jag hatar dagar med vacker väder och mensighet. dagar som går från att ha varit för snygg för den här stan till att disken blir stående och jobbsökarhorandet känns meningslöst och tiden är så knapp och inget inget händer. ge mig ett jobb i göteborg så kommer allt bara att lösa sig sen. jag vill dit. tror jag. det är skrämmande och lockande. det jag har har jag ju i mig själv. i min lägenhet. men stan. är den inte lite för trång? för liten? eller är det bekvämt? känns det lagom? borde jag stanna? men. jag kan inte se mig slå mig till ro här. jag tror det är dags att återvända.
det har hänt så jävla mycket sen sist.
jag var så ensam i mig själv. trodde det var så det var meningen att vara, eller att bara en person kunde fylla ut min ensamhet. bara dom senaste månaderna har fått mig att inse att det inte alls är så det är. och den stora glädjen jag känner för de små små tecknen. jag ska ta en bok och cykeln till havet. joina kajsa och njuta lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar