1 September

ringer den där vaktmästaren och trött svarar han att han inte kan hjälpa mig med elen. jag måste ringa e-on. jag som tecknade god el igår. jag vill ha el nu. och internet. men internet får jag vänta två veckor på. undertiden blir det 10 kr wippies. jag borde väl rycka upp mig och ta mig till skolan. men jag orkar inte. sitter i telefonkö till e on. från 51 till 11. mattheten av att det inte riktigt går min väg. mattheten av att leva på dyr köpemat och 10 meter förlägningssladd till hallen så jag hela tiden måste ha min dörr öppen lite lite. jag måste bara få veta att det ordnar sig. det gör ju det men mattheten tar överhanden och livet känns lite för mycket som kvicksand. dessutom hatar jag att be om hjälp. vara den där som inte kan ordna saker utan måste fråga och ringa och hej kan du hjälpa mig med det här. för jag glömde ett par grejer med vaktisen. typ sånt som att det sitter ett lås i mitt källarföråd och jag behöver nån som kan borra i betong, typ vaktmästarn. men, vi kan väl ta det i morgon.

kopplingston och tack eon tjejen för du hade den blida lite norrländska rösten och sa att du fixar allt. som en blid mamma med snäll hand som stryker en över pannan och var precis det jag behövde. jag får ström i morgon och behöver inte tänka på att vara hemma. tack för att du sa att det ordnar du.

jag tänker dra mina tio meter förlängingssladd igen så jag kan värma lite vatten och göra nyponsoppa till frukost sen tänker jag nog gå och lägga mig lite igen. förkylningen är här igen med förnyad snorighet och kroppen känns som betong. det är inte riktigt okej.