postjul

det är just nu jobbigare att vara tillsammans än att vara på distans. det är svårt och knöligt, svart och gråt. jag vet inte hur jag ska hantera min situation. att vara i ett slags hemma där jag inte bott på tre år. att återta socialliv och hantera ångesten, gråheten och tristessen. att hantera att jag väljs bort för andra aktiviteter, som jag inte förstått vidden av, hantera ledsenheten som kommer, att säga nått men försöka att inte skuldlägga. att hantera när han blir arg, känslan av att ledsenheten som den som förstör. om jag inte var ledsen vore allt så bra så bra. men jag vill prata om den och ord kan göra ont och bli felriktade, kan försöka skada och hämnas brusa upp och bli förbannade. känner mig fast och att jag bara trampar runt runt, vet inte hur jag ska komma någon vart.

kämpar mot den ofrivilliga ensamheten.
har guacamole och tortilla chips. pluss scrubs.

FUCK. hur många lördagsmorgnar ska jag behöva vakna av att ungjäveln skriker/kollar på tv/klinkar på nått jävla piano/vrålar nånting till pappamexico?
det här är värre än technogrannar.
men. det är en lördag kvar tills dess att jag åker hem över jul. och jag har inte klubbat än. är det ett misslyckande eller bara ointresse?
eller hänger allt ihop med att jag vet att jag inte får sova ut?
jag vet inte riktigt, men andan har inte fallit på, suget har inte infunnit sig och man ska väl inte se det som att behöva bita i det sura äpplet? nä. så vi skiter i det så länge. kanske nästa helg, med en tokig spanjorska, hon känns som mitt rätta sällskap.
under tiden äter jag helst guacamole och kollar på lolcats. det gör mig varm och luddig i magtrakten. kanske inte betraktas som the high life men, fuck you high life, i got my own.


** om man ändå kunde spela in det jag hörde nu, vilket är Antony & The Johnsons - Daylight and the sun, med barngråt som skär igenom mina hörlurar. En vanlig morgon här på weserstrasse

jaha. så ligger jag i sängen igen. det var ju kul. inte. jag ser mig lix inte som en person som är sjuk ofta. men vad fan. två veckor i rad nu. först var det förkylning och när jag repat mig från den så vips hej varsågod må illa i två dygn (fast det är ju inte över än). kul kul.
så idag blev jag tydligen dissad av läraren (eftersom det är andra veckan jag är borta) "in germany you have to be at the lectures" ja bra idé. låt mig komma till skolan och sitta och pusta och smitta resten med nån jävla magåkomma jag och min flatmate har. då ska du nog få se på effektivt tyskt skolarbete. härliga tider. så just nu önskar jag mest att min mage ska sluta med vad den än har fått för sig som gör att jag mår illa och svettas/har rysningar så fort jag rör mig.
och eftersom svt play har tagit slut så roar jag mig med :

via skype

försök röra hårfästet, och vicka på ögonbrynen samtidigt. och tänk dig att det kommer vara bilden på ditt körkort.
det är gött att ha skrattårar i ögonfransarna i mellanåt.

och saker och ting rullar, som exjobb till exempel, jag är så glad att jag har två andra som puttar mig i arslet.

pun intended

man må bo i stan med tuffast klubbar i europa. men här sitter jag med en stickning, en tom skål med popcorn och en halväten bulle i sängen.
och så garden state
vi lämnar det så och jag laddar sound tracket

extraknäck

om det nu inte var så att jag var där jag är, dvs berlin så hade kanske det här lockat.. fantastiska erbjudanden för en student, inte sant?