13 Juli

åh jag kanske är en psycobitch och en dramaqueen, men att sitta och vänta i pluss fem timmar på att nån ska höra av sig och bara få "jag ringer när jag vet", när jag själv hör av mig är väl ändå inte helt okej..?
min tjej i från min gamla folkhögskola var i stan, och vi har hörts i flera månader om det här tillfället, om att vi såklart ska ses och jag har sett fram i mot det jättemycket. vi har lix inte setts på två år och jag saknar henne helt enkelt.

så kom hon ner då i fredags och så sågs vi, allt var jättekul och kändes hur bra som helst, som att vi inte ens varit ifrån varandra, jag vinglade hem genom skogen i gryningen och ösregn och det kändes att det är såhär det ska vara. det var ju såklart inte bara hon som var nere på besök utan vi var ett gäng och under kvällen snackades det om vad som skulle hända dagen efter. jag fick intrycket av att det var nått stort på gång, fest och förhäng och kanske även bakishäng under dagen. så jag smsade och hon ringde allt verkade grymt, kvällen var inte planerad än men hon skulle höra av sig när hon viste nått, jag kunde dra ner på stan och hänga om jag ville. men just då låg jag svettigt bakfull och kollade på lword och sen kom j hem så jag bestämde mig för att höra av mig när kvällen började randas. fick mat i mig och klockan blev åtta.
jag tänkte att jag skulle kunna dra hem till dom nu där i skulle sova den natten och typ hänga lite innan vi skulle dra ut, som i fredags, så jag ringde henne. dom var sega hon viste inte vad som skulle ske under kvällen, än och hon sa igen, jag hör av mig när jag vet.
så jag väntade lite till. vid tio skickade jag ett sms, och fick tillbaka igen att hon skulle höra av sig när hon viste. jag började ge upp, j och hans vänner skulle snart gå och sova och vad skulle jag då göra. funderade på om jag skulle ringa och vara påträngande och bjuda in mig själv hem till dom. men kände verkligen att det fanns inte riktigt utrymme för det. så jag skrev att jag går och lägger mig nu. då var klockan elva. halvtolv får jag till svar att ok, vi ses i morgon vi drar ut på stan nu..
alltså vad är grejen? jag trodde verkligen vi skulle hänga och ha kul en kväll till, men nu kände jag mig plötsligt inte alls välkommen. idag åker hon hem igen och vi har hela helgen sagt att vi ska käka och hänga lite innan hon tar tåget. jag hoppas verkligen det. annars vet jag verkligen inte vad som händer här. borde jag varit mer påträngande och sagt att jag kommer bort till er? eller vad hände? i om du nångång mot förmodan läser det här så hoppas jag att vi redan har snackat om det. för jag tycker lite för mycket om dig för att nått som gör ont ska få passera hur som helst.