tisdag 12 februari 2008

12/2

jag har visst glömt allt det här med "så här bor jag nu"-bilderna, men i guess that's not me längre. jag orkar liksom inte. eller så får vi se om ett tag. vi funderar på att fixa kollektiv. det enda som känns läskigt med det är att jag inte kan gå omkring naken på morgonen och det är alldeles tyst.

när jag satt på tåget ner till malmoe efter helgen i götlaborg sparade jag lite topics på min lilla mobil att skriva av mig om. känns sjukt high-tech att göra så. (ordet vilket fått en helt ny innebörd efter att ha läst en viss text vi hade i skolan om att folk som jobbade på apple skulle ha rökt på otroligt mycket in the early days). men i alla fall. det påpekades för mig att det planeras att skriva en debattartikel om studiemedel från då teknologernas "sida" om att de ska få högre studiemedel för att de studerar mer under samma tid som andra vanliga högskole- och universitetsstudenter. den här artikeln skulle mest skrivas för att röra om i grytan men jag kände en ganska stor storm av känslor just mot det hela. som vanligt kom det ett tag senare än just då vi pratade om det. jag förstår ju syftet men jag tror att man kommer att tappa kärnan, att just studiemedlet är för lågt för heltidsstuderande. hyran äter upp 60 % osv osv studenter lever på gränsen till fattigdom osvosv.. och istället skapa en ännu större vi och dom känsla mellan studenter. ibland känner jag mig otroligt kluven, å ena sidan har jag min kära vän som är just teknolog och å andra sidan har jag mig själv och de flesta andra av mina vänner som inte är teknologer utan humanister osv.
ibland känner jag av gapet mellan dessa världar extra hårt. flera vänner baktalar chalmers och den kutymen och å andra sidan har jag teknologer som anser att icke-tecknologer är mer eller mindre mindre värda och bara pysslar med flummiga utbildningar som inte leder till något.
den största sorgen för mig mitt i allt det här tillsammans med min tvärvetenskapliga utbildning och grund är att varför kan vi inte bara acceptera och lära av varandra istället för att se att vi är olika och därav skulle vara värda olika mycket pengar? är en student på min linje värd mindre pengar för att det jag studerar inte är något inom teknolog-fallangen trots att vi sliter arslet av oss och tom sover på skolan och då på grund av att vi varit där så länge för att få klart våra projekt och inte för att vi supit skallen av oss och inte är kapabla att ta oss hem. det hela resluterar mest i att jag blir otroligt ledsen på mäniskor samhälle och hela jävla skiten. precis som krig och andra orättvisor får mig att vilja grina av förtvivlan för att folk bara är tjockskalliga och envisa.
Samtidigt så läser jag nu Dr. Glas i vilken docktorn själv förundras när han träffar en kvinna som pratar med honom om sitt äktenskap att "kvinnan är kapabel att tänka och så precis dömma en man" för det får mig lite att förstå var ifrån vi kommer och att vi faktiskt har kommit en ganska lång bit ändå. även om vissa gubbrockar inte riktigt vill vara med.

precis innan jag skulle gå på mitt tåg i söndags gick jag förbi en skabbig liten men ung man på centralen. just i det ögonblicken han passerar mig säger han något i stil med "oooh du var inte lite snygg" eller något liknande slemmigt med samma poäng. precis i det ögonblicket jag uppfattar hans ord möter jag j men längs min ryggrad rusar synapsilskan och jag vänder mig om och utbrister "jävla idiot!" precis så högt att den jävla idioten ska höra det. han fick med det tillmälet ta ett flertal av sådana äckelkomplimanger som har fått passera obemärkt förbi mina öron. j blir upprörd och frågar om "det litta hasch-dealande svinet" följde efter mig och tittar likt en arg vakthund i idiotens rikting. det gjorde han ju inte men gullig är han den lilla vakthunden. i alla fall.. vad tusan tror denna lilla person och hans gelikar ska hända? jag kan se det på dom när det ska hända jag käner rysningarna längs ryggraden redan innan deras slemmiga ord obevekligt kommit ur deras munnar. jag kan rygga för att gå igenom grupper av män där jag kan känna på mig att det ska hända. men oftast är det den ensama mannen som passerar med nått glansigt i blicken. vad är det dom tror? att jag ska börja hoppa av lycka för att en joe-smoe slänger en slemmig äckelkomplimang till mig, att jag ska kasta mig kring hans hals och leva mitt liv lyckligt i alla mina dagar med honom? nej jag förstår inte. om någon kan förklara för mig så snälla gör det.

det sista jag vill anmärka på är hur gött det är med håriga ben. Liza jag är uppe i din klass nu! hoppas jag.. det är gött med vinterpäls. jo och jag hade en fantastiskt skön ickefödelsedagmenfödelsedagsfirande med familjen i helgen. exakta önskelistor is the shit och jag känner mig nykittad och tjusig! luktar gott, varma fötter och fint i badrummet. pluss att jag ska få en tekanna om ett tag också.. internetz rules, grymt att systeryster och b har googel-skillz! (syster förstår du den här meningen får du medalj i internet-slang av mig!)




4 kommentarer:

Anonym sa...

du är tuff!

(yay för doktor glas förresten)

une sa...

Hur mossig tror du jag är va? ;-)
Kom igen med ngt svårare!! :-D

KRAAAAAAAAAM från systeryster

Anonym sa...

Hurrududu. Förslaget är så klart pissigt, men är det inte teknologerna som skall grina av förtvivlan när farbröderna uppe i hufvudstaden säger att man minsann skall jobbar under studietiden när skolverket konstaterat att teknologerna i snitt i Sverige pluggar dubbelt (ja, dubbel!) så många timmar i veckan än gemene humaniorastudent? Det tycker jag är orättvisa. Ha istället samma poäng för samma mängd arbete över allt och mer studiemedel till alla, säger jag.
Hoho, så här politisk har jag nog aldrig varit. Nu åter till min påtvingade humanistkurs ^^

n/x sa...

Jag har alltid hävdat att Johan behöver mer våld i sin vardag. Tar fram det bästa ur han.