står vid fönstret, naken och äter ett ägg. tittar på solen där ute.
lutar mig mot duschkaklet och tittar på mascaramörka droppar. håller kupade händer mot ansiktet och känner någonslags basal trygghet i magen. det luktar fränt när jag kommer hem, det står tallrikar och skålar här och var, en soppåse ovanpå garderoben, tvätt jag inte plockat in än, intorkade saltpölar i hallen.
jag fick ett efterlängtat kuvert idag, en kallelse, ett slag i magen, en månad. jag måste vänta i en fucking månad. jag hoppades på att kuveret skulle få livet att kännas lite lättare. men just nu tar jag en dag i taget, jävligt långsamt får det gå, samtidigt som jag börjar bli otålig. rastlös och har svårt med koncentrationen. så svårt att planera in något efter den där stjärnan. jag vill att det ska vara på andra sidan om stjärnan samtidigt som jag inte alls vill komma fram till den. men jag gör back up planer, anis är min klippa, samtidigt som jag helst vill åka hem till mamma och lägga mig längst ner under sängen.

om någon såg mig nu.