FUCK. hur många lördagsmorgnar ska jag behöva vakna av att ungjäveln skriker/kollar på tv/klinkar på nått jävla piano/vrålar nånting till pappamexico?
det här är värre än technogrannar.
men. det är en lördag kvar tills dess att jag åker hem över jul. och jag har inte klubbat än. är det ett misslyckande eller bara ointresse?
eller hänger allt ihop med att jag vet att jag inte får sova ut?
jag vet inte riktigt, men andan har inte fallit på, suget har inte infunnit sig och man ska väl inte se det som att behöva bita i det sura äpplet? nä. så vi skiter i det så länge. kanske nästa helg, med en tokig spanjorska, hon känns som mitt rätta sällskap.
under tiden äter jag helst guacamole och kollar på lolcats. det gör mig varm och luddig i magtrakten. kanske inte betraktas som the high life men, fuck you high life, i got my own.


** om man ändå kunde spela in det jag hörde nu, vilket är Antony & The Johnsons - Daylight and the sun, med barngråt som skär igenom mina hörlurar. En vanlig morgon här på weserstrasse