9/4

och så åkte du igen och det där med att vänja sig vid ett till hjärta är lite konstigt när det inte längre är under mitt. när allt känns lite hemskt och du gråter lika mycket som jag är det jag som trivs bäst. för en bekvämlighet är en trygghet jag aldrig tidigare kännt. jag vill inte trilla ner i det förställda träsket igen. aldrig någonsin. varför jag nu gör det så lätt. och jag vill ju bara känna en annan liten kropp, som den lilla mopsen i affären som trånade ut till yttervärlden och följde efter oss på insidan. och jag undrar varför jag tröttnar på människor så fort ibland. jag bara dissar dom för deras tonfall, deras sätt, något litet dom gör som gör dom till dom som jag tröttnar på och bara vill bara springa ner med huvudet vid en axel där jag alltid trivs. men dom är så få, de där axlarna. så nästa vecka ska jag spill my guts och det är lite nervöst, för tänk om dom inte tycker att jag ska få göra det, eller att dom tycker jag ska ta mig nån annanstans. för det är lite för mycket där inne som trängs för att jag ska kunna sålla och jag är lite för privat för att vilja att nån ska veta och är lite för känslig om mitt känsliga för att veta att nått känns nån annanstans också. men det ska nog bli jävligt bra. skönt. dessutom kör jag bil på malmös gator. håll i hatten. men det här med klump i halsen på friskis för att nån jävel gillar för träffande låtar med nån brud och nån fuckingwinnerbäck (som stalkat mig idag) och lekman, eller varför inte hallelulja. det går bara inte.