kollade på en dokumentär på svt play om ett gäng klättrare som ska ge sig i kast med k2. man vet redan från början att flera stycken kommer dö. det är det hela filmen handlar om. att den enda expeditionen tog fler liv än nån annan tidigare. jag ser klättrarna som står och tar ett steg i taget i snön. vilar på andra foten och andas tungt tungt, lyfter benet och tar ett kliv framåt och lägger över vikten. andas tungt. det är syrebrist. det är så det känns.