blev alldeles för stressad och lite sur i magen för att orka mig iväg utanför lägenheten nu ikväll. måste få gjort alla förberedelser innan jag drar i morgon. sy i en klänning och lite sånt. laga en vante kanske, tvätta strumpor i handfatet, se stekta gröna tomater och äta upp dippen. frysa in enkronorssåsen. packa en väska eller två. slänga lite flaskor och gräddpaket. äta upp chips. det är sånt jag måste ikväll. måste sitta i min fåtölj. måste känna magstressoviljeknuten lösa sig själv. när uppackandet skedde så nyligen att alla kläder som åker tillbaka i väskan igen inte ens blivit använda.
vi pratade igår. om nyår och högtidsstressen. ibland känns det som om inget händer trots att jag vågar ta upp det. jag har inte vetat vad jag ska säga. bara att något kändes så fel. att en stor fet grundval i vårt gemensamma liv inte alls stämde överens. en sån grundval som är viktig för mig. viktig att den finns där. att jag vet att om vi är vi så är jag inte ensamma jag när vi sagt ett vi. jag vet inte om det är något jag borde jobba med. den där ensamhetsskräcken. såklart på vissa plan kanske. men när vi sagt vi. då vill jag veta att vi gäller. och jag tror att det gör det. jag tror att vi fick det klart igår. det kändes som om det rätades ut. men det är en sak att säga vad som menades och en sak att känna och låta det hända. och jag tror inte jag är där än.
borde knöla ner falafelltalriksfrigolitgrejen i soporna och gå ut med dem.