det gör inte så ont längre. men jag sitter ändå i min säng med mensmage en fredag. inga planer för kvällen och det gräver inte en grop åt mig. jag ska njuta av den gropfria tillvaron som är just nu. så synapserna kopplas om. jag känner mig varken eller. varken singel eller ihop. jag känner mig som mig. min egen klippa och det är så skönt. det är ju så det ska vara? eller? jag får prata om vad jag tänker är normalt och får mina normer omvärderade. det är så livet är. jag har inget för att oroa mig, hur det än blir så blir det bra. förr eller senare. det som gör ont är när jag känner hur mycket vi har kvar att ge varandra. men vi kanske kan fortsätta med det, ändå, omvärdera hur bara. eller bara och bara. vi får se. så är det alltid. men det är så många val. men mina val för att jag vill är det som ska köra loket. inte känslan eller tankarna.