det är mycket nu. känslor. gamla som bubblar upp och jag grinar när jag inser hur starka dom är och att jag sitter där igen. att det räckte med ett möte för att dom skulle komma bubblande. jag vill hoppaskuttaskrika av glädje men vågar inte och grinar istället, och det känns lika mycket och nästan lika fint. när jag inser att jag inte gråter av brustethjärtasåradekänslor utan bara av styrkan av allt som bubblar upp. att tillåta mig känna allt jag känner. inte hålla tillbaka, i alla fall inte för mig själv. för det tjänar man ju ingenting på? jag blir hellre ledsen än stänger av.

det är en fin sommar i malmö. sen får vi se om det blir en höst i göteborg. båda städerna snärjer sig runt mitt hjärta och det blir svårt att välja, när dom bjuder ut sig.

marymary och jag var på parsemester på ven och cyklade tills vi hade blåmärken i skrevet och solränder på ryggen.
sen dess har vi badat, blivit fulla och haft episk tvåpersons(naken)fest, med deltagare på distans. suttit vid vattnet och plötsligt fått en konsert och besök av två söta göteborgare.

det ska semestras i luleå with love. min första inrikesflygning!