postjul

det är just nu jobbigare att vara tillsammans än att vara på distans. det är svårt och knöligt, svart och gråt. jag vet inte hur jag ska hantera min situation. att vara i ett slags hemma där jag inte bott på tre år. att återta socialliv och hantera ångesten, gråheten och tristessen. att hantera att jag väljs bort för andra aktiviteter, som jag inte förstått vidden av, hantera ledsenheten som kommer, att säga nått men försöka att inte skuldlägga. att hantera när han blir arg, känslan av att ledsenheten som den som förstör. om jag inte var ledsen vore allt så bra så bra. men jag vill prata om den och ord kan göra ont och bli felriktade, kan försöka skada och hämnas brusa upp och bli förbannade. känner mig fast och att jag bara trampar runt runt, vet inte hur jag ska komma någon vart.