10/10

tiotio och idag började jag lite av ett nytt liv jag tränade och jag läste duktigt på biblioteket med matlåda. nu önskar jag innerst inne att klockan var tio så jag fick gå och lägga mig. det här är första gången i mitt liv som jag känner mig tillfreds med min tillvaro eller någorlunda mesta dels iallafall. förutom när jag börjar sakna närhet och vänliga öron för mycket. men nu har jag fått en dos och jag bör klara mig ett bra tag på den så nu känner jag inget behov av att gå utanför lägenheten för annat än skola träning handla. jag har nog aldrig varit så nöjd med ett så knapphändigt socialliv. eller så är det bara så att jag får det jag behöver och när jag kommer hem till min bubbla och solitäritet så slapnar jag av andas ut sänker axlarna slår på datorn och lever vidare. nöjd och belåten. jag får ha på mig vad jag vill, skita i att sminka mig, fisa och rapa bäst jag orkar, laga den mat jag vill (nödvändigt ont) ligga på sängen och titta på csi timmvis per dag utan dåligt samvete över att jag negligera några relationer eller sörjandes över att inga ha eller bara rastlös. för här finns faktiskt allt jag vill göra på mina 26 kvm har jag allt jag behöver. men ibland. ibland kommer avundsjukan och saknaden, ser två och två och tre som pratar och skrattar och internskämtar för jag saknar liza och mackorna och tét och anna och opretto AMT och all mundiarré och ingrids neuroser och våra fisfilms marathon och bakisheten och hängen. men. det finns ju där när jag kommer tillbaka. och malmö går ingenstans. och jag