det var 2006, jag bodde i göteborg, stan jag snart ska återvända till. moderaterna hade just lanserat sin "nya" profil. jag var ledsen. det verkade som om ingen brydde sig längre, nått i min magkänsla sa mig att jag inte kunde rösta blått men de röda var så svaga i sin framtoning att jag vacklade. det blev miljöpartiet, och vänstern. men de blå, dom vann.
sen dess har jag slutat plugga i göteborg, flyttat till malmö, påbörjat och avslutat en utbildning och skaffat mig en examen, haft mitt längsta förhållande, bott utomlands, jag har hunnit bli vuxen.
mina åsikter har tagit form, jag har lärt mig att våga stå för dom. dom senaste dagarna har jag haft små personliga vendettor över internet, med helt till halvt obekanta människor. människor som "höhöhö"-skrattar till att "hon den där mona, inte fan kan hon pyssla med mina skattepengar!! tänk på hur det gick på 90-talet. jojo. men alliansen, jo dom vill ju ha ordning och reda! det tycker jag om." människor som i ur och skur försvarar omänsklig politik som tom vissa självkritiska politiker tar avstånd ifrån, bortförklarar det som myter, tycker att alla ska starta företag vilket kommer gå så bra så bra bara skatten sänks. för då får man ju mer pengar till den där välfärden, den som vi ska sälja av ändå? mer pengar för riskkapitalsbolag att sattsa i skolor där myndighetsutövning ger lärare bonus i plånboken, om den sköts rätt.
mot dom här har jag bråkats, tjaffsat och tjatat. om medmänsklighet och den sjuka, den svagas rätt att ha ett bra samhälle. för att någon måste göra det. någon måste våga tjaffsa med människor i närheten av sig själva utan att bli konflikträdd. någon måste bryta trenden att "höhöhö"-skratta med han den där som tycker att Mona inte är värd nått pga ett misstag på 90-talet. Någon behöver påpeka att det är annat än chocklad bakom hur du lägger din röst. Att din röst säger något om din människosyn. Hur du ser på din omvärld och hur du vill att omvärlden ska se på dig. Vill du att din mamma jagas om hon blir ordentligt sjuk? Att hon misstros och måste försäkra gång på gång att hon inte är arbetsför? Att om kvoten för sjuka är uppfylld så får din mamma vackert betraktas som frisk för hon får inte plats. Hon kan inte vara sjuk.
Nått ska hon väl kunna göra ändå? Allt så att den där tjejen som bor på Djursholm får lite mer i plånboken så hon kan resa lite. Att hon som jobbar med media kan välja sina uppdrag istället för att jobba med allt det som ger henne pengar. Att allt fler människor drivs i konkurs eftersom det ivras för småföretagaren, men man tänkte inte längre än att en skattesänkning nog skulle göra så att det gick runt, men tillgång och efterfrågan då?
Jag har bråka och tjafsat i några veckors tid, jag tänker fortsätta bråka, även om jag innerligt hoppas att jag ska slippa skrika mig hes över blåa borgare dom närmsta fyra åren. Jag vill inte se fler utförsäljningar, apoteket var illa nog, vårdcentralerna, skolorna, låt oss få insyn i dom och låt dom inte drivas med vinstintresse.
Jag och marymary ska sitta på F!:s valvaka ikväll, får F! över 1% slipper jag cykla runt med valsedlar igen om fyra år, får dom över 2.5% får dom partistöd. Jag vågar inte tänka på vad som kan hända om dom får över 4% men jag håller tummarna. Mest, därefter håller jag tummarna för att Sverige får fortsätta vara ett solidariskt land, att moderaterna får stå med svansen mellan benen och att dom rödgröna sopar mattan med dom. Jag kommer hålla tummarna tills dom vitnar. PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar