sitta och läsa den här bloggen . känner mig mest jävligt nertrampad av den stora statliga kängan. även om lisa magnusson lyckas formulera det väl så, är min hoppfullhet långt borta.
kanske beror det på en annalkande tenta, muskelkramper i mitt ena ben sen vi var i norge i helgen, (har även ett svullet lillfinger), kanske kan vi lägga lite ansvar på sömnbristen och hungern, avsaknaden av pengar (men tack mammi) eller de facto att den jävla världen är så mycket på väg ut för att det går i rasande fart när man väl kommit ut i sluttningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar