22/2

snorig. och efter att ha dissat skolan sett juno och grinat lite började jag baka bullar. nu fyra timmar senare står första plåten i ugnen och det doftar.. doftar. trots snoret känner jag det ändå, härlit. och idag är första dagen på evigheter som jag inte träffar någon annan än mig själv. och du säger du måste börja gilla dig själv för du kommer vara stuck med dig för resten av ditt liv. och jag vet ju att allt annat finns ju faktiskt kvar där ute. learn by doing som vi brukar säga. dessutom har jag rapat bulldeg i en timme nu, hur kunde jag tycke att det var så gott? som liten fick jag alltid en äggkopp med pärlsocker av mamma när hon bakade bullar, när jag sen blev sötsugen och var stor nog (lång nog) tog jag själv pärlsocker i en äggkopp, doppade tungan i det och åt upp. just då var det det godaste. nu. nej, inte riktigt lika gott. snart bulle och mjölk.