30/7

sådär så trött så att jag bara vill grina trött. redan fått en större och några mindre kriser att hantera på jobbet. jag hatar att jag blir allas bitch och inte veta någonting eller tillräckligt. men så är det några som blir glatt överraskade när dom får låna min dator som jag klamrar mig fast vid och hjälp med att öppna sina mac-doc dokument, för jag är så leet och vi hade nått gemensamt och han har en dotter lika gammal som mig och han vet vem min mamma är "jag är nygammal" och nämner mitt efternamn varvid det där bekanta varma dyker upp i ögonen för jag är apan alla känner och såg när jag var yttepyttig och när jag var osäker och platinablonderad sönder med frasig lugg och rakade sidor som ingen förstog för jag är ju så fin i håret nu.

Allting var så rätt fast ändå så fel och tillslut forsade det regn både inne och ute.

29/7

gratisfylla igen lite värre den här gången. det är vist ganska dåligt för mig med mina arbetstider, för det finns ju alltid tid till att bli full och bakis i mellan. men jag klunkade vin fram till mina stora livssorger och livsglädjen. en emotionell leksaksdocka som varken vet om det är av glädje eller sorg jag ler eller gråter. fnär allt oftast kommer samtidigt. så du fick komma och hämta mig när jag vandrat och kryssat på nästan folktomma gator för att få dem så folktomma som möjligt. du är i mitt öra och jag tror inte på det för du gör en distans för att du vet att du inte kan hjälpa till att ställa allt till rätta och du blir arg och känner dig värdelös trots att du är mest värd över allt. men du hjälper mig ändå för allt jag behöver är utlopp för gråt och ord. fiol och gitarrer och sång ekar mot skolans klinkersgolv och jag behöver ingen webbradio, visjubiléum och jag tar nytta och blir utnyttjad. det var så många ansikten så många kramar och kroppsvärme och ord som uttryck för att någon eller flera stycken saknat mig och ni säger att ni tycker om mig, men jag vet inte om jag tror det och jag överväldigas gång på gång på gång på gång. och jag återsåg ditt ansikte som jag inte riktigt viste om jag ville återse. men det som sas sas bra för min tunga hade lostnat och orden ville mig väl. men hur jag än vänder och vrider mig så känns det lik förbannat, du frågar hur men det går inte att sätta ord på. lizas axel fick tjänstgöra som landplatta en stund och hon är nog den ende som kan få se mig sån. förutom du vars tröja igen blir våt och svartkladdig. sushi och älskade emmy väntar i min lägenhet. pärsen att ta mig ur din säng i morse på ben som inte ville hålla och darrhänt lapa fil och packa roskildepackning som inte är min. men nu så är emmydarlin framme och kusten är klar och vi ska mysa och kanske blir det mer reunion-öl ikväll om mitt obefintliga ölsinne klarar av det.

28/7

det blev gemyt det blev fylla på två glas vin det blev mentolcigg.
stog i brunsparken och faschinerades över hur gott jag kände att det skulle bli att röka. en tjej vinkade till mig från andra sidan spåret. Sara har inte kunna le på tio år och minst fem sen jag såg henne sist. hon osar av självmisslyckande och regnet faller i min nacke. vi undrar vad vi gör och konstaterar att det nog var studenten senast, hon frågar sedvanligt och lite för hetsigt jämförasigmedmigilyckandepoäng om jag inte bor med pojkvän. hon svarar att hon går i terapi nu eller eftervård som det kallas men att hon ska få sin egen lägenhet snart "så lyckat blev mitt liv!" med sitt stela icke leende som om hon alltid är jagad och alltid egentligen vill gråta. jag känner igen det så väl. som ett rådjur i strålkastarbelysning. hon som jag ville vara när vi gick på dagis. hon som jag inte avundades när hon kom till skolan och log sitt icke leende, var rufsig i håret och hade knullat en kille och hans polare på lunchen. hon som jag försökte hjälpa den där gången i hemsedal när hon sprang ut i sitt tighta linne dom där jeansen i strech som var så populära då i snön med en kniv och vars föräldrar ringdes men som inte kom och hämtade henne då utan först mötte upp henne med en utskällning när bussen kom hem till skolgården två dygn senare. hur hon skälldes på för att hon inte höll skenet uppe för att hennes familj var helt vanlig och perfekt. hur jag mins att jag sprang över till henne för att dom var först med datorer och tv-spel. hur hon ser precis ut som sin mamma med sitt icke leende. hon har aldrig lärt sig att le. och som slutkläm guidar jag en norman till hennes och min gemensama födelsestad så han får husrum för natten. berusad som ett ägg på två glas och jag började svara mest på skämt. det är ingen hejd på vart den här kvällen kan ta sig an att ta vägen. emmy ska bo här lite. min darling. vi som ska gifta oss. min man min kvinna vi som lärdekänna varandra bland kroppsvätskor på ett internat. regnet som faller i min nacke i en stad full av bekanta ansikten men vi hälsar inte. vi orkar inte.

27/6

snott ihop coleslaw (den där geggiga kolsalladen) en nektarin och en tomat för köket glömde min mat eftersom det ju är ack Så jobbigt då jag inte äter köttbullar som alla andra skrynkliga kostymer och dräkter här. bytte hus och hittade lite snabbkaffe och ett stycke kärleksmums. ligger på morgonen klarvaken för att jag alltid blir klarvaken vid tio men ingen annan förutom dom sms som kommer och väcker och underhåller mig, försöker att inte störa genom att läsa föräldraaktigt. men så ligger jag där och täcket är precis nedanför brösten och jag minns hur jag hatat det och känner fortfarande ett obehag i magen av nakenheten när det händer och jag förstår det inte annat än att jag sett min mamma ligga så och fylls på nått sätt av obehag av att vara så lik henne som jag ändå är. lika så med alla som är så lika varandra och hur liten världen egentligen verkar vara för alla känner varandra, har knullat, hånglat, skedat what ever med alla och samtidigt som det gör mig varm av omöjligheten till att inte kunna bli ensam eller att inte ha lämnat något märke någonstans så kan det den andra stunden fylla mig med obehag och en kräkreflex. läst Per Hagman och älskar hur han skriver och hur han tänker och kommer på hur lika ni är. jag börjar fundera på vem som egentigen var först. skriver bara onödigheter och bagateller kan tänkas men min hjärna är rosafluffbetong och jag kanske ska grilla med gamlavänner och oscar i kväll. det kan bli gemyt

27/6

jag vaknar nästan alltid lite tidigt och du säger att du hör när jag blinkar.
jag tror det är sånt här jag lever för.

25/6

ligger i en säng där allt började för nästan precis ett år sen och tänker på barnsliga leenden och barnsliga hjärtan och hur allt är så mycket bättre, svårare, svävande bra, pirrigt roligt svidande sötsalt. tittar på dig när du sover, på det där ärret i din läpp. What? undrar du med gröt i rösten och i hjärnan, är vi redan så amerikaniserade internationalliserade?
hur jag älskar rakar frågor som ger mig själv svar.
midsommar kändes inte som midsommarhögtiden och all den ångest det brukar innebära. det var röttvin och massor med mat som liza självklart inte trodde skulle räcka ens till henne. vi åt tills vi sprack och spelade skrålade och skålade.
rutinerna börjar komma och äntligen äntligen äntligen fick jag pengar att täcka hyran med. undkom lånapengar-ångesten.
det är nu det börjar.

midsommar

jag tycker om dig på samma sätt som jag älskar det här sommarregnet.
det gör mig bara tillfreds, den gassande solen på avstånd och inte ens på öland.
duscha mig varm och mjuk efter kalla och hårt regnande trettiominuter på världensände eriksdal. insekterna använde min fot som en utpost där de kunde torka sina blöta vingar. för några dagar sen gjorde en nässelfjäril det samma. kanske kände den av mina nördiga barndomsaktiviteter. blöta fötter vid redbergsplatsen och det var samma sak för ett år sen. vi gick där i regnet jag barfota. orkade egentligen inte ses men så gick vi ändå. tog av mig skorna så jag fick duscha av dem i ditt badkar sen svart av grus. ett av alla våra samtal om oss och världen och allt som inte klaffade. jag är glad nu. hoppas du är det du med. eller i alla fall gladare.
osedvanligt firande stundar och jag ska ta min haloumiost och gå.
tack för att ni är så fina.

21/7

That there, thats not me I go where I please I walk through walls I float down the liffey
I'm not here this is'nt happening I'm not here I'm not here
In a little while I'll be gone the moments already passed
Yeah it's gone
And I'm not here this is'nt happening I'm not here I'm not here
Strobe lights and blown speakers fireworks and hurricanes
I'm not here this is'nt happening
I'm not here
I'm not here.

jag tre år och jag tjugotre bråkar gråter skriker.
i duschen tänker bråkar gråter tänker tänker bäst.
det blir alltid så här. Alltid. varje sommar varje människa. varje människa som kommer nära blir jag rädd att jag ska försvinna för. att bli lämnad ensam kvar med alla dom där känslorna jag inte viste jag hade. varje människa.
varje sommar och varje ångest över pengar tid och möjligheternas oändlighet. varje glapp mellan skolor och jobb, varje gång mina föräldrar får hoppa in. jag är tjugotre nu. varför bor mina vänner fortfarande hemma om sommrarna? jag står utan pengar. något är fel och det är inte bara jag. eller? tjugotre kronor kvar över midsommar. tjugotre år.

20/7

I never thought that lonliness could be a crowded room.
Åjo det viste jag allt.

Ensamhet, du minns vad förtjusning glömmer.
Ensamhetsförvirrade hjärna, du är den svåraste skönhet jag någonsin träffat.

ge mig lite mer tid på en buss och jag berättar resten av något av det bästa jag läst. han skriver som jag tänkerskriver. en ensam osedd dröm framför datorn som alltid. lugnorna är inte vad de en gång var. konsten är att inte tänka på vad som syns och vem som ser.

19/6

satt på vagnen och tänker att jag ligger på golvet hemma med arkade fire högt högt och att jag tänker tänker tänker på varför du var så vresig idag och ändå har så lena kinder mjuka läppar. fast att jag inget kan förbättra åt dig just för stunden, för det är sömnen sömnen. men det snurrar snurrar snurrar tankar tänker undrar. undrar varför du målade av mig om det nu är jag med det måste det vara för det är min näsa min blick mitt öga du såg nått bara jag får se min fulhet fast du kanske såg mig vacker ändå? och liza säger det är jag. men du med de mest seende av ögon och de lenaste av kinder varför kittlar det så när jag tänker på dig. trots att du så fort försvinner men ändå alltid är kvar. allt sparat i fyra sms från vagnen hem där en spya låg på golvet och en ville komma ut ur mig för alla ciggen vi rökte och ovanan men hur gott det smakar och hur bra man pratar när man röker och tänker fast mitt huvud ville explodera hur mycket jag än strök mina tinningar och det var som rester från i lördags fast utan saltsmaken. i'm that kind of bitch that you wanna.

18/6

Soft jobb. Bara en timme kvar, sen förts lite johan och där efter en mängd liza. Ingen emmy igår, jag verkligen ogillar det där med att bara inte höra ett ljud. Ett nej är lättare än inget. Funderade över tjejer (fast jag inte vill kalla dem det) som liknar pittbull-terriers. De har alltid svenniga kläder, är lite större än alla andra, pratar grov göteboska och är allmänt ljudliga. Betraktade en på vagnen hem här om dagen. my oh my.. nåväl, påta på ett mass-mail kanske. mitt huvud är som en bomullsvadderad teflonpanna. eller så är allt bara fett najs, som vi säger i förorten.

17/6

väntar på att min telefon ska ringa. det händer nog inte, åh emmy jag vill ju hänga!