2/10

idag var en sån dag då jag borde stannat hemma. det började på bussen och liza jag önskar jag kunde vara hemma och krama dig eller bara ta lite av det jobbiga. så några timmar senare flippar jag vilket jag i och för sig har väntat på i snart en månad. jag pallar inte obefintlig anda. så smutsen kryper i huden jag vill kräkas och jag väntar på att du ska ringa mig så jag får vara ledsen med dig. eller så jag får ta tillbaka allt jag sa att jag blottade allt där att jag nästan grinade. det är något jag inte är bekväm med med mig själv. men uppenbart är att jag inte pallar med hela mig själv jämt annars skulle jag jag inte göra det jag gör, skriva det jag gör här fastän även det här gör mig illamående ibland. nakenheten. jag saknar att vara naken med dig. jag vill diska. jag vill att jag ska vilja äta men det är väl en såndär period igen. när jag skulle åka hem sen så försiktig som jag är när jag inte är på bra humör väntar jag bakom en tjej som frågar busstanten om var nån buss går och när jag ska gå förbi henne och på bussen så stänger chaffören bussdörrarna precis när jag kliver på och klämmer fast mitt knä mellan dörrarna och jag sitter fast. när hon väl öppnar och får loss mig skäller Hon ut mig. för så kan jag ju inte göra när hon stänger, ska du med ska du gå på?!? femman mot kvarby eller !? jag bara kvider fram ett hest ja helt perplex betalar och går och sätter mig. sen dess har jag ordinerat csi. och min pappa ska flytta till norge. jag tycker det är tufft. han har så vitt jag vet aldrig bott utanför kommunen så byter han land i sextioårsåldern. allt är möjligt alltid.

jag saknar.