18 December

så dagen till ära mitt under lunchen så dök det obekväma samtalet upp. några av mina skolfriends diskuterade plötsligt invandring och invandringspolitik. det var mycket "dom sitter på sina arslen och föder barn", "dom klumpar ihop dom ute nånstans och så plötsligt hör dom ingen svenska" "men han, han gick minsan på sina lektioner i svenska, jobbade och integrerade sig jättefort" "dom utnyttjar systemet" och jag blev mörkrädd. ja ba O_o. jag ville bara vända bort ansiktet och inte höra att mina vänner tänker och tycker på det sätt som dom gör. att det där med; på den här sidan om sträcket så gäller det här och kommer du såå långt bort ifrån så ska du minsan visa dig värdig innan du får leka med de stora barnen. att det är skillnad på människa och människa. att man uttalar sig i ordalag om att "det är så lätt för dom" utan att ha den ringaste aning om vad man ska göra och hur för att få bo här. jag har inte en blek om hur man gör och vad man måste gå igenom. vad är det som gör att vi tänker att gud vad häftigt det skulle vara att flytta dit och dit och jobba där sen efter skolan, som om det var vår rättighet, men att människor ska komma hit är en helt annan del av myntet, eller nått. då måst dom vara värdiga.. fuck you. vi är ett gäng homo sapiens som bor på en puttekula ute i fucking nowhere.. det var det här med tredjepersons effekter och vårt sätt att se oss som den vite mannen som ska civilicera vilden ja just det.