jag digitalflyttar. vill man veta vart så får man fråga. typ kommentar med mailadress eller dylikt.

nog för att jag vanligtvis går svartklädd. men nu, nu blir det sorgens svarta färg jag klär mig i.
den isande kylan i magen och ryggmärgen jag känner är inte av denna värld. hur kunde det här ske?

inser hur stört längesen det var val senast.

det var 2006, jag bodde i göteborg, stan jag snart ska återvända till. moderaterna hade just lanserat sin "nya" profil. jag var ledsen. det verkade som om ingen brydde sig längre, nått i min magkänsla sa mig att jag inte kunde rösta blått men de röda var så svaga i sin framtoning att jag vacklade. det blev miljöpartiet, och vänstern. men de blå, dom vann.
sen dess har jag slutat plugga i göteborg, flyttat till malmö, påbörjat och avslutat en utbildning och skaffat mig en examen, haft mitt längsta förhållande, bott utomlands, jag har hunnit bli vuxen.

mina åsikter har tagit form, jag har lärt mig att våga stå för dom. dom senaste dagarna har jag haft små personliga vendettor över internet, med helt till halvt obekanta människor. människor som "höhöhö"-skrattar till att "hon den där mona, inte fan kan hon pyssla med mina skattepengar!! tänk på hur det gick på 90-talet. jojo. men alliansen, jo dom vill ju ha ordning och reda! det tycker jag om." människor som i ur och skur försvarar omänsklig politik som tom vissa självkritiska politiker tar avstånd ifrån, bortförklarar det som myter, tycker att alla ska starta företag vilket kommer gå så bra så bra bara skatten sänks. för då får man ju mer pengar till den där välfärden, den som vi ska sälja av ändå? mer pengar för riskkapitalsbolag att sattsa i skolor där myndighetsutövning ger lärare bonus i plånboken, om den sköts rätt.
mot dom här har jag bråkats, tjaffsat och tjatat. om medmänsklighet och den sjuka, den svagas rätt att ha ett bra samhälle. för att någon måste göra det. någon måste våga tjaffsa med människor i närheten av sig själva utan att bli konflikträdd. någon måste bryta trenden att "höhöhö"-skratta med han den där som tycker att Mona inte är värd nått pga ett misstag på 90-talet. Någon behöver påpeka att det är annat än chocklad bakom hur du lägger din röst. Att din röst säger något om din människosyn. Hur du ser på din omvärld och hur du vill att omvärlden ska se på dig. Vill du att din mamma jagas om hon blir ordentligt sjuk? Att hon misstros och måste försäkra gång på gång att hon inte är arbetsför? Att om kvoten för sjuka är uppfylld så får din mamma vackert betraktas som frisk för hon får inte plats. Hon kan inte vara sjuk.

Nått ska hon väl kunna göra ändå? Allt så att den där tjejen som bor på Djursholm får lite mer i plånboken så hon kan resa lite. Att hon som jobbar med media kan välja sina uppdrag istället för att jobba med allt det som ger henne pengar. Att allt fler människor drivs i konkurs eftersom det ivras för småföretagaren, men man tänkte inte längre än att en skattesänkning nog skulle göra så att det gick runt, men tillgång och efterfrågan då?


Jag har bråka och tjafsat i några veckors tid, jag tänker fortsätta bråka, även om jag innerligt hoppas att jag ska slippa skrika mig hes över blåa borgare dom närmsta fyra åren. Jag vill inte se fler utförsäljningar, apoteket var illa nog, vårdcentralerna, skolorna, låt oss få insyn i dom och låt dom inte drivas med vinstintresse.

Jag och marymary ska sitta på F!:s valvaka ikväll, får F! över 1% slipper jag cykla runt med valsedlar igen om fyra år, får dom över 2.5% får dom partistöd. Jag vågar inte tänka på vad som kan hända om dom får över 4% men jag håller tummarna. Mest, därefter håller jag tummarna för att Sverige får fortsätta vara ett solidariskt land, att moderaterna får stå med svansen mellan benen och att dom rödgröna sopar mattan med dom. Jag kommer hålla tummarna tills dom vitnar. PUSS

tur och retur göteborg 14 kr.
åt lunch med min pappa. han överraskade och gjorde mig så glad så glad. han ska rösta på F!. han sa att grunderna var väl lite veka men "det är ju bara ni flickor och jag kvar i släkten så då tänkte jag att, F! det är nog grejen det." sen pratade vi om varför jag tycker att F! ska få min röst, om hur tanken av ett konsensus och ett sammanhang på en ideologisk värdegrund gör dom värda min röst. att allt hänger samman. ge mig en stadig grund att stå på och inte bara lösrykta påståenden och enskilda fall. ge mig nått mer genomtänkt än språktest och föräldrar i skolan. nått som ger anställda trygghet och inte företagen makten. btw.

vad som gör mig mest rädd det här valet är precis det som stellan skarsgård pratar om. att om alliansen får råda i fyra år till finns ingen återvändo.
då urholkas vårt system där alla hjälps åt att ta hand om varandra. att se till så att alla har rätt till vård på lika villkor, utbildning och i slutändan jobb. jag bryr mig inte ett ruttet öre om jag betalar mer skatt nu som nyutbildad, bara dom går till att alla ska få samma förutsättningar som jag har haft.
som stellan undrar jag varför? varför ska staten inte äga? varför ska vi sänka skatten? whut?
men pleeaz. rösta. pleaze .

åh en stor dag detta! och något att spara till barnbarnen! åh sociala medier jag älskar er!

ibland bryr jag mig för mycket och det är förjävla jobbigt.
hade behövt ett boxpass.

hettsigheten.
springer i trapporna, cylkar fortfort, skyndar dit jag ska, hetsdiskar, hetslagarmat. och där emellan. stiltjen. rastlösheten. hetssover också. är pisstrött men kan inte sova.
har en ryggsäck full med valsedlar nu i alla fall. och en kasse full med osorterat oviktigt att kasta. en soffa som ska skänkas och hämtas. och sen ska jag och mary spinna bort hetsen. hetsa ur mig den. min tanke i alla fall. jojo. ska hetssätta mig och hetsslappnaav. inte kolla på dokumentärar så som jobbcoacherna och bli rosenrasande och adrenalinstinn.