23/2

känns som om jag varit relativt politiks det senaste. jag som mest brukar fundera på hur saker känns. men nåväl. vissa ämnen kanske känns mer än andra. Och så var det det här med csn, humanister och teknologer. Poängen som jag hoppas inte tappades bort var just det med att göra skillnad. Skillnader och orättvisor gör i alla fall mig något tung över ögonen. Att redan beroende på utbildning ska du få olika lön för mödan. Till viss del kan det vara ett förslag som håller. Å andra sidan, vad händer med de utbildningar som, om man väljer dem, ger än mindre pengar än en annan. Vad väljer jag då? Jag vet inte, men så vitt jag förstår spelar pengar en väldigt stor roll. Vissa dagar framöver kommer jag gå upp klockan fem, jobba till två-tre, gå ett par hundra meter till skolan, stanna där till säg sju-åtta? Allt för att jag som nu en vecka innan csn vill slippa ringa mamma för jag har minus fem kronor på kontot och ingen mat hemma. Eftersom jag bor ensam, hör och häpna i en studentlägenhet, en bit utanför stan, har jag fasta utgifter som som inte går ihop med min inkomst. Varför inte beräkna inkomst beroende av utgifter så som hyra? den är ju oberoende av studie men högst beroende på hur lätt du får din vardag att gå ihop.
I slutändan är jag ändå inte någon politiker, jag sitter inte på någon lösning. Det enda jag sörjer och som gräver mig rätt djupt är hur lätt vi vill göra skillnad på folk och folk, oberoende om det är kön, utbildning, jobb, land man föddes i, vem fan du tycker om att hångla med, och beroende på det här vill vi behandla varandra olika. Det är vad som gör mig ledsen. Jag kanske bara är för naiv för den här världen. Eller så är världen för svartvit för mina nyanser.