26/9

jag är lipig och snorig och svullen i halsen, nostalgisk och självömkande. igår saknade jag min familj idag saknar jag alla. alla är långt borta och istället för mig som fel är det distansen. jag saknar telefonsamtal jag saknar mail jag saknar sms. jag vill veta vad ni gör vad ni känner vad som händer med er. jag vet jag kan väl vara den som ringer mailar smsar men jag ömkar mig i att jag vill veta att jag saknas. jag vill att ni ska ringa om ni åker till norge och polcirkeln pappa, jag vill veta om tyra och elin tar flera steg, jag vill veta vad mamma och stewe åt till middag och hur gudomligt gott det var. hur det ser ut i era lägenheter, hur det går med alla jobb alla skolor. jag kanske måste bli bättre på att ringa. men jag är lipig och självömkande och skyller på att jag snart även är mensig och dessutom sjuk med hemtentastressen ovanpå. tack peter för alla komentarer. jag tänker fortsätta lyssna på e6an och låta itunes shuffla mitt humör till rätta. kanske läsa nån bok i sängen och försöka dämpa svulnaden med varmavätskor. för på lördag ska vi nog slå klackarna i stan. första gången själv. jag är lipig och en needy girl friend.

johan och liza sa åt mig att chips, dipp och film var det enda botemedlet helt oberoende av varandra, det kan hända att dom är dom smartaste personerna i världen och att avalanches frontier psychiatrist är den bästa låten och att prem är typ två min från mig med min nya sköna hoj så nu ska jag se good bye lenin och frossa i salt fett och morot. lugnet infann sig tack. det är okej att vara needy och säga det.