14/10

du säger jag borde vara mer ödmjuk mot mig själv mer accepterande mot mig och inte hård. att jag är elak men inte mot andra annat än att jag sätter mig över på eller under aldrig lika aldrig på samma nivå. jag är inte samma. samma med dig som med dig och dig. ibland krockar jag med mig själv och tystnar i ett bevakande iaktagande men det flyter bättre och lättare nu än det gjorde då och jag hukar inte lika så som då och nu igen. jag övar och prövar mina steg och tar sådana som trylin staplande och på tå och håller tag och trillar sätter mig på ända men det går bättre av att göra och lära så än bara av att säga och göra höra med ord. men ibland tar orken slut och benen viker sig och det är för mycket för lite för ofta för sällan och det är sorgligt. det är då det skickas sms med inte ska du vara vaken då och ringa så jag hör din röst och gråter bara därför. när det blir tyst och tomt och ensamt på åttonde och det inte är någon att ringa som jag kan ta då då är det skönt att höra liza om att folk faktiskt måste väljas noggrant och att det är viktigt att tillvarata sin mystik och tänka på att det finns dom ett telefonsamtal bort som gillar och tycker om och mer än gärna skulle vara i min omkrets bara det att dom inte är just inom mina trettio mil. jag ska jobba på ödmjukheten, "han har ju lite svårt med den" och jag med.