när omvärlden känns lite täckt i dimma. när jovans klass gör tripp till malmö och jag får ett litet andrum i en dag som först kändes otroligt bra efter en hel natts ordentlig sömn, men som allt efter att minuterna gick på morgonen blev sämre och sämre. när ledsenheten lite grann får ta överhanden. när jag vill vara ensam men ändå vill få tillfälle till sällskap. när jag inte orkar anstränga mig och när jag säger nej och känner mig taskig. men vet att det är för mitt eget bästa. när eurythmics får gå på repeat och jag dreglar lite lätt över annie lennox. när glaset vin till matlagningen antagligen kommer att få bli ett till till maten och som sen byts ut mot födelsedags öl. men ändå är det inget som riktigt vill jaga bort klumpen i halsen. en stundande begravning och en hel grupp som klappade på mig och det där med att visa sig svag.
jag vet inte om det är sorg. mest är det en stor ledsenhet och gammla upprivna sår. tankarna på förra gången och något som tar mig tillbaka dit. en oro som vill jaga bort dimman och är trött på att gå runt i den. och en ganska stor trötthet.
helst skulle jag vilja skriva om hur fin hela födelsedagshelgen var med öl och vänner och familj och efterrätter. hur trevligt det var att äta trerätters med steve och prata om sånt som gör ont och sånt som är intressant. men allra mest viktigt. hur kul och fint det var att ha hela lägenheten full av folk, där jag knapt kände hälften och timmarna förflöt i rasande fart och vinet lika så, där jag inte kunde sitta stilla eller ville, när jag aldrig tänkte efter före utan bara gjorde. om hur roligt det är med nya vänner som man förälskar sig i. och helst vill jag skriva om de där dagarna då allt känns underbart. då solen skiner och våren är i luften, när det sprudlar och spritter någonstans i magtrakten och jag inte kan sluta vara glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar