11 Februari

sitter svettig och saltstram i ansiktet i min kära fåtölj. kom hem från friskis. tror jag börjar utveckla ett hat mot parkmöllan. det kallas spegelvägg. jag kan se och jämföra mig själv med alla de andra som tränar där. även om den mest ska vara till för att se så att jag har rätt vinkel på ryggen osv när jag lyfter tungt. men. jag jämför. ser att jag är en av de s t o r a. jag är inte liten och nätt. jag har alltid velat vara liten och nätt. och det kommer aldrig att hända.
tanja skrev för ett tag sen om dubbelbesträffningen i att ha ett problem med sin självbild och ovanpå det tycka att det är skamfullt att ha ett så tjejigt problem. hej. jag skäms. och gör det dubbelt på samma gång. passar mig utmärkt. jag har säkert redan länkat och skrivit. men jag måste visst göra det igen.
ibland tycker jag att jag är tjock och ful och stor och eländigt klumpig och tänker på om jag inte ska testa nån jävla diet, börja springa eller vadfansomhelst, där någonstans blir jag sur på mig själv över att jag har ett sånt brudigt problem, för om något så är väl ändå inte jag en sån brudig brud? och om någon så ska väl inte jag ha ett sånt problem? hu? skärpning. marymary sa åt mig att jag är lång och snygg och har ett nice ass. ska suga på det hela kvällen. jovan säger att det är jag som är grejen, att alla vill ha mig och kan jag inte ta och huka mig lite så han kan få synas lite huhu? men jag vet. den där jävla s t o r grejen har jag haft sen säg fem års åldern, så att vifta lite och hoppas att det försvinner funkar ju uppenbarligen inte. men jag testar med att erkänna iaf här att ja jag skäms men jag tycker att jag är stor. tjock. klumpig. ful. wathevah.