30/8

vi ses i malmö nu åker jag eller snart i alla fall. mammas auktoritet och organisering hjälpte ordentligt för att få ordning i kaoset igår och hon ska städa också så idag slipper jag leka med ettår gamla dammråttor. det återstår bara för mig att vänta in bärhjälp skjuts och att klockan blir åtta så jag kan köpa lite frukost. om trettio mil är mitt nya hem swebus express kostar 175 en resa anytime pussochhej.

28/8

till liza och charlottehåll käften orkesten och tillåt mig

28/8

näst sista dagen i göteborg i regionen. ont i magen vid vägarbeten och gråten i halsen hunger och panik och tystnaden som bara kan uppstå i föräldrar barn relationen jag kan inte prata då i alla fall inte när jag är spänd så det blir träningsvärk och trötta lår. händer svarta av trycksvärta och mina kartonger än fulla det kanske inte är så mycket kvar men det är en del för att alstra stress. malmö kommer ändå att bli ganska grymt antagligen men paniken i att inte vara trollkarlen merlin utan en skjöldpadda med enormt stort skal. fadern säger att jag min körning ändå är bra
och lyckas läsa mig förvånande väl men han har väl trettio års erfarenhet av se och läsa elever och märker väl när vithet i mitt ansikte svett på ryggen och hög puls ökar i takt med lastbilar kurvor och gamla 70-vägar. backa och parkera fram tillbaka fram till baka fram tillbaka och igen och igen i jörlanda och tillsist vet jag hur jag matchar bil hjul och linje utan att krossa andra bilar. världens minsta bitmärke runt min tumme och tyra var skadeglad mina tår utsatta för dreggel och elin har en tunga i klass med hans i kiss. hattigheten och att ha hittat ett hem för följande tre år när det är till jul min värld högst sträcker sig. tack och lov kommer lena kinder att med buss besöka mig redan nu i helgen. som valium och balsam och bomull. le åt mig.

27/8

en gång i tiden var dagens projekt att gå till apoteket, kunde även vara projektet för den veckan, den här veckan ska jag intensivköra landsväg med pappa och packa ihop mitt liv och ta det till malmö. ingenting känns verkligt. hur mycket jag än stoppar i lådor så finns det fortfarande så mycket kvar att jag inte vet var jag ska ta vägen. jag körde i 90 nästan hundra idag. det har jag aldrig gjort innan och pappa märkte att jag var spänd och stel. jag ville helts grina när vi mötte bussar i kurvor i 70 eller breda lastbilar. men jag tog oss till laxbutiken i ljungkile och tillbaka. imorgon ska vi nog dra en liten repa till jag vet att det är mycket körning i mitt huvud nu. men det är faktiskt det största jag lärt mig sen jag gick i gymnasiet och räknade med imagenära tal och då förstog ingen vad jag pratade om.

liza är i ume nu och alla jag såg i fredags kanske jag inte ser igen på väldigt länge men det var otroligt roligt att ha alla olika kretsar i samma rum, min lägenhet och så mycket folk har det aldrig varit här tidigare. dessutom var jag lugn. lugn. om jag oväntat dog nu skulle liza få min kamera, jag vill lära mig longboard och att dj:a i malmö. jag och rickard ska bli dj-duo eller hur?

22/8

lite ångest nu, vi har varianterna; flyttångest, körångest, packningsångest, framtidsångest, kontrollbesiktningsångest, teoriprovsångest osv. har fått hem min dator så det är lättare att skuta upp det där packandet och städandet. vet faktiskt inte var jag ska börja.
jag och liza drack vin, såg garden state och pratade igår. det mest skrämmande med att flytta är den ofrivilliga ensamheten. den man inte väljer skälv, den som mångt om mycket hägrade förra sommaren. (det är vist inte längre än så det känns som om det borde ha förflutit två somrar här). lite är det den konstiga känslan av att kanske aldrig igen träffa vissa människor. nummer som ändras och flyttas och vanor som inte är som tidigare och mönster som plötsligt försvinner. och allt man inte hinner med på en helgvisit. men jag ska terrorisera era soffor. och ni får terrorisera min.

16/8

jag har fått en lägenhet nu.
jag är inte hemslös längre jag har inte ont i magen längre ingen klump i halsen nu äntligen känns det som om det faktiskt ska kunna gå. för även om jag nu inte kommer in så kan jag nog högst troligt byta program väl där. och anna ska också precis nu flytta och emmy har nog just gjort det eller ska också den här veckan tyvärr så drar ingrid snart och maria också tack och lov för dom som är kvar här så jag får komma hem ibland och sova på soffor och extrasängar ifall jag får panikartad saknad av er och göteborg.
jävlar nu bär det av. det stora klivet ska tas.

14/8

idag ska jag göra mig lycklig med mat. jag ska äta pizza med johan snart för jag har fått lite pengar av mamma och idag blev en såndär dag då jag sitter med gråten i halsen och solen inte skiner ikapp med något humör alls då diskberget är oöverstigbart och röran och smulorna och dammet är det enda jag vadar i och det som om jag orkade få undan det skulle få mig att må bra utan att behöva knarka mat. trots att körlektionen gick nästan jättebra trots att jag komigenom ett antal prov trots att dom tycker att jag är duktig och diciplinerad. hur kommer det sig egentligen att jag aldrig känner, kanske inte kan känna att jag är duktig. har jag duktigflickasyndromet? eller är det bara så att det bara är femtondagar kvar tills dess att en ninni ska bo här istället för jag, att jag inte har några skyddstrådar utlagda för hösten att jag inte vet vad jag ska göra eller om jag ens vill det att jag inte klarar av alla dessa stora bollar samtidigt. hur ofta ska någon eventuellt flytta och börja på nått nytt i en helt ny stad utan att ens ha någonstans att bo samtidigt som man ska ta körkort (hey alla är typ 18 när dom gör sånt) jag gillar inte riktigt de här stora dommedags känslorna mina gigantiska jongleringsbollar medför. jag måste höja och lyssna hårdare på the killers bara jättemycket sug av iväg i magen känsla.

Nobody ever had a dream round here,
but I don't really mind that it's starting to get to me
Nobody ever pulls the seams round here,
but I don't really mind that it's starting to get to me

I've got this energy beneath my feet
like something underground's gonna come up and carry me,
I've got this sentimental heart that beats
but I don't really mind that it's starting to get to me now

Why do you waste my time?
Is the answer to the question on your mind
And I'm sick of all my judges
so scared of what they'll find
But I know that I can make it
As long as somebody takes me home,
every now and then...

Well have you ever seen the lights?
Have you ever seen the lights?

I took a shuttle on a shockwave ride
where people on the pen pull the trigger for accolades
I took a bullet and I looked inside it
Running through my veins an American masquerade

I still remenber grandma Dixie's wake
I've never really known anybody to die before
Red white and blue upon a birthday cake
My brother, he was born on the fourth of the July...and that's all

Why do you waste my time?
Is the answer to the question on your mind
And I'm sick of all my judges
they're so scared of letting me shine
But I know that I can make it
As long as somebody takes me home
Wooooooo!
(every now and then)
(every now and then)

You know I see London, I see Sam's Town
holds my hand and let's my hair down
Rolls that world right off my shoulder
I see London, I see Sam's Town now

11/8

då var det över då. gå upp klockan sex behöver jag inte se svettiga band i blöt slottskogen får jag inte bära plastigtäckligtotympligt armand inte heller. förbannat bra gårkväll. från regina var det bara uppåt, regnet kom när hon spelade November rain och det kunde inte bli finare trots allt. sen juliett and the licks natural born killers bruden och säkert. inte så många kanske men svettigt och vegburgare och sen ösregn igen och därefter ett gammalt återseende av skjulet vid kajen som engång var mitt arbete tyvärr luktar det likadant och jag ryggade när jag gick in. hittade jennie som vart första besökare och tappade bort alla andra. elektrohiphopen föll kanske inte alla lika mycket på läppen som på min så satans vad vi svettades. njutningen som kommer av att få skölja av och bort klibbigheten. en tokiggalenkram på järntorget och lyckan av alla närakärasötasnälla alla jag bara inte förstår att jag kanske inte kommer vara lika nära snart. kanske. träffade han och han och det är lite skumt och med dig och jag använder din ytlighet mot dig för vi vet ju båda kom igen att det inte ska vara så. men det var det som var grejen. kommer jag inte åt det under ytan så slår jag mig tills jag blöder och första sista akter för igår påminnde så mycket om allt då. för jag vill inte veta vad du heter jag undrar vad du tar i centimeter

7/8

på något sätt är det ändå väldigt trevligt att vara vaken klockan sex.

6/8

konstigtskönt att vara vaken i flera timmar och när man väl vinklar upp persiennerna så ser solen så där ny och skönt sensomrig ut som den bara gör fina augustimornar.
jag går nog inte ihop. för jag kan vara vaken sent och ändå tycka om att vakna tidigt. jag gillar däremot inte mitt på dagen. där runt femsnåret vill jag helst sova. som igår. somnade på fläcken. la mig på johans säng sur och irriteratledsen tittade tyst på när han hängde upp gardiner och pimpade loss sen slocknade jag. minns att jag mumlat lite uppmuntrande om gardinerna och konstaterat själv att jag somnat varpå jag somnat om igen. jag sover ju bara mitt på dagarna när jag är sjuk. vist är min hals svullen och det är inte bekvämt att svälja men sjuk kan jag inte kalla mig. kallar mig iof bara sjuk när det finns feber om hörnet. så kanske kanske kan man skylla lite allt det här grumlet och smolket för hormoner och stress? och ett imunförsvar som går ner på noll så fort min stressnivå ligger över normalt. sen vad som är normalt har jag å andra sidan inget grepp om. referenspunkter som inte finns. ordet lagom som alla svenskar gillar men som jag inte hittar nivån på. i morgon ska jag köra bil. idag tänkte jag knäcka en pärm. segar till mig som vanligt när det väl gäller. vet att jag kan bara jag sätter mig på 6an och åker iväg. men vägen till 6an kan man alltid sinka lite. jag vill ha fint väder nu. på torsdag börjar min två veckors semester som jag nästan tar mig råd att ta. på torsdag kommer antagningsbeskeden. på torsdag börjar way out west lite grann.
nä duscha lite först sen så jävlar.

5/8

jag är hemma och lyssnar på klockans tickande och arabsången från föreningen utanför mitt fönster för jag måste skaffa mig en tidig dygnsrythm så jag orkar köra bil kl 7.15 den närmsta veckan. det är smärtsamt tidigt och inser precis att det var osedvanligt korkat att svälja ner en pyttekopp kaffe för någon timme sen som iof var väldigt god spec tillsammans med johans mammas äpplekaka och så hundarna förstås. förstog aldrig varför de var tvugna att hållas inne i ett rum borta från mig när hundar som är nått av de få saker som får mig genuint glad och lugn och varm i magen när allt är sådär för att dom vet och fattar att allt är sådär och därför nosar lite extra på en och lägger huvudet iknät och tittar storögt in i ens egna gröna.

jag vill inte vara med folk. ta inte illa upp för jag tycker om er så. men jag är bara otrevlig och vill grina hela tiden så ni vill inte vara med mig ändå. (och bli inte oroliga). vill slippa sms innehållande enbart "?" dock, för att jag inte dyker upp på en fest. vill inte få dåligt samvete för att jag inte orkar gå och vara ytlig le artigt och ställa dumma frågor bara för att det ska vara så och vara dekorativ och synas på just er fest för att ni frågat mig trots att vi ändå aldrig pratar trots att vi inte har något gemensamt trots att ni eller jag inte orkar bry oss. för vi känner ändå inte varandra.
men kanske är det bara så att rädslan för att ha människor nära nu är så stor för jag ska väl ändå inte vara kvar här så länge till och rädslan för att behöva er när ni inte är nära mig är för stor så för att gardera mig ser jag till att skärma bort er redan nu. hjälp mig inte med det ok?
jobbat min sista lördag nu men det är ändå inte mindre ångest för nu börjar jag undra vad ska jag egentligen göra de närmsta två veckorna innan någon eventuell skola börjar. jag ska iof köra en jävla massa bil söka ännu en jävla massa lägenheter och förhoppningsvis hångla en jävla massa och kanske förhoppningsvis våga börja packa. men jag vet inte rikard får jag sova på din soffa om det skiter sig?
så less på att jag är less på allt jag egentligen tycker om med dig. men att jag ändå finner allt så irriterande så upprörande vansinnes framkallande det är i så få sekunder nu jag känner allt det där jag kände för några veckor sen helatiden. blir ledsen av att det inte känns så nu. blir ledsen av att bli ledsen. en otroligt vettig rundgång.
ska bedöva myggbett titta på sommarhimlen och försöka sova. kanske kanske ringer telefonen sen. kanske kanske kanske hittar jag hud.