lördag 5 juni 2010

nakenbad och nakensol. huden känns som sommar.
utställningen är över, betyget är satt.
men just nu känner jag mig inte det minsta glad. sådär när saker och ting tar slut. det blir så tomt. och jag känner mig ensam. litegranna önskar jag att det ändå var mulet och regnigt ute så det var okej att ladda massor med film, dra på popcornen och över filten.
men känner lite att jag måste fixa något, fixa hit någon. och så gjorde j mig besviken. igen. han ska dra till norge i sommar och jag undrade om han kunde lämpa över en väska med lite av min skit i till anis så jag kunde få det när jag kommer upp i veckan. men så igår. ska dom tydligen sticka den dagen. och jag frågar om han hinner fixa över mina saker. och han beter sig som att han har glömt, men försöker hetsfixa. jag vet inte om han lämnade över nått tillslut. antar att jag får veta det när jag får tag på aniz. och jag vet att det inte går att lita på hans tidsoptimism. men jag hade hoppats slippa den såhär postpar.
samtidigt som en annan relation gör mig besviken och ledsen. allt är så typiskt sommar, men jag vill ändå ha höst. gömma mig under ett täcke. och gå vidare.
men jag har mina fina. att sitta på ballen och dricka vin, med en uppbullning med oliver, gott och blandat, choklad, mögelost och chips. dela på bördorna och tugna hjärtan med kajsi. och i soffan till the hills, med lenns och prata om tomheten och äta pommes. kärlek.

tisdag 1 juni 2010

no gif!


den mytomspunna köpenhamnshelgen slutade i att jag blev en mobil mindre och nu har köpt en ny värdelös sak.. ska få tillbaka mitt nummer om nån dag, men hade ju hoppats på att en mobbe med bluetooth skulle palla alla datorer men icke. eftersom jag lagrat alla nummer på datorn och lätt skulle kunna föra över dom *nerd*, så är jag måttligt förtjust i den nu när det inte går..

vet inte riktigt vad jag ska ta mig till ibland. och jag tycker det känns skumt att skriva här. men jag pallar inte känslan av att hur jag än gör blir det fel. jag måste få säga vad jag tycker och vara klar med vad jag vill, jag har alltid böjt mig så lätt för att undvika konflikter. och nu känns bara så jäkla svårt när jag orsakar så mycket drama och inte får förståelse. jag vet bara varken ut eller in. jag orkar mest inte, inte nu, och antagligen inte någonsin igen. är darrhänt och trött. ett avsnitt life och tandborstsjunga med speachless

fan. blev mer ledsen och arg. hur räknar man nånslags poäng i vänskap.. någonslags turordning. förstår ingenting. som att jag ska vara tacksam. när jag aldrig får tack ens när det förväntas. snarstucken ledsen och sårad. men ja ja. orka. Godnatt.