så ligger man där. gick hem för att man var trött och väl i säng så uteblir sömnen. nähä. tack tack. man gör en gif och är vaken till två.

morgonen efter och går och tränar med sällskap av en till jonna. jonna verkar vara sommarens namn. igår var vi tre. den ena spanade in brodern till hans roomie.
blir trött igen, kände peppen i nån timme då jag fick sitta i ett fönster och kollektivskämmas åt en modevisning. går hem och borstar tänderna.

sover välbehövt som en sten. men vaknar med den tunga pulsen av bakfylla trots att jag inte ens var full. vågar mig tillsist på att fråga om ett band jag upptäckte igår. lägger an den lättsamma tonen jag önskar att jag hade. döljer oron och det köttiga hjärtat. dom sätter ju ändå bara käppar i mitt hjul. efteråt blir jag så trött så jag bara vill lägga mig ner och grina. så jag lägger mig ner. armen över ögonen och musiken står på. så ligger jag där. formulerar och låter hjärnan bara sväva fritt. hur går det till med klamydiatest över post? vad gör kristoffer nu? borde jag skicka ett kort? hur vore det att ringa om jag skulle behöva? ska jag skriva ner det här? det är tyst och lugnt utanför. vill jag cykla till det här i regn eller solsken? borde grusvägen damma eller göra mina fötter leriga? tycker han om mig? jag tänker ju att jag är ohäftigast av dom alla. alla dina vänner. med sina konstprojekt och driftighet. här sitter jag mest med min köttighet och hårda yttre. men uppenbarligen gör han ju det. det är bara att acceptera. hur kan jag dala så fort? så läker jag mig själv och går upp. vill organisera mitt badrumsskåp och se en skräckfilm med chips och dipp.

fetaste sommaren hittils. om man borträknar lite lagom framtidsångest. men ändå. varit på besök, fått besök av anna och micke och badat, fått lägenheten städad, gått ut och dansat linnet svettigare än vad det var torrt, hängt med nygamla människor och haft det fantastiskt skönt. fått ett otippat besök och råkar ha en tandborste som temporär inneboende. det är bra för mig. så tror jag inte att det var helt på låtsas. ska åka på stadsfestival och bo i lägenhet, åka norr ut och turista. än är det inte slut. än är inget bestämt.
rockar skogstokig after beach frisyr.

tänker på dig och längtar till augusti.

så skickar man ett litet mail. ett mail med nya noter i. nått vi har gemensamt, nått som gör oss båda glada. några få timmar senare får jag ett svar, det värmer nånstans i magtrakten, lugnar oron, tar temporärt bort klumpen. men igen var det ju jag som började. jag. det stör mig. jag vet att det bor nån tjej där nu. en tjej jag sett på bild. eftersom hans roomie är borta. jag hatar att jag får veta sånt där via internetz. men är det publikt borde det inte vara så dåligt eller? vad vet jag. jag vet egentligen ingenting. jag önskar bara att alla mina orosmoment kunde lösa sig. att jag kunde känna tryggheten i nått. veta vart jag ska bo, vad jag ska göra, var jag ska få mina pengar ifrån. jag kan inte ta mer csn. det vore väldigt ostrategiskt. vill jag läsa på en master senare så har jag inte råd att ta mer csn nu. tror jag. vill jag bo kvar här måste jag läsa något. vill jag det? eller är det bara mer lämpligt. läsa en kurs på halvfart och jobba ihop pengar? var får jag ett jobb? jag har ett så jävla långt CV att om jag vill täcker det mer än ett a4. så mycket erfarenhet och så oönskad. dom borde jaga mig, jävlarna..!

men nu ska jag ta cykeln till en annan del av stan. jojo.

väntar förväntansfullt på regnet. jag vill sätta mig i fönstret när det kommer. om det kommer.. kanske måste jag vänta tills i morgon :/ eller så sätter jag mig där ändå.

lyssnar på yeasayer och stämningen stämmer så väl, så väl. jag blir lite bitter ibland. eller väldigt. hänger med så unga barn. sånna som inte blivit 25 än. som inte fattar det här än. men jag vill vara här. i gränslandet, mellan 25 och 30 det känns rätt lagom. jag är ju inte riktigt redo för allt det där som dom säger ska hända fram till the big 3 0.

känner mig playad och samtidigt oförutsättningslöst lugn. tycker det är jobbigt hur jag får reda på saker, hur jag känner igen ansikten. hur jag inte vet hur jag ska ta något, hur jag ska tyda orrspelet och hur jag saknar klarspråket.

känner mig trött och vill bara koppla bort. och jag gör det, lever vidare, inte som förr utan bara är som vanligt. ersätter inte utan gör det jag ska och vill.

är förväntansfull på besök och på regn. måste hitta ork och tid att städa först, innan besöket. och skaffa en madrass, men allt löser sig.

allt löser sig.

ja men så kan man ju lägga ut sitt köttiga hjärta och bara säga stampa på det. det är ju lättare. eller så är det det jag gör. och stampar lite själv, i förebyggande syfte.

rollin' with the punches

jag hatar dagar med vacker väder och mensighet. dagar som går från att ha varit för snygg för den här stan till att disken blir stående och jobbsökarhorandet känns meningslöst och tiden är så knapp och inget inget händer. ge mig ett jobb i göteborg så kommer allt bara att lösa sig sen. jag vill dit. tror jag. det är skrämmande och lockande. det jag har har jag ju i mig själv. i min lägenhet. men stan. är den inte lite för trång? för liten? eller är det bekvämt? känns det lagom? borde jag stanna? men. jag kan inte se mig slå mig till ro här. jag tror det är dags att återvända.
det har hänt så jävla mycket sen sist.
jag var så ensam i mig själv. trodde det var så det var meningen att vara, eller att bara en person kunde fylla ut min ensamhet. bara dom senaste månaderna har fått mig att inse att det inte alls är så det är. och den stora glädjen jag känner för de små små tecknen. jag ska ta en bok och cykeln till havet. joina kajsa och njuta lite.

det är mycket nu. känslor. gamla som bubblar upp och jag grinar när jag inser hur starka dom är och att jag sitter där igen. att det räckte med ett möte för att dom skulle komma bubblande. jag vill hoppaskuttaskrika av glädje men vågar inte och grinar istället, och det känns lika mycket och nästan lika fint. när jag inser att jag inte gråter av brustethjärtasåradekänslor utan bara av styrkan av allt som bubblar upp. att tillåta mig känna allt jag känner. inte hålla tillbaka, i alla fall inte för mig själv. för det tjänar man ju ingenting på? jag blir hellre ledsen än stänger av.

det är en fin sommar i malmö. sen får vi se om det blir en höst i göteborg. båda städerna snärjer sig runt mitt hjärta och det blir svårt att välja, när dom bjuder ut sig.

marymary och jag var på parsemester på ven och cyklade tills vi hade blåmärken i skrevet och solränder på ryggen.
sen dess har vi badat, blivit fulla och haft episk tvåpersons(naken)fest, med deltagare på distans. suttit vid vattnet och plötsligt fått en konsert och besök av två söta göteborgare.

det ska semestras i luleå with love. min första inrikesflygning!