21/11

jocke och jag har traskat våra lår och kinder knasterkalla i försök att fota ett decicive moment med malmöbor men utan framgång. eller vi vet inte riktigt hur ett decicive moment ska se ut. ibland tror jag att det bara finns trefyra vettiga människor i hela världen och jag saknar er så mycket. täcke. ds. och tights. så stavas lycka.

20/11

fyra inlägg i november är det bra eller dåligt. bra eller anus. sju kilo lättare. jag ser bara oro och undran i era ögon sväljer och blinkar. allt är bara bra eller hur. jag gick idag. lämnade. gav upp. skulle vilja slänga in handsken. för jag vet inte ens vad jag ska fråga. jag vet bara att jag inte förstår. vi är tillbaka på noll igen och det jag nästan greppade försvan gled ur min hand och är inte samma sak längre. det går för fort och för dåligt och indiern stammar svamlar och avslutar allt med sitt jaaah?. obehag när det inte går att hålla inne längre, när varje timme blir en pina, när varje mening inte verkar ha något med föregående att göra, när din röst ger mig trygghet och jag bara vill krypa in i den och lägga mig på ett säkert ställe så jag slipper tänka mer. för det vore så mycket mer bekvämt om jag slapp varje veckas uppförsbacke i stil med vertikal klippvägg. om någon åtminstone kunde kasta lite rep till mig. en spiksko what ever. bara jag slapp känslan av teflon och vittpappers huvud varje tisdag. nollställd för jag ger snart upp.

jag blir lite glad engeagerad och ledsen. det lyfter mig och jag vet att det tar. eller hoppas ialla fall. jag gillar inte lätta vägar. det gör mig skeptisk och ledsen för det finns inga lätta vägar bara mer bajs. huvudvärken är påtaglig. jag borde försöka med javan men seven känns mer lockande. lite ledighet?

11/11

jag har visst glömt farsdag. men det ordnar sig nog med ett sms om en liten stund. igår var bisarrast på länge. en serie om tre produceras och den sista bilden är inte tagen. j blev obekväm och jag med men magen mjuknade och det var som förr fast utan underläge. och ändå ganska bra, jag har blivit mer av en gås och vi får ju se vad som händer. jag tror du har så mycket på ytan och ingen förväntar sig det, det kanske är vi som är avskärmade distansierade och inte du. jag och mina möten. alltid stel men jag mjuknar och mjuknar mig själv. då blir det mindre dumheter. fast jag vill inte behöva akta mig. för det finns inget att akta sig för. längre.

6/11

6/11

hemma igen och hittar revival cd-skivor på golvet. min och jockes nostalgimedvinkväll. sista mannen på jorden. tåget var som vanligt en halvtimme försenat och systeryster är lite trött på de två små energiknippena. jag var ju helt svettig efter bara en lunch. jag trodde jag var okej och att allt det där småsinta var borta men så kommer det sena nätter och tar över och jag blir någon helt annan som bara vill förstöra förgöra förinta och försvinna. men du bryter igenom och jag bygger upp hårdare starkare men du bryter igenom igen eller så låter jag det rämna för det är egentligen det jag vill fast jag inte kan se det då. kalocain och sömn.

3/11

jag är i göteborg, solenskiner, det bubblar i min mage johan fyllde år igår och jag var hög på socker och tårta och sen lite lagom småfull i en av bröderna hårs säng. somnade sten sömnen och vaknade glad och spelade lite yoshi (tack jocke). jag trodder inte det kunde lagas med det blev helt. idag ska vi gå lite på stan och så ska liza komma hit och det ska vara fint väder och min mössa får stanna hemma. kanske. jag har denna vinter upptäckt alla fördelar med att ha en mösskompatibel frisyr. och det blir en del när jag åker hit men hittils är inget av det magsår utan bara gladabubblor. imorgon ska jag träffa familjen.

fan. jäkla piss. fick ig på min labb för att jag glömde kommentera. BAJS. måste göra om göra rätt. och ta en tenta på tisdag. eh. måste hinna plugga. wäwäwä.