söndag 27 december 2009
postjul
det är just nu jobbigare att vara tillsammans än att vara på distans. det är svårt och knöligt, svart och gråt. jag vet inte hur jag ska hantera min situation. att vara i ett slags hemma där jag inte bott på tre år. att återta socialliv och hantera ångesten, gråheten och tristessen. att hantera att jag väljs bort för andra aktiviteter, som jag inte förstått vidden av, hantera ledsenheten som kommer, att säga nått men försöka att inte skuldlägga. att hantera när han blir arg, känslan av att ledsenheten som den som förstör. om jag inte var ledsen vore allt så bra så bra. men jag vill prata om den och ord kan göra ont och bli felriktade, kan försöka skada och hämnas brusa upp och bli förbannade. känner mig fast och att jag bara trampar runt runt, vet inte hur jag ska komma någon vart.
lördag 12 december 2009
FUCK. hur många lördagsmorgnar ska jag behöva vakna av att ungjäveln skriker/kollar på tv/klinkar på nått jävla piano/vrålar nånting till pappamexico?
det här är värre än technogrannar.
men. det är en lördag kvar tills dess att jag åker hem över jul. och jag har inte klubbat än. är det ett misslyckande eller bara ointresse?
eller hänger allt ihop med att jag vet att jag inte får sova ut?
jag vet inte riktigt, men andan har inte fallit på, suget har inte infunnit sig och man ska väl inte se det som att behöva bita i det sura äpplet? nä. så vi skiter i det så länge. kanske nästa helg, med en tokig spanjorska, hon känns som mitt rätta sällskap.
under tiden äter jag helst guacamole och kollar på lolcats. det gör mig varm och luddig i magtrakten. kanske inte betraktas som the high life men, fuck you high life, i got my own.
** om man ändå kunde spela in det jag hörde nu, vilket är Antony & The Johnsons - Daylight and the sun, med barngråt som skär igenom mina hörlurar. En vanlig morgon här på weserstrasse
det här är värre än technogrannar.
men. det är en lördag kvar tills dess att jag åker hem över jul. och jag har inte klubbat än. är det ett misslyckande eller bara ointresse?
eller hänger allt ihop med att jag vet att jag inte får sova ut?
jag vet inte riktigt, men andan har inte fallit på, suget har inte infunnit sig och man ska väl inte se det som att behöva bita i det sura äpplet? nä. så vi skiter i det så länge. kanske nästa helg, med en tokig spanjorska, hon känns som mitt rätta sällskap.
under tiden äter jag helst guacamole och kollar på lolcats. det gör mig varm och luddig i magtrakten. kanske inte betraktas som the high life men, fuck you high life, i got my own.
** om man ändå kunde spela in det jag hörde nu, vilket är Antony & The Johnsons - Daylight and the sun, med barngråt som skär igenom mina hörlurar. En vanlig morgon här på weserstrasse
torsdag 10 december 2009
jaha. så ligger jag i sängen igen. det var ju kul. inte. jag ser mig lix inte som en person som är sjuk ofta. men vad fan. två veckor i rad nu. först var det förkylning och när jag repat mig från den så vips hej varsågod må illa i två dygn (fast det är ju inte över än). kul kul.
så idag blev jag tydligen dissad av läraren (eftersom det är andra veckan jag är borta) "in germany you have to be at the lectures" ja bra idé. låt mig komma till skolan och sitta och pusta och smitta resten med nån jävla magåkomma jag och min flatmate har. då ska du nog få se på effektivt tyskt skolarbete. härliga tider. så just nu önskar jag mest att min mage ska sluta med vad den än har fått för sig som gör att jag mår illa och svettas/har rysningar så fort jag rör mig.
och eftersom svt play har tagit slut så roar jag mig med :
tisdag 8 december 2009
via skype
försök röra hårfästet, och vicka på ögonbrynen samtidigt. och tänk dig att det kommer vara bilden på ditt körkort.
det är gött att ha skrattårar i ögonfransarna i mellanåt.
och saker och ting rullar, som exjobb till exempel, jag är så glad att jag har två andra som puttar mig i arslet.
det är gött att ha skrattårar i ögonfransarna i mellanåt.
och saker och ting rullar, som exjobb till exempel, jag är så glad att jag har två andra som puttar mig i arslet.
lördag 5 december 2009
pun intended
man må bo i stan med tuffast klubbar i europa. men här sitter jag med en stickning, en tom skål med popcorn och en halväten bulle i sängen.
och så garden state
vi lämnar det så och jag laddar sound tracket
och så garden state
vi lämnar det så och jag laddar sound tracket
torsdag 3 december 2009
extraknäck
fredag 27 november 2009
berlin 101 men inte depeche, faktiskt.
ligger och vrider mig. vet inte riktigt längre vilken i längden av alla nätter som börjat så, det här är. det är inte nått slags domedags mörker, det är mest mycket. hamsterpuls som j säger och kallar mig vallhamster. min flatmate kollar på nån dude som sjunger till någonslags spansk/mexicansk gitarr, jag hör ljuden från dörren direkt till vardagsrummet, alldeles vid min fotända. tänker att jag har somnat bättre dom dagar då jag faktiskt hör henne, då det inte bara är något ljusdis som stör från fönstren, utan jag har något aktivt att stänga ute. blir mer effektivt så.
men mest så händer det mycket. kanske kommer det i kapp mig. jag vet inte riktig hur jag ska se det, om det är så att det är jag som springer fort, som den sprinter jag är, och sen får ligga och hämta andan och kan inte göra så mycket åt att resten kommer ikapp, eller om jag egentligen behöver varning för långsamtgående fordon (i tron om att jag är en sportbil) och får motorproblem vid även de små uppförsbackarna. (den du, sport och motorreferenser)
men. det känns mest som om jag tryckt på paus. i alla fall när det kommer till de där andra livet. det, där man ska vara professionell. där man, jag, ska komma med idéer, förverkliga dom, arbeta med dom, ständigt vara kreativ och tycka att allt är fantastiskt och att man, jag, har hittat hem. men. det där livet har jag (inte man) aldrig haft. aldrig känt att jag uppnår. aldrig orkat med, haft tid med, eller funnit kreativiteten till. det har alltid funnits ett lås. nått en flykt till skogens ände, en flytt till malmö eller en avstickare till berlin inte låser upp eller råder bot på. det har aldrig ens bara varit en paus. det är snarare en konstant, det är.
jag vill kunna vara ärlig, öppen, på vid gavel utan att känna att jag förgås. att jag blir smutsig och tunnas ut i kanten. utan att obehaget och illamåendet drar till ett sug i magen just där just då och mitt på alexanderplatz. då jag under några delar av en sekund helst hade totalt gått upp i folkmassan och upphört, men istället sveper jackan tätare och håller en arm runt midjan.
jag vill se fram emot och inte sky umgänge, jag vill inte känna mig låst vid någon och i nästa sekund totalt utlämnad till ensamheten. jag vill inte tvivla utan vara så benhårt säker som bara jag kan vara. jag vet att jag har potential. men som den självuppfyllande profetian på två ben jag är så är det ju bäst att ta det säkra före det osäkra och förstöra innan någon, något, annat gör det.
men mest vill jag länka så här på kvällskvisten, cissi, för öppenheten, håret och attityden. annika, för orden, ärligheten och känslan, hanna, för skinnet på näsan, konsten att gå från allvar till humor och det raka, samt motherfucka, för texten orden och det där med fingret på men som tyvärr verkar ouppdaterad. i mina ögon verkar de göra just allt det där. och dom gör det vackert.
men mest så händer det mycket. kanske kommer det i kapp mig. jag vet inte riktig hur jag ska se det, om det är så att det är jag som springer fort, som den sprinter jag är, och sen får ligga och hämta andan och kan inte göra så mycket åt att resten kommer ikapp, eller om jag egentligen behöver varning för långsamtgående fordon (i tron om att jag är en sportbil) och får motorproblem vid även de små uppförsbackarna. (den du, sport och motorreferenser)
men. det känns mest som om jag tryckt på paus. i alla fall när det kommer till de där andra livet. det, där man ska vara professionell. där man, jag, ska komma med idéer, förverkliga dom, arbeta med dom, ständigt vara kreativ och tycka att allt är fantastiskt och att man, jag, har hittat hem. men. det där livet har jag (inte man) aldrig haft. aldrig känt att jag uppnår. aldrig orkat med, haft tid med, eller funnit kreativiteten till. det har alltid funnits ett lås. nått en flykt till skogens ände, en flytt till malmö eller en avstickare till berlin inte låser upp eller råder bot på. det har aldrig ens bara varit en paus. det är snarare en konstant, det är.
jag vill kunna vara ärlig, öppen, på vid gavel utan att känna att jag förgås. att jag blir smutsig och tunnas ut i kanten. utan att obehaget och illamåendet drar till ett sug i magen just där just då och mitt på alexanderplatz. då jag under några delar av en sekund helst hade totalt gått upp i folkmassan och upphört, men istället sveper jackan tätare och håller en arm runt midjan.
jag vill se fram emot och inte sky umgänge, jag vill inte känna mig låst vid någon och i nästa sekund totalt utlämnad till ensamheten. jag vill inte tvivla utan vara så benhårt säker som bara jag kan vara. jag vet att jag har potential. men som den självuppfyllande profetian på två ben jag är så är det ju bäst att ta det säkra före det osäkra och förstöra innan någon, något, annat gör det.
men mest vill jag länka så här på kvällskvisten, cissi, för öppenheten, håret och attityden. annika, för orden, ärligheten och känslan, hanna, för skinnet på näsan, konsten att gå från allvar till humor och det raka, samt motherfucka, för texten orden och det där med fingret på men som tyvärr verkar ouppdaterad. i mina ögon verkar de göra just allt det där. och dom gör det vackert.
måndag 16 november 2009
tisdag 3 november 2009
bara och bara
känner mig som tjejen i videon.
fast man ska ju inte hoppa över för stora steg eller nått. så jag håller fortfarande tummarna!
fast man ska ju inte hoppa över för stora steg eller nått. så jag håller fortfarande tummarna!
måndag 2 november 2009
måndagmorgon vaknar tidigt
är ledig. men simhallen öppnar sent.
funderar på om obesvarade sms säger att det inte var så lungt som någon ville påskina.
funderar på att sluta fundera och gå till biblioteket med skitet hår och simma sen. behöver hitta en prestent. grattis :*
funderar på om obesvarade sms säger att det inte var så lungt som någon ville påskina.
funderar på att sluta fundera och gå till biblioteket med skitet hår och simma sen. behöver hitta en prestent. grattis :*
söndag 1 november 2009
söndag
Miike Snow – Animal
There was a time when my world was filled with darkness, darkness, darkness
And I stopped dreaming now
I'm supposed to fill it up with something, something , something
In your eyes I see the eyes of somebody i knew before long long long ago
But I'm still trying to make my mind up
Am I free or am I tied up
I change shapes just to hide in this place but I'm still, I'm still an animal
Nobody knows it but me when i slip yeah i slip
I'm still an animal
There is a hole and i tried to fill up with money, money , money
But it gets bigger to your hopes is always
Running,running,running
In your eyes I see the eyes of somebody of who could be strong
Tell me if I'm wrong
And now I'm pulling your disguise up
[ Miike Snow Lyrics are found on www.songlyrics.com ]
Or you free or are you tied up
I change shapes just to hide in this place but I'm still I'm still an animal
Nobody knows it but me when I slip
I'm still an animal
I change shapes just to hide in this place
But I'm still I'm still an animal
Nobody knows it but me when I slip, yeah I slip
I'm still an animal
lördag 31 oktober 2009
lördagkväll
det blev ingenting.
letar och söker efter förtroenden.
hur handskas man med den ofrivilliga ensamheten när man samtidigt tenderar att stöta bort andra.
letar och söker efter förtroenden.
hur handskas man med den ofrivilliga ensamheten när man samtidigt tenderar att stöta bort andra.
fint väder och ddr
funderar på att dra till ddr museet, det har öppet till 22, inte fy skam det inte. passar sega personer så som mig. vaknade nio men det har inte tagit mig ur pyjamasen än. men varför stressa.
funderade på att ta mig till ett bibliotek, men hittade en miljard bilder på internetz. hilfe bitte?
borde duscha, äta och ta tag lite. fast det är väldigt skönt att stanna hemma. kanske plugga lite. lite tyska och sånt. känns ändå som en bra idé nu när jag tänker efter. borde borde borde tvätta..
funderade på att ta mig till ett bibliotek, men hittade en miljard bilder på internetz. hilfe bitte?
borde duscha, äta och ta tag lite. fast det är väldigt skönt att stanna hemma. kanske plugga lite. lite tyska och sånt. känns ändå som en bra idé nu när jag tänker efter. borde borde borde tvätta..
onsdag 21 oktober 2009
åttahåls docs unt so witer
tror jag borde skriva mer. men när det blir så långa gap i mellan så tar det tid att ta sig över dom.
har bott här borta nu ett tag. nästan precis en månad på dagen. en månad och tre dagar enligt kalendern som håller koll på mitt liv (när jag känner för att notera nått.) man inser saker. att jag har mina rutiner och mönster. har inte insett om jag ska vara tillfreds med dom eller försöka förändra dom. det kanske kommer. det är onsdag och jag har en stor känsla av helg. i helgen kändes allt som vanliga veckodagar. man inser att allt beror på hur man säger och formulerar. men jag känner det som om jag luras. eller är det en taktik för att lura sig själv. jag vill inte känna det som om något eller någon håller mig tillbaka. helst inte ens jag själv.
vi var ute igår. först lagade jag och jonas mat, drack vin, var frågvis kompis på hans roomies, åt smärtsamt goda oliver. sen fick jag ett oväntat sms. en kille jag träffade på u-bahn som katrin kände, jag träffade på honom igen när vi båda missade tåget till potsdam och tog sällskap på s-bahn i stället. kände att jag skulle försöka pusha mina socialaskills lite när han snackade vagt om utgång till helgen och gav honom mitt nummer (modig). men så fick jag då oväntat tidigt ett tyskt sms. jag och jonas blev wiih-någon-vill-leka-med-oss-glada och drog iväg till en pub där vi spelade rundpingis med en öl i ena handen. jag var nöjd när jag träffade bollen med tanke på att det nog var ca 18 år sen jag höll i ett racket senast. och åkte såklart ut hela tiden. drog vidare mot kottbusser tor (köttbussar jag vet) där jonas stack hem och jag och alex gick vidare till en undangömd bar, på nått vis kom jag in på mina tidigare subkulturella tillhörigheter (som vanligt) och "well it's not goth..." och han utbrister ebm. och det måste ju varit första gången sen jag lämnade göteborgs snäva kretsar som någon vet vad det är. och dessutom visar sig haft en depeche revival under sommaren och sen över en kopp te klockan 4 på morgonen river av gamla covenant, front 242, och nitzer ebb klassiker. halv fem höll jag på att somna stående och släpade mig hem. som tur var är vi näst intill grannar.
har förresten äntligen köpt ett par åttahåls docs och skaffat mig min första klocka sen jag var femton. om inte annat så kanske berlin förändrar sånt. nu ska jag sova med träningsvärk sen en timmes simmande.
just det. jag har planer..
har bott här borta nu ett tag. nästan precis en månad på dagen. en månad och tre dagar enligt kalendern som håller koll på mitt liv (när jag känner för att notera nått.) man inser saker. att jag har mina rutiner och mönster. har inte insett om jag ska vara tillfreds med dom eller försöka förändra dom. det kanske kommer. det är onsdag och jag har en stor känsla av helg. i helgen kändes allt som vanliga veckodagar. man inser att allt beror på hur man säger och formulerar. men jag känner det som om jag luras. eller är det en taktik för att lura sig själv. jag vill inte känna det som om något eller någon håller mig tillbaka. helst inte ens jag själv.
vi var ute igår. först lagade jag och jonas mat, drack vin, var frågvis kompis på hans roomies, åt smärtsamt goda oliver. sen fick jag ett oväntat sms. en kille jag träffade på u-bahn som katrin kände, jag träffade på honom igen när vi båda missade tåget till potsdam och tog sällskap på s-bahn i stället. kände att jag skulle försöka pusha mina socialaskills lite när han snackade vagt om utgång till helgen och gav honom mitt nummer (modig). men så fick jag då oväntat tidigt ett tyskt sms. jag och jonas blev wiih-någon-vill-leka-med-oss-glada och drog iväg till en pub där vi spelade rundpingis med en öl i ena handen. jag var nöjd när jag träffade bollen med tanke på att det nog var ca 18 år sen jag höll i ett racket senast. och åkte såklart ut hela tiden. drog vidare mot kottbusser tor (köttbussar jag vet) där jonas stack hem och jag och alex gick vidare till en undangömd bar, på nått vis kom jag in på mina tidigare subkulturella tillhörigheter (som vanligt) och "well it's not goth..." och han utbrister ebm. och det måste ju varit första gången sen jag lämnade göteborgs snäva kretsar som någon vet vad det är. och dessutom visar sig haft en depeche revival under sommaren och sen över en kopp te klockan 4 på morgonen river av gamla covenant, front 242, och nitzer ebb klassiker. halv fem höll jag på att somna stående och släpade mig hem. som tur var är vi näst intill grannar.
har förresten äntligen köpt ett par åttahåls docs och skaffat mig min första klocka sen jag var femton. om inte annat så kanske berlin förändrar sånt. nu ska jag sova med träningsvärk sen en timmes simmande.
just det. jag har planer..
söndag 13 september 2009
back in black
jo mensåatte det var ju ett tag sen och att börja rapa upp allt som hände sen sist skulle ju ta en mindre roman. och det känner jag inte riktigt för.
det är lite för mycket hatta hit och dit, fast jag ändå känner mig som världens mest tråkiga och statiskt förutsägbara människa, det kanske blir så när man inte riktigt kan ta in allt.
i korthet: det var norge; jobb, hatade det men träffade en handfull underbara personer jag gärna hade jobbat mindre och hängt mer med. sen var det charter; grekland thassos och jag klev på en geting, eller getingen kom in i min sandal när jag gick och klämde sig själv mellan mina tår. tån är nu tillbaka i sin rätta storlek tillsist. det var sol, bad, moppeåkning och sjuka mängder mat. precis så som det ska vara. nu är det en sista (knapp) vecka i göteborg, den här jävla stan som jag inte riktigt kan komma överens med, eller känna mig tillfreds i, innan det blir en tredje stad på ett år och det Stora Äventyret. Berlin. jag kanske kommer igång med ett mer regelbundet bloggande då. tänkte köpa med min kuvert och brevpapper och börja skicka brev. skrivandet är ju då jag lämnar ut mig själv och låter den som läser lära känna mig.
den här sista knappa veckan, tänkte jag ägna åt att träffa dom få som jag vill träffa och som vill träffa mig, kanske ger jag mig ut på små resor för att träffa dom som inte finns längre, men det beror ganska mycket på styrkan för dagen och så vidare.
blir man en äkta bloggtjej när man ser en fin tröja som en bloggtjej har på sig och sen köper en likadan när man blir kär i den när man hittar den i affären? eller är det bara lite äckligt? tänker ändå känna mig snygg i den och i mitt nya hår.
lustigt att det känns som om jag blivit smalare=snyggare av att klippa bort det feta lurvet som var ovanpå mitt huvud. var lite nervös alldeles innan men när roger väl satte maskinen mot mitt huvud och alla lockar (för det hade det blivit) föll till golvet var det minst en 5 kgs klump som lyftes. eventuellt blir jag även modell i november och det vore otroligt roligt. om jag inte krampar ihop och blir ett obekvämt as framför en kamera.. eh.
adjö
det är lite för mycket hatta hit och dit, fast jag ändå känner mig som världens mest tråkiga och statiskt förutsägbara människa, det kanske blir så när man inte riktigt kan ta in allt.
i korthet: det var norge; jobb, hatade det men träffade en handfull underbara personer jag gärna hade jobbat mindre och hängt mer med. sen var det charter; grekland thassos och jag klev på en geting, eller getingen kom in i min sandal när jag gick och klämde sig själv mellan mina tår. tån är nu tillbaka i sin rätta storlek tillsist. det var sol, bad, moppeåkning och sjuka mängder mat. precis så som det ska vara. nu är det en sista (knapp) vecka i göteborg, den här jävla stan som jag inte riktigt kan komma överens med, eller känna mig tillfreds i, innan det blir en tredje stad på ett år och det Stora Äventyret. Berlin. jag kanske kommer igång med ett mer regelbundet bloggande då. tänkte köpa med min kuvert och brevpapper och börja skicka brev. skrivandet är ju då jag lämnar ut mig själv och låter den som läser lära känna mig.
den här sista knappa veckan, tänkte jag ägna åt att träffa dom få som jag vill träffa och som vill träffa mig, kanske ger jag mig ut på små resor för att träffa dom som inte finns längre, men det beror ganska mycket på styrkan för dagen och så vidare.
blir man en äkta bloggtjej när man ser en fin tröja som en bloggtjej har på sig och sen köper en likadan när man blir kär i den när man hittar den i affären? eller är det bara lite äckligt? tänker ändå känna mig snygg i den och i mitt nya hår.
lustigt att det känns som om jag blivit smalare=snyggare av att klippa bort det feta lurvet som var ovanpå mitt huvud. var lite nervös alldeles innan men när roger väl satte maskinen mot mitt huvud och alla lockar (för det hade det blivit) föll till golvet var det minst en 5 kgs klump som lyftes. eventuellt blir jag även modell i november och det vore otroligt roligt. om jag inte krampar ihop och blir ett obekvämt as framför en kamera.. eh.
adjö
onsdag 17 juni 2009
mopin'
I was feeling sad
Can't help looking back
Highways flew by
Run, run, run away
No sense of time
Want you to stay
Want keep you inside
Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize
Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize
I was feeling sad
Can't help looking back
Highways flew by
Run, run, run away
No sense of time
Want you to stay
Want keep you inside
All along, not so strong without these open arms.
Hold on tight.
All along, not that strong without these open arms.
Lie beside.
All along, not so strong without these open arms.
Ride beside.
Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize
Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize
Can't help looking back
Highways flew by
Run, run, run away
No sense of time
Want you to stay
Want keep you inside
Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize
Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize
I was feeling sad
Can't help looking back
Highways flew by
Run, run, run away
No sense of time
Want you to stay
Want keep you inside
All along, not so strong without these open arms.
Hold on tight.
All along, not that strong without these open arms.
Lie beside.
All along, not so strong without these open arms.
Ride beside.
Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize
Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize
tisdag 16 juni 2009
man ska inte hoppa över bron
men skutta tänker jag göra ändå.
även om det så är ett bajsjobb så är bajsfaktorn inte så hög när man väl har ett jobb. så wiiiho! arbetsintervju scorad! imorgon kl 15 ska jag träffa espen. ångestklumpen är något mindre. så jag jobbar på inställningen "det löser sig". och det ska det fan göra. ska laga pastasås nu, sen ta mig ner på byn och kopiera cv. sen får vi se om jag delar ut det idag eller om det får vänta tills i morgon. jag vill jobba lite på lugnet nu. mer lugn minder ångestklump --> större jobbpontential.
sen kan jag berätta att jag gick vilse för första gången i mitt liv igår. oslo är komplicert. men det löste sig tillslut, hade bara enormt trötta fötter. och jag hatar att behöva ha inställningen: never ever ever ever make eye contact med 50% av befolkningen. vad är grejen med att väsa "komplimanger" när man går förbi, att säga hej mitt på gatan till nån främling, jag fattar inte! sätt in en fucking kontaktanons och lämna mig ifred. ska aldrig stämma träff vid sentralstationen igen. neva.
även om det så är ett bajsjobb så är bajsfaktorn inte så hög när man väl har ett jobb. så wiiiho! arbetsintervju scorad! imorgon kl 15 ska jag träffa espen. ångestklumpen är något mindre. så jag jobbar på inställningen "det löser sig". och det ska det fan göra. ska laga pastasås nu, sen ta mig ner på byn och kopiera cv. sen får vi se om jag delar ut det idag eller om det får vänta tills i morgon. jag vill jobba lite på lugnet nu. mer lugn minder ångestklump --> större jobbpontential.
sen kan jag berätta att jag gick vilse för första gången i mitt liv igår. oslo är komplicert. men det löste sig tillslut, hade bara enormt trötta fötter. och jag hatar att behöva ha inställningen: never ever ever ever make eye contact med 50% av befolkningen. vad är grejen med att väsa "komplimanger" när man går förbi, att säga hej mitt på gatan till nån främling, jag fattar inte! sätt in en fucking kontaktanons och lämna mig ifred. ska aldrig stämma träff vid sentralstationen igen. neva.
måndag 15 juni 2009
blues
första ensamma eftermiddagen och kvällen i oslo. allt kändes väldigt mycket lättare när man var två. följde med ut till johans jobb, tänkte vara morsk och presentera mig och se om det inte gick att fula in sig men icke. å andra sidan såg jag bara två brudar, var av den ena var på en affich. så, när jag väl kom hem, hungrig och lätt ovillig till det mesta som ett blodsockerfall för med sig, hamnar jag i lite lätt koma. har inte hunnit med alls så mycket som jag tänkte att jag skulle idag. hamnade i en slöhög och kollade på två avsnitt scrubs efter maten. skyller på huvudvärk. tänker mig att jag ska hinna traska ner till turistinfon innan klockan blir åtta. jag vill skaffa ett bycykelkort. så. damn. jag ska fan hinna. en ipren så går det nog. se om oslo dag två bli bättre och mindre deppbenägen.
måndag 8 juni 2009
sayonara!
det är uppenbarligen hårdare att inte studera. så många fester att gå på och så många glas vin att dricka. eller sangria. har blåmärken på låren efter cykeleskapaderna i helgen. alla dansade utomhus och alla dansade i klänning. nästan allting är packat. det är ekande tomt och trist här. äter mitt hopplock till lunch och hoppas på att jag står mig tills jag kommer fram. packat a l l t i systers backpacker rygga och hoppas att jag klarar lyfta upp den på ryggen. vill inte vara nån svag brud som måste be om hjälp på tåget sen.. bara det allra allra sista kvar sen drar jag. först gb i en knapp vecka och där efter oslo. om något vet något om ett välbetalt jobb i oslo så holla okej? see ya peeps!
onsdag 3 juni 2009
sommarlov!
ganska full. nyss hemkommen. trött i huvudet. gillar när man somnar på sängen och vaknar av sin telefon och fem minuter senare inser att man borde vara på väg och dessutom är det (på väg alltså), och ser helt okej ut, dreggelfläcken är ett minne blott. slår sig ner och har plötsligt två bord att hänga vid, samt ett bord att vinka till.
men varför varför varför är det alltid så att man hittar dom bästa av människor precis sådär några dagar innan man ska dra ifrån det ställe man har gemensamt och typ aldrig kanske kommer ses igen? whyyy?! hittat en ny människa som jag finner fantastisk. har en syster som är min namne. *kär* men men. det är fezt i helgen ggr2 och där kan jag få hänga lite mer med fantastisk person. nu. nu ska jag sova in första dagen på mitt sommarlov!
men varför varför varför är det alltid så att man hittar dom bästa av människor precis sådär några dagar innan man ska dra ifrån det ställe man har gemensamt och typ aldrig kanske kommer ses igen? whyyy?! hittat en ny människa som jag finner fantastisk. har en syster som är min namne. *kär* men men. det är fezt i helgen ggr2 och där kan jag få hänga lite mer med fantastisk person. nu. nu ska jag sova in första dagen på mitt sommarlov!
tisdag 26 maj 2009
same old, same old
61pix för hemresan och jag har gått pluss på min helgtripp (tack mamma). drömt de mest bizarra drömmar, om klasskamraters nakna ass mitt i femman, musikvideoinspelningar, och ex som plötsligt är tillbaka och alldeles för snälla för mitt bästa. när dom drömmer sig tillbaka till en plats där innanför revbenen och huden, där det är mjukt. men mest sov jag mig till den snyggast pudelfrillan för inget kan ju boosta volym så som att trycka pannan i kudden i ett par timmar.
men, luggen är blötlagd, norgejobbet har mailat och sagt att dom ska ringa idag (eh), så det är dags att ta sig till källaren i skolan och tänka att det inte är solsken ute.
men, luggen är blötlagd, norgejobbet har mailat och sagt att dom ska ringa idag (eh), så det är dags att ta sig till källaren i skolan och tänka att det inte är solsken ute.
tisdag 19 maj 2009
tummen eller huvudet på spiken
jag satt här och gjorde min innan-frukostrutin och läste bloggar som vanligt. trillar in på gustavs. läser välskrivna inlägg efter inlägg tills jag kommer till detta. jag kan inte säga annat än att jag håller med gustav men det var inte det (våldtäkt, kopleri och rättsväsende), det här skulle handla om utan något ack så mycket mer trivialt. jag har på något sätt träffat eller hört talas om alla de personer som kommenterar. dom som drar diskussionen. jag har varit på fester med dom, en av mina vänner är vän med dem alla. men. på varje fest, varje häng, så har jag suttit där med ett obehag i magen. och nu fick jag äntligen det riktigt klart för mig. det är det här med dömmandet. att så många kommentarer, ordväxlingar, diskussioner avslutas med meningar i stil med "säg aldrig så igen", "gör aldrig det igen" osv osv osv (självklart med ett ironiskt skratt bakom det hela). att jag blir obekväm. det tog ett jävla tag innan jag insåg att det inte var mig det var fel på. (hej, dålig självkänsla) det var j som påpekade det först, när även han fick tillbringat ett par fester i delar av sällskapet. och nu tillsist, för att använda en floskel, så trillade hela jävla poletten ner. fuck dömmandet i say.
nu ska jag äta upp min frukost. och i vanlig ordning bli sen till skolan.
nu ska jag äta upp min frukost. och i vanlig ordning bli sen till skolan.
lördag 16 maj 2009
ånghest
bakisångest och lite tjockångest. mm. mm. mmm. j är i khamn och gör antagningsprover. jag var odrägligflickvän och rumlade hem mitt i natten, hade inga nycklar och en mobil som dog, j som sov kom tillsist ut och hämtade mig. sov sjukt oroligt och alkissvettades.
vaknade igen vid tolv. sett på tv sen dess. kollar på americas best dance crew på mtv, sick, folk är fitt. ser lite bilder på fejan från igår kväll. otight. onöjd. den här jävla tjockångesten. j skickade finaste smset för ett tag sen. inget är kört, livet kommer inte gå åt helvette på grund av några små kilon. men. det är så det känns. hur jävla stört det än är. jag önskar jag hade nått annat att fokusera på just nu. för inte ens jag orkar med mig själv sånhär. get a fucking grip.
men som sagt. glädjen i smolkbägaren är rädisorna. dom gror i alla fall.
vaknade igen vid tolv. sett på tv sen dess. kollar på americas best dance crew på mtv, sick, folk är fitt. ser lite bilder på fejan från igår kväll. otight. onöjd. den här jävla tjockångesten. j skickade finaste smset för ett tag sen. inget är kört, livet kommer inte gå åt helvette på grund av några små kilon. men. det är så det känns. hur jävla stört det än är. jag önskar jag hade nått annat att fokusera på just nu. för inte ens jag orkar med mig själv sånhär. get a fucking grip.
men som sagt. glädjen i smolkbägaren är rädisorna. dom gror i alla fall.
onsdag 13 maj 2009
left over godis
och kollar extreme home makeover i sängen. uttråkningen är extrem. marymary och kajsi lyfte upp det med sol kaffe och glass, ESC, rabarberpaj och soffahäng igår.
norge är långsammast i stan med att svara på frågor överhuvudtaget. missförstår allt och svarar på nått helt annat än det jag frågar. jag hoppas så jag hittar en annan resturang eller valfritt slit och släpjobb.
så länge har jag iaf en zebrarandig kjol och korallrosa nagellack.
härå.
norge är långsammast i stan med att svara på frågor överhuvudtaget. missförstår allt och svarar på nått helt annat än det jag frågar. jag hoppas så jag hittar en annan resturang eller valfritt slit och släpjobb.
så länge har jag iaf en zebrarandig kjol och korallrosa nagellack.
härå.
måndag 20 april 2009
på morgonen borde jag inte
sitta och läsa den här bloggen . känner mig mest jävligt nertrampad av den stora statliga kängan. även om lisa magnusson lyckas formulera det väl så, är min hoppfullhet långt borta.
kanske beror det på en annalkande tenta, muskelkramper i mitt ena ben sen vi var i norge i helgen, (har även ett svullet lillfinger), kanske kan vi lägga lite ansvar på sömnbristen och hungern, avsaknaden av pengar (men tack mammi) eller de facto att den jävla världen är så mycket på väg ut för att det går i rasande fart när man väl kommit ut i sluttningen.
kanske beror det på en annalkande tenta, muskelkramper i mitt ena ben sen vi var i norge i helgen, (har även ett svullet lillfinger), kanske kan vi lägga lite ansvar på sömnbristen och hungern, avsaknaden av pengar (men tack mammi) eller de facto att den jävla världen är så mycket på väg ut för att det går i rasande fart när man väl kommit ut i sluttningen.
fredag 20 mars 2009
får och LED:s
kan inte gå fel.
min morgon blev just mycket roligare trots extremt halsont och mensvärk.
min morgon blev just mycket roligare trots extremt halsont och mensvärk.
tisdag 17 mars 2009
läser och är låst
"är jag en av de svaga? en svag kvinna som överväldigats av en oupphörlig och galen rytm? om jag hade varit stabil och stark skulle jag kanske inte ens ha hört rytmen? Jag hittar inga svar: jag är. Det är det enda jag får av livet. Men vad är jag? svaret är bara: jag är vad. Även om jag ibland skriker: jag vill inte vara jag längre!!men jag klistrar mig fast vid mig själv och på ett oupplösligt sätt bildas en livstextur.
Gör mig sällskap den som vill: vandringen är lång, den är mödosam men man gör den genom att leva. För nu menar jag allvar, jag håller inte på och leker med ord. Jag förkroppsligar mig i de vällustiga och obegripliga meningar som slingrar sig bortom orden. Och en tystnad stiger subtilt upp från sammanstötningen mellan meningarna."
- Clarice Lispector Levande Vatten
Gör mig sällskap den som vill: vandringen är lång, den är mödosam men man gör den genom att leva. För nu menar jag allvar, jag håller inte på och leker med ord. Jag förkroppsligar mig i de vällustiga och obegripliga meningar som slingrar sig bortom orden. Och en tystnad stiger subtilt upp från sammanstötningen mellan meningarna."
- Clarice Lispector Levande Vatten
söndag 15 mars 2009
anis
det gick liite för fort, men det känns ändå att jag har varit ledig. anis har åkt nu och är väl hemma i götlaborg redan. har just fyllt i en uppsjö av byråkratiska blanketter och vältrat mig runt i sängen för att slippa känna allt för mycket av träningsvärken. den mest påtagliga är den i händerna.. såklart anis fick med mig på boxpass klockan nio på morgonen, såklart det var det tuffaste som finns i malmö och så klart jag skulle få anfall av ansträngningsastma. ja, jag ska kolla upp det. men det är ju inget riktigt problem, det kommer ju bara ibland, eh. men andnöd är ju lite segt faktiskt.
sen deckade vi, eller, anis däckade, varpå det fina vårvädret inte var lika soligt när vi väl gick och köpte oliver och fetaost, och fikade på glassfabriken, vars soffa lätt hade fått svälja oss. det där med morgonträning var inte vår kopp te. man blev ju inte alls piggare. men så dök axel och marymary upp och vi drack lite öl/vin/cider och snackade skit. vi skulle ju gå ut. men. tröttheten. opeppen. och sen att det visade sig vara helt rätt beslut eftersom axel som tog sig iväg dissade på den för långa kön och vi såg regn mot rutan. såattee.
så vi bummade mest, och det var nog det bästa. bara hänga och chilla är ju inte vad man har tillfälle till allt för ofta. anispanis kom hit igeeen! men nu. nu ska jovan läsa igenom blankett och sen är det fasiken sängen.
sen deckade vi, eller, anis däckade, varpå det fina vårvädret inte var lika soligt när vi väl gick och köpte oliver och fetaost, och fikade på glassfabriken, vars soffa lätt hade fått svälja oss. det där med morgonträning var inte vår kopp te. man blev ju inte alls piggare. men så dök axel och marymary upp och vi drack lite öl/vin/cider och snackade skit. vi skulle ju gå ut. men. tröttheten. opeppen. och sen att det visade sig vara helt rätt beslut eftersom axel som tog sig iväg dissade på den för långa kön och vi såg regn mot rutan. såattee.
så vi bummade mest, och det var nog det bästa. bara hänga och chilla är ju inte vad man har tillfälle till allt för ofta. anispanis kom hit igeeen! men nu. nu ska jovan läsa igenom blankett och sen är det fasiken sängen.
fredag 13 mars 2009
hiphoprobot
på vägen hem från en otroligt opeppig speltestsession lekte jag hip hop-robot.
idag peppar jag på tonfisksallad och anis ankomst, plus bord för två på tusen och två!
idag peppar jag på tonfisksallad och anis ankomst, plus bord för två på tusen och två!
tisdag 10 mars 2009
last time evaah
på jobbet. upp okristligt tidigt med igenklistrade ögon. men det är antaglien sista gången everrrr.
men vanan trogen måste jag snoka runt lite. och hittar mallar, min tankte var mest att se om det fanns några bra tips till mig i jobbsökartagen på cvs och sånt, men jag hittar (klicka för större):
alltså om ni kan se. det är olika cv-mallar för tjejer och killar. jag var ju tvungen att kolla på vad det hela handlade om, och de två som är 1 kille och 2 killar är färgbilder på snubbar som sitter med pannan i djupa veck och blänkande klockor på armarna. den som heter tjejer är en bild i svartvitt med brudar som ser glada och "i farten" ut. det är ju iaf bara försättningsblad. men sen när kan man inte ha en tjej och en kille ihop på samma? så man slipper göra åtskillningar mellan könen? måste man ha bilder på människor över huvudtaget? dom ger ju ändå inget extra till ens pissfula cv-mall. jag blir bara mest otroligt förvirrad och känner ett ack så litet sug till att jobba här. så idag, medans telefonen inte ringer, sitter jag och läser grovt initiativs remix.
men vanan trogen måste jag snoka runt lite. och hittar mallar, min tankte var mest att se om det fanns några bra tips till mig i jobbsökartagen på cvs och sånt, men jag hittar (klicka för större):
alltså om ni kan se. det är olika cv-mallar för tjejer och killar. jag var ju tvungen att kolla på vad det hela handlade om, och de två som är 1 kille och 2 killar är färgbilder på snubbar som sitter med pannan i djupa veck och blänkande klockor på armarna. den som heter tjejer är en bild i svartvitt med brudar som ser glada och "i farten" ut. det är ju iaf bara försättningsblad. men sen när kan man inte ha en tjej och en kille ihop på samma? så man slipper göra åtskillningar mellan könen? måste man ha bilder på människor över huvudtaget? dom ger ju ändå inget extra till ens pissfula cv-mall. jag blir bara mest otroligt förvirrad och känner ett ack så litet sug till att jobba här. så idag, medans telefonen inte ringer, sitter jag och läser grovt initiativs remix.
måndag 9 mars 2009
Utmaningen
hittade hos hustrun och tänkte att tjohej jag har ju ändå inget bättre för mig.
Tre jobb jag har haft:
1. Förstöra dokument på mammas jobb
2. Servera libanesisk mat
3. Prata i telefon
Tre platser jag har bott på:
1. Kungälv, stället med en borg och en kex-fabrik
2. Tidaholm, men inte på anstalten
3. Rosengård the hood, där "kravallerna" var
Tre saker jag gillar att se på TV: på tv? från tv räcker väl?
1. Antikrundan <3
2. LA- och Miami ink
3. CSI (las vegas varianten såklart)
Tre favoriträtter:
1. Familjereceptet på makrell
2. Tusen och två burgare
3. Haloumi ost, till vad som helst
Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu:
1. Sängen
2. Någonstans varmt
3. I Göteborg
Tre personer jag utmanar:
Everyhopa!!!
Tre jobb jag har haft:
1. Förstöra dokument på mammas jobb
2. Servera libanesisk mat
3. Prata i telefon
Tre platser jag har bott på:
1. Kungälv, stället med en borg och en kex-fabrik
2. Tidaholm, men inte på anstalten
3. Rosengård the hood, där "kravallerna" var
Tre saker jag gillar att se på TV: på tv? från tv räcker väl?
1. Antikrundan <3
2. LA- och Miami ink
3. CSI (las vegas varianten såklart)
Tre favoriträtter:
1. Familjereceptet på makrell
2. Tusen och två burgare
3. Haloumi ost, till vad som helst
Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu:
1. Sängen
2. Någonstans varmt
3. I Göteborg
Tre personer jag utmanar:
Everyhopa!!!
söndag 8 mars 2009
7 mars depecheväder och tonårsångest
My secret garden's not so secret anymore
Run from the house holding my head in my hands
Feeling dejected, feeling like a child might feel
It all seems so absurd that this should have occurred
My very only secret and I had to go and leak it
My secret garden's not so secret anymore
söndag 1 mars 2009
ut ur dimman
det kanske kallas avslut. men nu när det känns som om dimman har lättat saknar jag den. är ledsen men vet inte längre varför. kanske för att jag inte har kvar nått att vara ledsen över och för att det ändå känns precis som vanligt. jag tänkte ut och köpte blommorna. köpte näsdukar och proppade väskan full. dom hade valt det allra sorgligaste stycke till intro jag någonsin hört. men det var mycket folk. kände mig som mannen, höll armen om anna, försökte hålla ihop ansiktet ibland men behövde mest inte. där och då så var det över. jag hade inte så mycket tårar kvar. det var mest in och ut i dimman. fokus och ofokus. men det var bra. när vi väl var där var jag inte så nervös längre. när jag träffade anna ville jag mest få vara stark och jag fick. fick snälla och fina sms hela dagen. klappande ord. sen stannade jag i soffan. serier, pizza och täcket.
just varit och sett the wrestler med lizis. den var brutal. ensam och mest en skilldring av en föredetting. gillade, men hade nog ändå förväntat mig mer ångest. även om ångesten här låg i hopplösheten och i det subtila hade jag ändå velat att dom skulle vräkt på så som i köttarscenerna. sen drack vi vin. åh jag blir så ledsen av att jag har så lång uppvärmningstid. att jag blir så obekväm när jag verkligen vet att jag inte alls behöver vara det. när lizis frågar om nått spännande hänt i malmö, kan jag inte komma på en enda grej. mitt liv känns plötsligt så händelselöst. även om jag vet att det inte är det. det är det där med dimman. den har grötat ihop de senaste veckorna och jag kan inte riktigt se något klart.
jag har på nått sätt accepterat det faktum att han är borta. men det går inte riktigt att förstå. någon som inte märkbart försvinner ur ens vardag, blir svårt att förstå dess frånvaro. och jag vet hur jag mådde förra gången (och att det ens finns ett förra gången, eller det går inte att räkna dom som samma, även om jag gör det) och jag vet att det inte är så illa nu, så är det ändå en oro, att det ska bli så igen, samtidigt som lite av en väntan, kanske rentav en längtan? att ha något att skylla på att få gå in i gamla mönster, att få leva ledsenheten, rädslan och ensamheten. för den är ändå så lockande välbekant.
just varit och sett the wrestler med lizis. den var brutal. ensam och mest en skilldring av en föredetting. gillade, men hade nog ändå förväntat mig mer ångest. även om ångesten här låg i hopplösheten och i det subtila hade jag ändå velat att dom skulle vräkt på så som i köttarscenerna. sen drack vi vin. åh jag blir så ledsen av att jag har så lång uppvärmningstid. att jag blir så obekväm när jag verkligen vet att jag inte alls behöver vara det. när lizis frågar om nått spännande hänt i malmö, kan jag inte komma på en enda grej. mitt liv känns plötsligt så händelselöst. även om jag vet att det inte är det. det är det där med dimman. den har grötat ihop de senaste veckorna och jag kan inte riktigt se något klart.
jag har på nått sätt accepterat det faktum att han är borta. men det går inte riktigt att förstå. någon som inte märkbart försvinner ur ens vardag, blir svårt att förstå dess frånvaro. och jag vet hur jag mådde förra gången (och att det ens finns ett förra gången, eller det går inte att räkna dom som samma, även om jag gör det) och jag vet att det inte är så illa nu, så är det ändå en oro, att det ska bli så igen, samtidigt som lite av en väntan, kanske rentav en längtan? att ha något att skylla på att få gå in i gamla mönster, att få leva ledsenheten, rädslan och ensamheten. för den är ändå så lockande välbekant.
onsdag 25 februari 2009
25 Februari jagar dimman
när omvärlden känns lite täckt i dimma. när jovans klass gör tripp till malmö och jag får ett litet andrum i en dag som först kändes otroligt bra efter en hel natts ordentlig sömn, men som allt efter att minuterna gick på morgonen blev sämre och sämre. när ledsenheten lite grann får ta överhanden. när jag vill vara ensam men ändå vill få tillfälle till sällskap. när jag inte orkar anstränga mig och när jag säger nej och känner mig taskig. men vet att det är för mitt eget bästa. när eurythmics får gå på repeat och jag dreglar lite lätt över annie lennox. när glaset vin till matlagningen antagligen kommer att få bli ett till till maten och som sen byts ut mot födelsedags öl. men ändå är det inget som riktigt vill jaga bort klumpen i halsen. en stundande begravning och en hel grupp som klappade på mig och det där med att visa sig svag.
jag vet inte om det är sorg. mest är det en stor ledsenhet och gammla upprivna sår. tankarna på förra gången och något som tar mig tillbaka dit. en oro som vill jaga bort dimman och är trött på att gå runt i den. och en ganska stor trötthet.
helst skulle jag vilja skriva om hur fin hela födelsedagshelgen var med öl och vänner och familj och efterrätter. hur trevligt det var att äta trerätters med steve och prata om sånt som gör ont och sånt som är intressant. men allra mest viktigt. hur kul och fint det var att ha hela lägenheten full av folk, där jag knapt kände hälften och timmarna förflöt i rasande fart och vinet lika så, där jag inte kunde sitta stilla eller ville, när jag aldrig tänkte efter före utan bara gjorde. om hur roligt det är med nya vänner som man förälskar sig i. och helst vill jag skriva om de där dagarna då allt känns underbart. då solen skiner och våren är i luften, när det sprudlar och spritter någonstans i magtrakten och jag inte kan sluta vara glad.
jag vet inte om det är sorg. mest är det en stor ledsenhet och gammla upprivna sår. tankarna på förra gången och något som tar mig tillbaka dit. en oro som vill jaga bort dimman och är trött på att gå runt i den. och en ganska stor trötthet.
helst skulle jag vilja skriva om hur fin hela födelsedagshelgen var med öl och vänner och familj och efterrätter. hur trevligt det var att äta trerätters med steve och prata om sånt som gör ont och sånt som är intressant. men allra mest viktigt. hur kul och fint det var att ha hela lägenheten full av folk, där jag knapt kände hälften och timmarna förflöt i rasande fart och vinet lika så, där jag inte kunde sitta stilla eller ville, när jag aldrig tänkte efter före utan bara gjorde. om hur roligt det är med nya vänner som man förälskar sig i. och helst vill jag skriva om de där dagarna då allt känns underbart. då solen skiner och våren är i luften, när det sprudlar och spritter någonstans i magtrakten och jag inte kan sluta vara glad.
onsdag 11 februari 2009
11 Februari
sitter svettig och saltstram i ansiktet i min kära fåtölj. kom hem från friskis. tror jag börjar utveckla ett hat mot parkmöllan. det kallas spegelvägg. jag kan se och jämföra mig själv med alla de andra som tränar där. även om den mest ska vara till för att se så att jag har rätt vinkel på ryggen osv när jag lyfter tungt. men. jag jämför. ser att jag är en av de s t o r a. jag är inte liten och nätt. jag har alltid velat vara liten och nätt. och det kommer aldrig att hända.
tanja skrev för ett tag sen om dubbelbesträffningen i att ha ett problem med sin självbild och ovanpå det tycka att det är skamfullt att ha ett så tjejigt problem. hej. jag skäms. och gör det dubbelt på samma gång. passar mig utmärkt. jag har säkert redan länkat och skrivit. men jag måste visst göra det igen.
ibland tycker jag att jag är tjock och ful och stor och eländigt klumpig och tänker på om jag inte ska testa nån jävla diet, börja springa eller vadfansomhelst, där någonstans blir jag sur på mig själv över att jag har ett sånt brudigt problem, för om något så är väl ändå inte jag en sån brudig brud? och om någon så ska väl inte jag ha ett sånt problem? hu? skärpning. marymary sa åt mig att jag är lång och snygg och har ett nice ass. ska suga på det hela kvällen. jovan säger att det är jag som är grejen, att alla vill ha mig och kan jag inte ta och huka mig lite så han kan få synas lite huhu? men jag vet. den där jävla s t o r grejen har jag haft sen säg fem års åldern, så att vifta lite och hoppas att det försvinner funkar ju uppenbarligen inte. men jag testar med att erkänna iaf här att ja jag skäms men jag tycker att jag är stor. tjock. klumpig. ful. wathevah.
tanja skrev för ett tag sen om dubbelbesträffningen i att ha ett problem med sin självbild och ovanpå det tycka att det är skamfullt att ha ett så tjejigt problem. hej. jag skäms. och gör det dubbelt på samma gång. passar mig utmärkt. jag har säkert redan länkat och skrivit. men jag måste visst göra det igen.
ibland tycker jag att jag är tjock och ful och stor och eländigt klumpig och tänker på om jag inte ska testa nån jävla diet, börja springa eller vadfansomhelst, där någonstans blir jag sur på mig själv över att jag har ett sånt brudigt problem, för om något så är väl ändå inte jag en sån brudig brud? och om någon så ska väl inte jag ha ett sånt problem? hu? skärpning. marymary sa åt mig att jag är lång och snygg och har ett nice ass. ska suga på det hela kvällen. jovan säger att det är jag som är grejen, att alla vill ha mig och kan jag inte ta och huka mig lite så han kan få synas lite huhu? men jag vet. den där jävla s t o r grejen har jag haft sen säg fem års åldern, så att vifta lite och hoppas att det försvinner funkar ju uppenbarligen inte. men jag testar med att erkänna iaf här att ja jag skäms men jag tycker att jag är stor. tjock. klumpig. ful. wathevah.
tisdag 10 februari 2009
10 Februari
jag är besviken på snöstormen! Det har snöat sen kl 15 men inte fasen stormar det, eller ens ligger lite snö. Jag förväntade mig ändå drivor på minst en meter. Förväntar mig förseningar i lokaltrafiken och chockrubriker. Speciellt efter svds headlines "Nu kommer snön" som någon timme senare byttes ut mot "Nu är snön här". Besviken!
Jag som tog på mig fåret när jag skulle till marymary och kolla på film. Blev mest svettig på pannan, och det är väl skönt när det blåser och snöar lite, men men. jag förväntade mig ändå nått att få kämpa lite emot. vi såg Kabluey. mycket rar, deppig och skön film. bara spana in postern. riktigt bra faktiskt. men nu är det jag som ska sova. jag hoppas på lite bättre stormningar under natten.
måndag 9 februari 2009
9 Februari
helgen.
en sån händelserik (? kaosartad ?) fredag har jag inte haft sen ever.
skola; precis som vanligt. ta tåget till göteborg; precis som vanligt. tåget till göteborg 10 min sent när jag kommer till stationen; precis som vanligt.
tåget kommer inte på en och en halv timme; som tur är inte precis som vanligt. ringer jovan och gnäller lite över hur tråkigt det är att sitta och vänta på ett tåg med lokfel på öresundsbron som man inte vet om det ska komma eller ej en fredagseftermiddag, att det börjar närma sig tiden då man egentligen redan skulle ha varit framme, att man saknar hud och lukt, att man börjar bli kissenödig och hungrig igen.
men så kollar han upp hertzfreeriders. och, det finns en bil som vill bli körd tillbaka till göteborg femtio meter där ifrån där jag är. tåget har fått en ny preliminär tid och jag springer bort. får bilen och går med skakiga knän och svettiga händer och pulsen höghög sen både språngmarch och nervositet kickat in. kommer jag ihåg hur man kör bil? det var ju höst och mammas bil och mamma med i bilen senast och det gick helt fel ibland och växlar och helvette.
startar och känner hur något slags minne i ryggraden kickar in och allt faller på plats. kommer till att tråckla mig ur parkeringshuset och bilen på näst översta våningen.
telefonen ringer och jag kan se att det är en vän från göteborg som aldrig ever ringer. kan inte svara, är mitt i en knepig situation och parkeringshusets trånga utrymmen. tänker att jag ringer upp sen vid nån lämplig paus eller när det lugnat sig på motorvägen. tar mig ut ur malmö och är glad så glad över att det var här jag har kört för jag hittar och vet, kan vädersträcken.
någonstans bland alla påfarter mellan lund och malmö kommer ett sms. tänker att jag får läsa det sen, sen när trafiken är lite lugnare än 16.00 en fredag mellan lund och malmö. 110 väg och lund ligger i ryggen, tempot är högt men det flyter. center syd strax och det är hit jovan brukar komma när han och hans pappa bilar ner. ser barsebäck någonstans i fjärran. tar upp telefonen och ser att det är från samma vän i göteborg som aldrig ever ringer eller smsar. håller den över ratten så jag kan se vägen och läsa samtidigt.
läser och jag vet att jag måste ta av vid närmsta avfart. läser och vet att jag måstemåstemåste hålla ihop tills dess att jag säkert kan stanna bilen. tills dess att jag kan blunda och skrika. kommer av vid center syd och kör in på en parkering bakom nån rosa byggnad och jag ser inga skyltar om huruvida jag får stanna eller inte men jag skiter i det för stanna det måste jag för tårarna faller redan och händerna skakar.
det är en gammal bekant. klubb kiddet. han som vi klubbade med, han som kom med festen, eller som sa att festen kom med oss, han som alltid var den som var hej och tjena med allt och alla, han som kunde prata sig till vad som helst, vem som helst, han som jag på håll lite grann avundades och beundrade, han som jag tänkte att jag nog ville hångla upp och se vem han var egentligen bakom hej och tjena, han som jag hånglade med under väldigt dålig timeing och väldigt mycket alkohol. han som jag två år senare, efter att klubbandet dött ut eller som vi gått skilda vägar i, stötte på på en spårvagn och pratade med. som berättade att det hade blivit för mycket, trots att vi knapt ens kände varandra väl. men som ändå verkade glad, som verkade på väg tillbaka, som man där bakom den grå mössan såg en glad blåögdblick. jag läste att det är fucked up jonna. att han hängde sig i tisdags.
i tisdags skickade jag bilder till kajsa om hur jag såg ut förr i tiden. när jag lekte med smink och hår. alla dom bilder som han tog på oss när vi klubbade. från hans tokiga bildsamling. det kändes så jävla sick. att veta att jag berättat och tänkt på honom just den dagen. det kändes så sick att enda gångerna jag och vännen i göteborg hörs per telefon är såhär. när han ska berätta sånt här för mig. jag försökte ringa upp men han svarade inte. ringde anna och känner panikgråten i halsen. och stackarn får nog det hemska berättat allra sämst för jag kan inte plocka ihop mig själv. för det var ju vi, vi som var festen, vi som tog dansgolvets oskuld när han inte hann före. och vi minns och gråter och tänker och är tysta tillsammans. kan inte förstå och kan inte greppa. han som var den mest sociala och sjukt smart. som klubbade och aceade tentor. men som antagligen var ensammast även i en folksamling av bara hej och tjena.
jag kände honom inte de senaste åren. annat än genom bilder och fejjan. har läst små texter som folk har skrivit de senaste dagarna. att han den sista tiden bara levde för att andra ville att han skulle leva. men. om jag levde utan att ha människor om kring mig som vill att jag ska leva och som gillar att jag är vid liv, vad ska jag då leva för. om det inte är för att andra tycker om att jag och mitt liv finns? vad är ett liv utan människor. så hur kan man tänka så. att det är något bara.
men. jag tog mig ut från center syd. jag lyssnade på sprakig radio och beoncey femton gånger på en timme. och jag tog mig upp till göteborg. och det var precis som vanligt. fast helt fucked up.
en sån händelserik (? kaosartad ?) fredag har jag inte haft sen ever.
skola; precis som vanligt. ta tåget till göteborg; precis som vanligt. tåget till göteborg 10 min sent när jag kommer till stationen; precis som vanligt.
tåget kommer inte på en och en halv timme; som tur är inte precis som vanligt. ringer jovan och gnäller lite över hur tråkigt det är att sitta och vänta på ett tåg med lokfel på öresundsbron som man inte vet om det ska komma eller ej en fredagseftermiddag, att det börjar närma sig tiden då man egentligen redan skulle ha varit framme, att man saknar hud och lukt, att man börjar bli kissenödig och hungrig igen.
men så kollar han upp hertzfreeriders. och, det finns en bil som vill bli körd tillbaka till göteborg femtio meter där ifrån där jag är. tåget har fått en ny preliminär tid och jag springer bort. får bilen och går med skakiga knän och svettiga händer och pulsen höghög sen både språngmarch och nervositet kickat in. kommer jag ihåg hur man kör bil? det var ju höst och mammas bil och mamma med i bilen senast och det gick helt fel ibland och växlar och helvette.
startar och känner hur något slags minne i ryggraden kickar in och allt faller på plats. kommer till att tråckla mig ur parkeringshuset och bilen på näst översta våningen.
telefonen ringer och jag kan se att det är en vän från göteborg som aldrig ever ringer. kan inte svara, är mitt i en knepig situation och parkeringshusets trånga utrymmen. tänker att jag ringer upp sen vid nån lämplig paus eller när det lugnat sig på motorvägen. tar mig ut ur malmö och är glad så glad över att det var här jag har kört för jag hittar och vet, kan vädersträcken.
någonstans bland alla påfarter mellan lund och malmö kommer ett sms. tänker att jag får läsa det sen, sen när trafiken är lite lugnare än 16.00 en fredag mellan lund och malmö. 110 väg och lund ligger i ryggen, tempot är högt men det flyter. center syd strax och det är hit jovan brukar komma när han och hans pappa bilar ner. ser barsebäck någonstans i fjärran. tar upp telefonen och ser att det är från samma vän i göteborg som aldrig ever ringer eller smsar. håller den över ratten så jag kan se vägen och läsa samtidigt.
läser och jag vet att jag måste ta av vid närmsta avfart. läser och vet att jag måstemåstemåste hålla ihop tills dess att jag säkert kan stanna bilen. tills dess att jag kan blunda och skrika. kommer av vid center syd och kör in på en parkering bakom nån rosa byggnad och jag ser inga skyltar om huruvida jag får stanna eller inte men jag skiter i det för stanna det måste jag för tårarna faller redan och händerna skakar.
det är en gammal bekant. klubb kiddet. han som vi klubbade med, han som kom med festen, eller som sa att festen kom med oss, han som alltid var den som var hej och tjena med allt och alla, han som kunde prata sig till vad som helst, vem som helst, han som jag på håll lite grann avundades och beundrade, han som jag tänkte att jag nog ville hångla upp och se vem han var egentligen bakom hej och tjena, han som jag hånglade med under väldigt dålig timeing och väldigt mycket alkohol. han som jag två år senare, efter att klubbandet dött ut eller som vi gått skilda vägar i, stötte på på en spårvagn och pratade med. som berättade att det hade blivit för mycket, trots att vi knapt ens kände varandra väl. men som ändå verkade glad, som verkade på väg tillbaka, som man där bakom den grå mössan såg en glad blåögdblick. jag läste att det är fucked up jonna. att han hängde sig i tisdags.
i tisdags skickade jag bilder till kajsa om hur jag såg ut förr i tiden. när jag lekte med smink och hår. alla dom bilder som han tog på oss när vi klubbade. från hans tokiga bildsamling. det kändes så jävla sick. att veta att jag berättat och tänkt på honom just den dagen. det kändes så sick att enda gångerna jag och vännen i göteborg hörs per telefon är såhär. när han ska berätta sånt här för mig. jag försökte ringa upp men han svarade inte. ringde anna och känner panikgråten i halsen. och stackarn får nog det hemska berättat allra sämst för jag kan inte plocka ihop mig själv. för det var ju vi, vi som var festen, vi som tog dansgolvets oskuld när han inte hann före. och vi minns och gråter och tänker och är tysta tillsammans. kan inte förstå och kan inte greppa. han som var den mest sociala och sjukt smart. som klubbade och aceade tentor. men som antagligen var ensammast även i en folksamling av bara hej och tjena.
jag kände honom inte de senaste åren. annat än genom bilder och fejjan. har läst små texter som folk har skrivit de senaste dagarna. att han den sista tiden bara levde för att andra ville att han skulle leva. men. om jag levde utan att ha människor om kring mig som vill att jag ska leva och som gillar att jag är vid liv, vad ska jag då leva för. om det inte är för att andra tycker om att jag och mitt liv finns? vad är ett liv utan människor. så hur kan man tänka så. att det är något bara.
men. jag tog mig ut från center syd. jag lyssnade på sprakig radio och beoncey femton gånger på en timme. och jag tog mig upp till göteborg. och det var precis som vanligt. fast helt fucked up.
söndag 8 februari 2009
8 Februari
dipp och morötter nu, sista kvällen. vi tar det här först, sjukt bra läsning om dagboksbloggning. resten av helgen och allt där i mellan tar vi sen.
torsdag 5 februari 2009
5 Februari
bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs.
men imorn då åker jag till göteborg. antibajs?
men imorn då åker jag till göteborg. antibajs?
söndag 1 februari 2009
1 Februari
börjar dagen med att kolla på sista delen av De halv dolda. den där serien av gardell på svt. grinar. grinar ordentligt och tänker att nu, nu kommer det ut, det där som vägrat att röra på sig hela veckan. i samma ögonblick slutar jag grina. och det sitter stilla. ser igenom andra säsongen av sugar rush, förrutom sista avsnittet, till sist går det inte att mota bort olusten och jag måste ha mat. på helgerna har jag sämst matrutin. igår fryspizza och sallad, idag sallad och rödspetta, ganska skapligt ändå. blir ledsen över att det ser ut som fan här. att veckans disk står utspridd i hela lägenheten. att jag inte orkat plocka undan sen johan var här. extratäcket i en hög på golvet. inser att allt jag rensat ur frysen och slängt nu har tinat till en illaluktande sörja i soporna. diskar disken. viker täcket. sjunger falsk till depeche. johan ringer. stressad och har tappat en vante. blir irriterad. känner mig elak för att jag blir irriterad. försöker förklara men då låter han irriterad. lägger på och lagar mat. han ringer igen och är lite gladare, kommit över vanten. äter och tittar på ett till avsnitt sugar rush. surfar runt. tänker inte så mycket men allt känns lite för jävligt. kanske är det bakisheten. kanske är det efterdyningarna av att ena kvällen ha en underbarkväll och känna sig som fisken i vattnet och älska det. för att nästa känna sig stel och som en katt bland hermeliner. par, yngre än mig kallar varandra älskling som dom gör i svenska filmer och i svensson svensson. förklarar för mamma som ringer och hon skrattar. det är lustigt hur mycket lättare det är att berätta och försöka förklara för mamma än vad det är att göra det samma för pappa. ibland när han ringer pratar han på så mycket om sig själv att jag inte vet vad jag ska säga och ibland förstår han inte när jag försöker förklara. och det jag säger går inte fram. en gång hade vi ett bra telefonsamtal. en eftermiddag i skolan och jag var sjuk och dom skickade hem mig att sova bort febern. men varje gång blir jag så låst. för jag vet att han på nått sätt har bestämt sig om allt han frågar redan så vad jag än säger spelar det inte så stor roll. så mycket fördommar och förutfattade meningar. men jag kände mig mer som i en kattflock på deb sen. även om musiken var dålig var det min sorts subkultur. jag saknar dom gamla rävarna med skägg och övervintrade frisyrer, med tatueringar och övertygelser sen 80-talet i musikväg. mamma ringer precis när jag tänkt att jag ska duscha, hon brukar ha en förkärlek för att ringa då. luggen är fettig och jag luktar gubbe. så när vi lägger på duschar jag. blir alltid kissenödig i duschen. bredvid står sophinken som borde sköljas ur. bestämmer med marymary att jag ska komma dit och kolla på tv innan bion. vi ska se mammut. och på vägen hem tänker jag på vad jag ska skriva. tänker på att det är så många som tänker det samma. vad gör vi här, varför jag, varför här, varför nu, vad ska jag göra åt skiten. och jag tänker på det lsm skrev och citerade från gazal. och jag tänker på att jag kanske ska åka till berlin. och kanske till amsterdam. kanske luleå. för jag kan. och jag vill. för jag vill inte känna mig som en katt. om så inte vi alla är katter. och jag är inne på sista punkten som elin skriver om. om hur man hanterar när man blir en svan men inte tror på det själv. hur ens självbild går ihop med omvärlden. hur den ibland gör en glatt överraskad. hur malmö har ändrat min. men hur jag fortfarande är rädd för mig själv och andra. hur jag sätter mig över lika lätt som under. att jag inte vet något. det kan få vara två dagar med vin innanför västen. om vi ska skylla på något. eller så är det bara en såndär dag.
och det är det här jag har det här till. det lättar.
och det är det här jag har det här till. det lättar.
tisdag 27 januari 2009
27 Januari
så tillsist hade jag min dejt med luleå. en vecka efter första bokningen. stackarn gick ute i snön och frös om händerna men underbara lilla fy vad jag saknar dig. det är nästan så jag börjar grina. och kollar flygbiljetter dit upp. inte så farligt dyrt men lustigt är att lägg på dubbla restiden och en tusenlapp eller två så kommer du till new york. men sötaste sen jag vet att du läser. så jag vill passa på att ge dig två små låtar. den första kommer här. såklart är den ane brun. den första är the treehouse song
we drank fine wine in one swallow
and in those late nights
we painted our walls bright yellow
det kommer en till. och det har att göra med allt det där. allt det där om att växa. om att låta saker hända och låta det släppas in och ut. framförallt det här med att släppa in genom att släppa ut. att våga. och jag önskar att vi kunde lyssna och dricka vin och sitta på ett golv någonstans där vi möts i mitten av sverige. åh jag vet! vi borde mäta ut på en karta var mitten av våra städer är och sen bokar vi ett hotellrum där och så möts vi. åh det skulle kunna vara våran grej. vart vi än är i världen tar vi en karta och mäter ut mitten mellan våra punkter och så reser vi dit. om jag höftar lite med google maps så är sundsvall bollnäs nånstans i mitten regionen men. alltså jag vill inte dit. jag vill till luleå. jag måste komma upp. och eftersom hela det här inlägget blir en hyllning så får du låttext nummer två.
samma artist, samma skiva. lullaby for grown-ups.
when I woke
I took the backdoor to my mind
and then I spoke
I counted all of the good things you are
and that list of charms was
longer than my chain of broken hearts
and when the day was done
I figured I had already lost
from the start – from the start
I was gonna love you till the end of all daytime
and I was gonna keep all our secret signs and our lullabies
I was made to believe that our love would grow old
we were gonna live in a treehouse and make babies
and we were gonna bury our ex-lovers and their ghosts
baby we were made of gold
we drank fine wine in one swallow
and in those late nights
we painted our walls bright yellow
and that list of charms was
longer than my chain of broken hearts
and when the day was done
I figured I had already lost
from the start – from the start
I was gonna love you till the end of all daytime
and I was gonna keep all our secret signs and our lullabies
I was made to believe that our love would grow old
we were gonna live in a treehouse and make babies
and we were gonna bury our ex-lovers and their ghosts
baby we were made of gold
det kommer en till. och det har att göra med allt det där. allt det där om att växa. om att låta saker hända och låta det släppas in och ut. framförallt det här med att släppa in genom att släppa ut. att våga. och jag önskar att vi kunde lyssna och dricka vin och sitta på ett golv någonstans där vi möts i mitten av sverige. åh jag vet! vi borde mäta ut på en karta var mitten av våra städer är och sen bokar vi ett hotellrum där och så möts vi. åh det skulle kunna vara våran grej. vart vi än är i världen tar vi en karta och mäter ut mitten mellan våra punkter och så reser vi dit. om jag höftar lite med google maps så är sundsvall bollnäs nånstans i mitten regionen men. alltså jag vill inte dit. jag vill till luleå. jag måste komma upp. och eftersom hela det här inlägget blir en hyllning så får du låttext nummer två.
samma artist, samma skiva. lullaby for grown-ups.
go to sleep
with closed eyes
your prophecies
won’t be fulfilled tonight
when you think
of falling skies
remember there are a million ways to die
don’t be afraid
anymore
don’t wear your inside out
to keep you warm
so rest your head
it’s just as well
you can’t keep the sky from falling
anyway
go to sleep
with closed eyes
your prophecies
won’t be fulfilled tonight
when you think
of falling skies
remember there are a million ways to die
fredag 23 januari 2009
23 Januari
var och drack öl och socialisedare igår. på besök. och stå upp. det sist nämnda var väl lite sådär. maten var grym. drömde om tatueringar i natt. det kanske kan ha lite med den här sidan, owltattoos som är mitt nya knark, att göra. ska åka till skolan och spela spel. ska försöka få in en dejt med emmyblemmy i kväll, eftersom vi har lyckats gå om varandra hela veckan. otroligt.
torsdag 22 januari 2009
22 Januari
jag orkar inte ge mig in på nått längre. veckan i götlaborg var Semestern. jag tror inte jag missade nått förrutom lizis present. just nu är jag mest osugen. osugen på nya kursen. roligare att kolla på en brud tvärs över gatan som springer fram och tillbaka i nått form av träningssyfte. har gnagt bort lite nagelband. det gör asont. ska byta kläder. ta på mig samma klänning som jag haft på mig och som är det enda min mensigamage och jag känner mig fin i. lyssnar på karin drejers nya fever ray, men asså det låter som the knife. ingen större skillnad. men det är ju inte dåligt för det direkt. vill ha i morgon nu. vill ha i morgon och jovan och tusen och 2 börjare. tills dess blir det på besök och skola.
tisdag 13 januari 2009
blev alldeles för stressad och lite sur i magen för att orka mig iväg utanför lägenheten nu ikväll. måste få gjort alla förberedelser innan jag drar i morgon. sy i en klänning och lite sånt. laga en vante kanske, tvätta strumpor i handfatet, se stekta gröna tomater och äta upp dippen. frysa in enkronorssåsen. packa en väska eller två. slänga lite flaskor och gräddpaket. äta upp chips. det är sånt jag måste ikväll. måste sitta i min fåtölj. måste känna magstressoviljeknuten lösa sig själv. när uppackandet skedde så nyligen att alla kläder som åker tillbaka i väskan igen inte ens blivit använda.
vi pratade igår. om nyår och högtidsstressen. ibland känns det som om inget händer trots att jag vågar ta upp det. jag har inte vetat vad jag ska säga. bara att något kändes så fel. att en stor fet grundval i vårt gemensamma liv inte alls stämde överens. en sån grundval som är viktig för mig. viktig att den finns där. att jag vet att om vi är vi så är jag inte ensamma jag när vi sagt ett vi. jag vet inte om det är något jag borde jobba med. den där ensamhetsskräcken. såklart på vissa plan kanske. men när vi sagt vi. då vill jag veta att vi gäller. och jag tror att det gör det. jag tror att vi fick det klart igår. det kändes som om det rätades ut. men det är en sak att säga vad som menades och en sak att känna och låta det hända. och jag tror inte jag är där än.
borde knöla ner falafelltalriksfrigolitgrejen i soporna och gå ut med dem.
vi pratade igår. om nyår och högtidsstressen. ibland känns det som om inget händer trots att jag vågar ta upp det. jag har inte vetat vad jag ska säga. bara att något kändes så fel. att en stor fet grundval i vårt gemensamma liv inte alls stämde överens. en sån grundval som är viktig för mig. viktig att den finns där. att jag vet att om vi är vi så är jag inte ensamma jag när vi sagt ett vi. jag vet inte om det är något jag borde jobba med. den där ensamhetsskräcken. såklart på vissa plan kanske. men när vi sagt vi. då vill jag veta att vi gäller. och jag tror att det gör det. jag tror att vi fick det klart igår. det kändes som om det rätades ut. men det är en sak att säga vad som menades och en sak att känna och låta det hända. och jag tror inte jag är där än.
borde knöla ner falafelltalriksfrigolitgrejen i soporna och gå ut med dem.
13 Januari
fuckingskitmorgon igen.
drömde oroligt natten tills igår, men idag minns jag inget. jenny spökar i mitt huvud, eller i mina drömmar. vet inte om jag har skrivit om henne innan men ni som vet ni vet.
fuckingskitbredband2 har jag försökt ringa sen 15 december men kommer fortfarande inte fram. har skickat fem mail och fått ett autosvar men inget annat. nu har jag fått påminnelse. så idag betalade jag för att slippa knuten i magen.
och allt jag egentligen skulle villja skriva om. precis så som Nils skriver. om att tillhöra ett gäng men aldrig riktigt tillhöra och ja min kommentar säger väl det jag orkar med nu.
och så den här nya jag precis börjat följa. det som Tanja skriver om hettsen i januari och sånt som jag aldrig tänkt på faktiskt kan vara en form av ätstörning som jag bara avfärdat som mitt vanliga dissigt självkritiska förhållningssätt. men jag orkar inte riktigt dyka in i det här ack så viktiga ack så aktuella. för knuten i magen. bredbandsfakturor eller gammla vänner orsakad. så är den ivägen.
men som igår. det är bara cykla iväg. och tänka på nått annat.
kanske beror det på min obsession av lykke li, ane brun och tori amos som jag bara har hemma som gör mig knutig. men jag måste ju få lyssna på känslig musik även när jag är känlig. annars gör den ju inget.
drömde oroligt natten tills igår, men idag minns jag inget. jenny spökar i mitt huvud, eller i mina drömmar. vet inte om jag har skrivit om henne innan men ni som vet ni vet.
fuckingskitbredband2 har jag försökt ringa sen 15 december men kommer fortfarande inte fram. har skickat fem mail och fått ett autosvar men inget annat. nu har jag fått påminnelse. så idag betalade jag för att slippa knuten i magen.
och allt jag egentligen skulle villja skriva om. precis så som Nils skriver. om att tillhöra ett gäng men aldrig riktigt tillhöra och ja min kommentar säger väl det jag orkar med nu.
och så den här nya jag precis börjat följa. det som Tanja skriver om hettsen i januari och sånt som jag aldrig tänkt på faktiskt kan vara en form av ätstörning som jag bara avfärdat som mitt vanliga dissigt självkritiska förhållningssätt. men jag orkar inte riktigt dyka in i det här ack så viktiga ack så aktuella. för knuten i magen. bredbandsfakturor eller gammla vänner orsakad. så är den ivägen.
men som igår. det är bara cykla iväg. och tänka på nått annat.
kanske beror det på min obsession av lykke li, ane brun och tori amos som jag bara har hemma som gör mig knutig. men jag måste ju få lyssna på känslig musik även när jag är känlig. annars gör den ju inget.
måndag 12 januari 2009
12 Januari
idag är en såndär dag. en såndär dag när jag helst velat stanna i sängen och dra täcket över huvudet och somna om. trots att solen och ljuset ute eller tack vare just solen och ljuset ute. det är känslan i magen. något som inte stämmer. något som surar och vill grina i ett hörn eller en kudde. en såndär dag då min lugg är fettig och inte minsta dust-it kommer hjälpa. en såndär dag då duschen bara värmde upp huden men inte innuti. men. jag ska cykla iväg, sy, lyssna på redovisningar och tänka på nått annat. nått annat än det sura i magen. nått annat än min fettiga lugg.
fredag 9 januari 2009
9 Januari
"Hur kan man vara så naiv och tro att man överhuvudtaget nångång mer än i orgasmen är ärlig." - Ernst-Hugo
torsdag 8 januari 2009
8 Januari
Sitter och försöker skriva mitt paper, min rapport över vårt projekt. Jag känner att jag har väldigt svårt att formulera mig. Fan min engelska är inte vad den borde vara. Det känns så sugigt när jag måste skriva på ett språk jag inte riktigt behärskar för det skulle bli så otroligt mycket bättre om jag fick skriva det på svenska. Nu använder jag samma ord för mycket, fastnar i formuleringar och tankesätt, känner mig låst och tycker inte att jag får med något av vikt alls. Fastnar i detaljer eller i översikten. Har i alla fall skrivit runt hälften rent volymmässigt men känner mig inte alls ens till hälften klar. Ska nog luncha. Har te över ljushållaren, filten över axlarna, tätat fönstret provisorisk, dratt på elementen på högsta tänt sjutusen värmeljus och dragit på raggsockorna. jag hoppas struktureringen, språket, formuleringarna och avslutet kommer med maten, och inte huvudvärken. adjöken.
det kom sådär vid åtta snåret, och jag skrev om allt. men nu, nu är det iaf klart.
det kom sådär vid åtta snåret, och jag skrev om allt. men nu, nu är det iaf klart.
tisdag 6 januari 2009
6 Januari
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
skippade aktivt att jobba en hel sommar. tog ledigt från allt.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
har aldrig nyårslöften. om jag tänkt ut ett i ett svagt ögonblick där vid tolvsnåret så har jag glömt det.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nepp.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej inte i år.
5. Vilka länder besökte du?
Sverige sverige och sverige och lite danmark.
6. Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009?
Rutin
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför?
7 Oktober. Dagen då det rosa kortet kom.
8. Vad var din största framgång i år?
Ta körkort. Lyckas vara ganska lugn med det mesta, speciellt en hel sommar.
9. Största misstaget?
Finns inga misstag. Man lär sig alltid nått eller blir lite annorlunda och lite bättre.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag hade feber jävligt länge! Annars har jag mest mina ålderdomskrämpor som vanligt.
11. Bästa köpet?
Min frys!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Körkort och hyrajäveln. Annars kläderkläderkläder.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jovan, vännerna, barnen, solen.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2008?
Mystery jets - Behind the bunhouse
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Tror jag var kanske lite gladare. Men mest ungefär det samma.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Mer stadig och possitiv och inte lika humörigtojämn.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Det där som händer vid humörojämnigheten.
18. Hur tillbringade du julen?
Med barnen och familjen.
19. Blev du kär i år?
Jag var kär sen 2007
20. Hur många one night stands?
zero, de nada, inga, zipp.
21. Favoritprogram på TV?
Himlen kan vänta? Project runway? Top model, CSI, det är sånt som funkar.
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hata är väl ändå att ta i.
23. Bästa boken du läste i år?
Läste några när jag bodde på mammas altan, men jag kan inte minnas just nu. Jo kanske Simone och jag.
24. Största musikaliska upptäckten?
Shuffle och att få torrents via skype.
25. Något du önskade dig och fick?
Pengar
26. Något du önskade dig men inte fick?
Glömde önska mig.
27. Årets bästa film?
Jag ser rätt många ibland. Jag gillar inte det där med bästa.
28. Vad gjorde du på din födelsedag?
Dubbelfödelsedagsfesten!
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Sluppit mankemang med hyresvärd, skatteverk och det allmänna humörojämnigheten.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Jeans och t-shirt med en barbapappatouch.
31. Vad fick dig att må bra?
Solen, ledigheten, jovan, barnen, vännerna, små meddelanden från här och var.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Sugen på kändis?
33. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
FRA och den där presidenten.
34. Vem saknade du?
Emmy, jovan, familjen, götlaborg med allt som hör till.
35. De bästa nya människorna du träffade?
Träffade nog de flesta nya redan 2007 men det är med tid de växer sig bättre.
36. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Att ha ledigt är jobbigt.
"I know many who are worse off than you
But you stick to your fuck-ups like they're made out of glue
Little dysfunk you, now what you gonna do?
Your eyes are watery, your mouth made for joy" The Ark - Little dysfunk you
söndag 4 januari 2009
4 Januari
jag och mamma var på hundmässa! det var nog det roligaste. men så skumt det kändes att se typ tjugo likadana hundar i en grupp, sådär när dom hade rastävlingar. men jag säger inte nej när det kryllar av bostonterriers och franska bulldogs. tyvärr var ju boxer tävlingen på måndag så vi fick nöja oss med att se och klappa på två. ge mig dom!! eller dom! vill ha. päls och dräggel är det bästa.
torsdag 1 januari 2009
1 Januari
och det är nytt år, 2009. jag orkade precis igenom igår, med en jävla massa drama. j ville fira och festa och hade verkat ängslig över nyåret i två veckor. så efter fyrverkeriet vid fem så var jag helt slut. feber en vecka does that to me. så när han började hetsa och skulle springa iväg och allt skulle gå fort blev jag som paralyserad och ville inte göra något alls. jag frågade vad som skulle hända om jag sa att jag inte orkade. och han sa att då skulle jag gå nu och så ses vi sen. och det ville jagverkligen inte höra, jag ville att han skule stanna med mig. klappa på mig och säga att om jag inte orkar å gör det inget, för bara vi är så är det bra. men han känner inte så. och det gör så ont i mig. för han säger att om det var han som var sjuk hade han inte velat att jag skulle stanna med honom. och jag känner mig som den minsta människan i världen som måste slåss mot allt och alla för att få existera och vara mig och få något gjort som jag vill det. och jag känner mig så jävla liten. och jag som kunde få vara hos mamma ringde henne men då hade dom druckit sprit så hon kunde inte hämta mig. dom ville ordna med taxi men jag kände inte att det var okej. så jag stannade och j mjuknade så det gick att prata med honom, det gick att känna något från honom, så vi gick till bröderna. kände mig ensam liten och förvirrad på tolvslaget, j smällde raketer men kom sen och kramade på mig. en av brödernas deppiga flickvän var pratsam och lite gullig mot mig, jag fick tomtebloss och förbrukade allihop. jag hatar att må som jag mår. att det inte bara vill gå över. att hur jag än gör så känner jag mig ändå minst och ensammast i världen, instängd i mig själv. men sen att det inte Är så, att det är ologiskt är en annan femma. verkligheten och känslan är så vitt skillda saker. jag hoppas att mitt 2009 tar dem lite närmare varandra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
