Put on my pressure suit

2010-11-03T20:09:00.002+01:00

jag digitalflyttar. vill man veta vart så får man fråga. typ kommentar med mailadress eller dylikt.

2010-09-20T01:24:00.003+02:00

nog för att jag vanligtvis går svartklädd. men nu, nu blir det sorgens svarta färg jag klär mig i.
den isande kylan i magen och ryggmärgen jag känner är inte av denna värld. hur kunde det här ske?

2010-09-19T08:46:00.003+02:00

inser hur stört längesen det var val senast.

det var 2006, jag bodde i göteborg, stan jag snart ska återvända till. moderaterna hade just lanserat sin "nya" profil. jag var ledsen. det verkade som om ingen brydde sig längre, nått i min magkänsla sa mig att jag inte kunde rösta blått men de röda var så svaga i sin framtoning att jag vacklade. det blev miljöpartiet, och vänstern. men de blå, dom vann.
sen dess har jag slutat plugga i göteborg, flyttat till malmö, påbörjat och avslutat en utbildning och skaffat mig en examen, haft mitt längsta förhållande, bott utomlands, jag har hunnit bli vuxen.

mina åsikter har tagit form, jag har lärt mig att våga stå för dom. dom senaste dagarna har jag haft små personliga vendettor över internet, med helt till halvt obekanta människor. människor som "höhöhö"-skrattar till att "hon den där mona, inte fan kan hon pyssla med mina skattepengar!! tänk på hur det gick på 90-talet. jojo. men alliansen, jo dom vill ju ha ordning och reda! det tycker jag om." människor som i ur och skur försvarar omänsklig politik som tom vissa självkritiska politiker tar avstånd ifrån, bortförklarar det som myter, tycker att alla ska starta företag vilket kommer gå så bra så bra bara skatten sänks. för då får man ju mer pengar till den där välfärden, den som vi ska sälja av ändå? mer pengar för riskkapitalsbolag att sattsa i skolor där myndighetsutövning ger lärare bonus i plånboken, om den sköts rätt.
mot dom här har jag bråkats, tjaffsat och tjatat. om medmänsklighet och den sjuka, den svagas rätt att ha ett bra samhälle. för att någon måste göra det. någon måste våga tjaffsa med människor i närheten av sig själva utan att bli konflikträdd. någon måste bryta trenden att "höhöhö"-skratta med han den där som tycker att Mona inte är värd nått pga ett misstag på 90-talet. Någon behöver påpeka att det är annat än chocklad bakom hur du lägger din röst. Att din röst säger något om din människosyn. Hur du ser på din omvärld och hur du vill att omvärlden ska se på dig. Vill du att din mamma jagas om hon blir ordentligt sjuk? Att hon misstros och måste försäkra gång på gång att hon inte är arbetsför? Att om kvoten för sjuka är uppfylld så får din mamma vackert betraktas som frisk för hon får inte plats. Hon kan inte vara sjuk.

Nått ska hon väl kunna göra ändå? Allt så att den där tjejen som bor på Djursholm får lite mer i plånboken så hon kan resa lite. Att hon som jobbar med media kan välja sina uppdrag istället för att jobba med allt det som ger henne pengar. Att allt fler människor drivs i konkurs eftersom det ivras för småföretagaren, men man tänkte inte längre än att en skattesänkning nog skulle göra så att det gick runt, men tillgång och efterfrågan då?

Jag har bråka och tjafsat i några veckors tid, jag tänker fortsätta bråka, även om jag innerligt hoppas att jag ska slippa skrika mig hes över blåa borgare dom närmsta fyra åren. Jag vill inte se fler utförsäljningar, apoteket var illa nog, vårdcentralerna, skolorna, låt oss få insyn i dom och låt dom inte drivas med vinstintresse.

Jag och marymary ska sitta på F!:s valvaka ikväll, får F! över 1% slipper jag cykla runt med valsedlar igen om fyra år, får dom över 2.5% får dom partistöd. Jag vågar inte tänka på vad som kan hända om dom får över 4% men jag håller tummarna. Mest, därefter håller jag tummarna för att Sverige får fortsätta vara ett solidariskt land, att moderaterna får stå med svansen mellan benen och att dom rödgröna sopar mattan med dom. Jag kommer hålla tummarna tills dom vitnar. PUSS

2010-09-14T22:58:00.004+02:00

tur och retur göteborg 14 kr.
åt lunch med min pappa. han överraskade och gjorde mig så glad så glad. han ska rösta på F!. han sa att grunderna var väl lite veka men "det är ju bara ni flickor och jag kvar i släkten så då tänkte jag att, F! det är nog grejen det." sen pratade vi om varför jag tycker att F! ska få min röst, om hur tanken av ett konsensus och ett sammanhang på en ideologisk värdegrund gör dom värda min röst. att allt hänger samman. ge mig en stadig grund att stå på och inte bara lösrykta påståenden och enskilda fall. ge mig nått mer genomtänkt än språktest och föräldrar i skolan. nått som ger anställda trygghet och inte företagen makten. btw.

vad som gör mig mest rädd det här valet är precis det som stellan skarsgård pratar om. att om alliansen får råda i fyra år till finns ingen återvändo.
då urholkas vårt system där alla hjälps åt att ta hand om varandra. att se till så att alla har rätt till vård på lika villkor, utbildning och i slutändan jobb. jag bryr mig inte ett ruttet öre om jag betalar mer skatt nu som nyutbildad, bara dom går till att alla ska få samma förutsättningar som jag har haft.
som stellan undrar jag varför? varför ska staten inte äga? varför ska vi sänka skatten? whut?
men pleeaz. rösta. pleaze .

2010-09-10T12:33:00.001+02:00

åh en stor dag detta! och något att spara till barnbarnen! åh sociala medier jag älskar er!

2010-09-10T10:34:00.002+02:00

ibland bryr jag mig för mycket och det är förjävla jobbigt.
hade behövt ett boxpass.

2010-09-01T22:03:00.002+02:00

hettsigheten.
springer i trapporna, cylkar fortfort, skyndar dit jag ska, hetsdiskar, hetslagarmat. och där emellan. stiltjen. rastlösheten. hetssover också. är pisstrött men kan inte sova.
har en ryggsäck full med valsedlar nu i alla fall. och en kasse full med osorterat oviktigt att kasta. en soffa som ska skänkas och hämtas. och sen ska jag och mary spinna bort hetsen. hetsa ur mig den. min tanke i alla fall. jojo. ska hetssätta mig och hetsslappnaav. inte kolla på dokumentärar så som jobbcoacherna och bli rosenrasande och adrenalinstinn.

2010-09-01T19:15:00.002+02:00

imorgon ska jag ha uppföljningsmöte. mitt lilla sorkkschema är rätt tomt. och det känns ju ändå ganska bra. tror jag. har känt mig mest som *hippiegladtjej* större delen av sommaren. låtit viljan köra tåget *ehehe*.

men så pratade jag kort med en vän tidigare idag. hon ville bara säga att en ung kille, en hon nämnt tidigare, han får heta lilla O, att han dött. för egen vilja. och jag vet ju hur det är. hon behövde lätta sitt hjärta och jag ville ge henne den största kram jag kunde, men vi är i var sida av landet. samma vän nämnde tidigare i höst panikattacker, men att hon nu fått tid. så som jag. och ett kort tag senare, får jag höra från en annan bekant samma sak, panikattaker och en tredje som fått tid. tjejer hela högen. jag önskade bara att Jesper, Odin och lilla O hade gjort det samma, och att det hade hjälpt. Varför söker tjejer hjälp och killar dör? Är det bara en personlig erfarenhet eller är det såhär det ser ut? Varför i helahelvettet är det så? Varför dör unga människor? wtf.

2010-08-31T13:00:00.003+02:00

så överjävligt övertrött. pmskänslomonster. och barn ringer för att kolla på min lägenhet. det ger mig separationsångest och undrar om det är dumt att lämna tryggheten här. eller den invanda tryggheten i alla fall. den kanske inte är bättre i göteborg? eller sämre.
i min värld är ett jobb den största tryggheten jag kan få just nu. en inkomst. en nio till femvardag. något som tar bort spänningarna i nacken av att läsa nya mail som bara kommer med tyvärr och nej och vi har gått vidare med andra kandidater. jag sitter med erfarenhet längre än ett A4:a, en akademisk examen och en jävla massa otur? oflyt? lågkonjuktur? jag skickar iväg flertalet ansökningar i veckan och har så gjort sen i juni. men nu börjar jag känna olust. hopplöshet. känner mig som den slacker FP målar ut sånna som mig till. för vi måste ju kämpa hårdare. det är mig som individ det är fel på. det är något jag gör fel eller hur? något en skön jobbcoach kan berätta för mig.

pappa ska köra flyttbil och säger åt mig att skriva in mig på arbetsförmedlingen. jag kommer ihåg när jag var där 2004. jag satt på ett möte en dag och skulle lära mig skriva CV, sen fick jag ett brev om en deltidstjänst i en fruktaffär som jag inte kunde gå runt på. sen ringde jag alla jag kände och fixade mig själv till en dubbelarbetande vinter. det sög och jag gick nätt och jämt runt. men det gick. kontakterna jag har i stan jag ska till är så gamla att dom har gått i konkurs eller bytt ägare. dessutom, att gå som servitris med en akademiskexamen i bagaget, hur känns det?

2010-08-30T01:40:00.003+02:00

hej
vad händer? lever du? är du okej? borde jag ens bry mig. är jag arg eller uppgiven eller ingenting. jag gnider in mig med salt sådär lagom mitt i natten och kan inte sova.

vi var på roadtrip och åt flottig kinamat i Trelleborg. jag sprang uppför sanddynerna som den terrier jag är. vallhamstern. tittade på hästar i rikemanskvarteren och åkte på socialsafari. det var fint. jag vill sova. plz.

2010-08-26T16:20:00.001+02:00

chillar med särlan. kollar so you think you can dance.

2010-08-20T13:59:00.002+02:00

årets, månandens eller nått sånt, men ett Peppinlägg..! kors i taket känner jag, men vad fan. hur kan det gå fel när man köpt ett gäng nya favoritplagg för pengar folk är mig skyldiga, åt långfrukost med lizis och s a m t a l a d e. så himla fint. gjorde upp planer för hösten, om hur folk saknar att hänga och prata att inte bara bli fulla ihop hela tiden, att vi behöver träna, hur endorifnglad jag blev av träningen, hur det är mitt knark. att jag inte längre känner det där måstet över att ha en speciell sinnesstämning, utan att vi båda övar på att säga allting, känna allt vi känner och stå för det. tänk att man skulle bli 26 för att komma fram till det, men vad fan. och jag lever lite fortfarande på tantkomplimangen från igår. och att det känns lugnt. jag lever så som jag Vill. ska fira med att götta mig i soffan till gamla säsonger av so you think you can dance. kanske middag med liza ikväll och sen kommer annis och mikael hem. jag är välkomskomitén.

2010-08-19T15:29:00.002+02:00

så tillsist sågs vi. en snabb överlämning, där en tant kommer fram och säger att vi är ett väldigt fint par. jahaja, eh tack? vi tittar på varandra och skrattar, osäkert men glatt. jag får dom bästa kramarna. men frågar inget, vill inte fråga och känner i stället, det så här det är. han säger att han är sådär, men okej.

tackochlov att lizia sa åt mig på skarpen att hänga med på spinningen, dödade emot lite. och så fixade jag en tvättid, det känns som om jag börjar leva lite. leva här. men när försvinner känslan av undantagstillstånd? när blir nånting, någonstans hemma? hemma på riktigt..?

bara det att hans kramar lämnar mig alltid med känslan och viljan av att få mer, ha mer. mer tid, mer tillfällen. det är nånslags oändlig burk av den godaste och samtidigt ångestframkallande glass jag gärna tar gigantiska skopor av. med en lång eftersmak. jag vill så gärna ha fler men mindre skopor. jag vill gärna att allt ska vara fint och roligt, att vi ses och har kul, men jag vill också bara sitta ner, dricka te och prata, säga allt det där som jag inte sagt, fråga det jag inte frågat. få veta vad som händer. men jag bidar min tid. väntar, tar det lugnt och andas. lever mitt liv.

2010-08-12T10:31:00.002+02:00

sitter på samma balkong. kryper ihop och äter solvarma smultron. känner mig så jävlajävla liten. ska åka till familjen.

2010-08-12T07:58:00.003+02:00

det går så fort och ändå händer ingenting. och allting. sen sist vet jag inte. jo, jag var i luleå och det var fantastiskt. jag får upp resten av bilderna när jag är hemma igen. vi gjorde precis sånt jag ville göra, emmylove. åt palt, körde bil, badade i lulviken (lol), spenderade för mycket pengar på second hand, tryckte filmer i varandras sängar, och bara hängde.
sitter i anis lägenhet nu, sämst på sömnen och väcks av ett sms. bitter ljuvt att få. blev ledsnare än vad jag ville påskina. men samtidigt skönt, att veta att jag får veta. bara så jävla ledsen. men har ensamheten och tystnaden att vråla bort. ingen att förklara röda ögon och snor för. ingen att förklara min vakenhet klockan sju, efter fem sex timmars sömn. att jag vältrar mig. och att jag flyr. jag vet inte var ex lämnar mig i ekvationen. jag vet inte ens hur ekvationen ser ut. allt jag önskar ut av den i slutändan är en kram.

2010-07-24T12:03:00.004+02:00

så ligger man där. gick hem för att man var trött och väl i säng så uteblir sömnen. nähä. tack tack. man gör en gif och är vaken till två.

morgonen efter och går och tränar med sällskap av en till jonna. jonna verkar vara sommarens namn. igår var vi tre. den ena spanade in brodern till hans roomie.
blir trött igen, kände peppen i nån timme då jag fick sitta i ett fönster och kollektivskämmas åt en modevisning. går hem och borstar tänderna.

sover välbehövt som en sten. men vaknar med den tunga pulsen av bakfylla trots att jag inte ens var full. vågar mig tillsist på att fråga om ett band jag upptäckte igår. lägger an den lättsamma tonen jag önskar att jag hade. döljer oron och det köttiga hjärtat. dom sätter ju ändå bara käppar i mitt hjul. efteråt blir jag så trött så jag bara vill lägga mig ner och grina. så jag lägger mig ner. armen över ögonen och musiken står på. så ligger jag där. formulerar och låter hjärnan bara sväva fritt. hur går det till med klamydiatest över post? vad gör kristoffer nu? borde jag skicka ett kort? hur vore det att ringa om jag skulle behöva? ska jag skriva ner det här? det är tyst och lugnt utanför. vill jag cykla till det här i regn eller solsken? borde grusvägen damma eller göra mina fötter leriga? tycker han om mig? jag tänker ju att jag är ohäftigast av dom alla. alla dina vänner. med sina konstprojekt och driftighet. här sitter jag mest med min köttighet och hårda yttre. men uppenbarligen gör han ju det. det är bara att acceptera. hur kan jag dala så fort? så läker jag mig själv och går upp. vill organisera mitt badrumsskåp och se en skräckfilm med chips och dipp.

2010-07-22T19:11:00.002+02:00

fetaste sommaren hittils. om man borträknar lite lagom framtidsångest. men ändå. varit på besök, fått besök av anna och micke och badat, fått lägenheten städad, gått ut och dansat linnet svettigare än vad det var torrt, hängt med nygamla människor och haft det fantastiskt skönt. fått ett otippat besök och råkar ha en tandborste som temporär inneboende. det är bra för mig. så tror jag inte att det var helt på låtsas. ska åka på stadsfestival och bo i lägenhet, åka norr ut och turista. än är det inte slut. än är inget bestämt.
rockar skogstokig after beach frisyr.

2010-07-13T17:31:00.000+02:00

tänker på dig och längtar till augusti.

2010-07-13T14:49:00.003+02:00

så skickar man ett litet mail. ett mail med nya noter i. nått vi har gemensamt, nått som gör oss båda glada. några få timmar senare får jag ett svar, det värmer nånstans i magtrakten, lugnar oron, tar temporärt bort klumpen. men igen var det ju jag som började. jag. det stör mig. jag vet att det bor nån tjej där nu. en tjej jag sett på bild. eftersom hans roomie är borta. jag hatar att jag får veta sånt där via internetz. men är det publikt borde det inte vara så dåligt eller? vad vet jag. jag vet egentligen ingenting. jag önskar bara att alla mina orosmoment kunde lösa sig. att jag kunde känna tryggheten i nått. veta vart jag ska bo, vad jag ska göra, var jag ska få mina pengar ifrån. jag kan inte ta mer csn. det vore väldigt ostrategiskt. vill jag läsa på en master senare så har jag inte råd att ta mer csn nu. tror jag. vill jag bo kvar här måste jag läsa något. vill jag det? eller är det bara mer lämpligt. läsa en kurs på halvfart och jobba ihop pengar? var får jag ett jobb? jag har ett så jävla långt CV att om jag vill täcker det mer än ett a4. så mycket erfarenhet och så oönskad. dom borde jaga mig, jävlarna..!

men nu ska jag ta cykeln till en annan del av stan. jojo.

2010-07-12T22:06:00.002+02:00

väntar förväntansfullt på regnet. jag vill sätta mig i fönstret när det kommer. om det kommer.. kanske måste jag vänta tills i morgon :/ eller så sätter jag mig där ändå.

lyssnar på yeasayer och stämningen stämmer så väl, så väl. jag blir lite bitter ibland. eller väldigt. hänger med så unga barn. sånna som inte blivit 25 än. som inte fattar det här än. men jag vill vara här. i gränslandet, mellan 25 och 30 det känns rätt lagom. jag är ju inte riktigt redo för allt det där som dom säger ska hända fram till the big 3 0.

känner mig playad och samtidigt oförutsättningslöst lugn. tycker det är jobbigt hur jag får reda på saker, hur jag känner igen ansikten. hur jag inte vet hur jag ska ta något, hur jag ska tyda orrspelet och hur jag saknar klarspråket.

känner mig trött och vill bara koppla bort. och jag gör det, lever vidare, inte som förr utan bara är som vanligt. ersätter inte utan gör det jag ska och vill.

är förväntansfull på besök och på regn. måste hitta ork och tid att städa först, innan besöket. och skaffa en madrass, men allt löser sig.

allt löser sig.

2010-07-11T10:53:00.001+02:00

ja men så kan man ju lägga ut sitt köttiga hjärta och bara säga stampa på det. det är ju lättare. eller så är det det jag gör. och stampar lite själv, i förebyggande syfte.

rollin' with the punches

2010-07-08T12:14:00.003+02:00

jag hatar dagar med vacker väder och mensighet. dagar som går från att ha varit för snygg för den här stan till att disken blir stående och jobbsökarhorandet känns meningslöst och tiden är så knapp och inget inget händer. ge mig ett jobb i göteborg så kommer allt bara att lösa sig sen. jag vill dit. tror jag. det är skrämmande och lockande. det jag har har jag ju i mig själv. i min lägenhet. men stan. är den inte lite för trång? för liten? eller är det bekvämt? känns det lagom? borde jag stanna? men. jag kan inte se mig slå mig till ro här. jag tror det är dags att återvända.
det har hänt så jävla mycket sen sist.
jag var så ensam i mig själv. trodde det var så det var meningen att vara, eller att bara en person kunde fylla ut min ensamhet. bara dom senaste månaderna har fått mig att inse att det inte alls är så det är. och den stora glädjen jag känner för de små små tecknen. jag ska ta en bok och cykeln till havet. joina kajsa och njuta lite.

2010-07-05T15:10:00.002+02:00

det är mycket nu. känslor. gamla som bubblar upp och jag grinar när jag inser hur starka dom är och att jag sitter där igen. att det räckte med ett möte för att dom skulle komma bubblande. jag vill hoppaskuttaskrika av glädje men vågar inte och grinar istället, och det känns lika mycket och nästan lika fint. när jag inser att jag inte gråter av brustethjärtasåradekänslor utan bara av styrkan av allt som bubblar upp. att tillåta mig känna allt jag känner. inte hålla tillbaka, i alla fall inte för mig själv. för det tjänar man ju ingenting på? jag blir hellre ledsen än stänger av.

det är en fin sommar i malmö. sen får vi se om det blir en höst i göteborg. båda städerna snärjer sig runt mitt hjärta och det blir svårt att välja, när dom bjuder ut sig.

marymary och jag var på parsemester på ven och cyklade tills vi hade blåmärken i skrevet och solränder på ryggen.
sen dess har vi badat, blivit fulla och haft episk tvåpersons(naken)fest, med deltagare på distans. suttit vid vattnet och plötsligt fått en konsert och besök av två söta göteborgare.

det ska semestras i luleå with love. min första inrikesflygning!

2010-06-05T22:45:00.002+02:00

nakenbad och nakensol. huden känns som sommar.
utställningen är över, betyget är satt.
men just nu känner jag mig inte det minsta glad. sådär när saker och ting tar slut. det blir så tomt. och jag känner mig ensam. litegranna önskar jag att det ändå var mulet och regnigt ute så det var okej att ladda massor med film, dra på popcornen och över filten.
men känner lite att jag måste fixa något, fixa hit någon. och så gjorde j mig besviken. igen. han ska dra till norge i sommar och jag undrade om han kunde lämpa över en väska med lite av min skit i till anis så jag kunde få det när jag kommer upp i veckan. men så igår. ska dom tydligen sticka den dagen. och jag frågar om han hinner fixa över mina saker. och han beter sig som att han har glömt, men försöker hetsfixa. jag vet inte om han lämnade över nått tillslut. antar att jag får veta det när jag får tag på aniz. och jag vet att det inte går att lita på hans tidsoptimism. men jag hade hoppats slippa den såhär postpar.
samtidigt som en annan relation gör mig besviken och ledsen. allt är så typiskt sommar, men jag vill ändå ha höst. gömma mig under ett täcke. och gå vidare.
men jag har mina fina. att sitta på ballen och dricka vin, med en uppbullning med oliver, gott och blandat, choklad, mögelost och chips. dela på bördorna och tugna hjärtan med kajsi. och i soffan till the hills, med lenns och prata om tomheten och äta pommes. kärlek.

no gif!

2010-06-01T23:17:00.004+02:00

den mytomspunna köpenhamnshelgen slutade i att jag blev en mobil mindre och nu har köpt en ny värdelös sak.. ska få tillbaka mitt nummer om nån dag, men hade ju hoppats på att en mobbe med bluetooth skulle palla alla datorer men icke. eftersom jag lagrat alla nummer på datorn och lätt skulle kunna föra över dom *nerd*, så är jag måttligt förtjust i den nu när det inte går..

vet inte riktigt vad jag ska ta mig till ibland. och jag tycker det känns skumt att skriva här. men jag pallar inte känslan av att hur jag än gör blir det fel. jag måste få säga vad jag tycker och vara klar med vad jag vill, jag har alltid böjt mig så lätt för att undvika konflikter. och nu känns bara så jäkla svårt när jag orsakar så mycket drama och inte får förståelse. jag vet bara varken ut eller in. jag orkar mest inte, inte nu, och antagligen inte någonsin igen. är darrhänt och trött. ett avsnitt life och tandborstsjunga med speachless

fan. blev mer ledsen och arg. hur räknar man nånslags poäng i vänskap.. någonslags turordning. förstår ingenting. som att jag ska vara tacksam. när jag aldrig får tack ens när det förväntas. snarstucken ledsen och sårad. men ja ja. orka. Godnatt.

dan le sac

2010-05-29T17:58:00.003+02:00

ska till köpenhamn. övar på att reprensentera. gick ju sådär kan man säga. håller mig nog till att se lagom het ut.

2010-05-11T13:44:00.001+02:00

ny frisyr, amaze gaga claw helg är över med road tripp, bilkörning och maxmat.
nu är det dags att hitta balansen igen.
dagens/veckans gif. bussresegif.

2010-04-25T12:32:00.005+02:00

sen tänkte jag att min nya grej är dagens gif. men eftersom jag tagit bilder och inte gjort giffarna så kanske vi kan köra en kompilation av veckan som gick.

2010-04-25T12:16:00.002+02:00

soundtrack (spoty ffs men för er som inte så är det Sophia Somajo feat juvelen - Sombody new)
jahopp. söndag alltså. den där jävla saknaden har drabbat mig hårdare dom senaste dagarna. den kommer bubblande upp till ytan och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med den annat än bara känna den. fatta det absurda. det är väl det enda man kan tänkas göra antar jag. förutom att jag inte vill. tidigare har det alltid varit en känsla av att hitta tillbaka, tillbaka till mig, när jag tillslut sluppit ur parsamheten som på nått sätt hindrat mig. men nu är det annorlunda. nu vill jag fortsätta vara den jag var fast själv. (inte ensam) själv.
och hitta den jävla balansen.

2010-03-24T16:12:00.002+01:00

det är okej att vara ledsen. bara så jag vet. jag önskar verkligen sjukt mycket att nån jävel kunde uppfinna en fucking beemer. så kunde fiz och em komma hit, eller jag till deras soffor. när man bara vill vara och vara lite ledsen så är dom bästa sällskapet. nu vet jag i alla fall att en slö onsdag av inaktivitet inte behöver innebära att jag gräver mig en grop. ibland måste man släppa ut lite skit. och i brist på beemer finns ju telefoner och fejjanchatten. inte fy skam.

har jobbat upp mitt kaffeberoende igen. det gick på två veckor efter fyra års uppehåll. göttans.

2010-03-19T23:56:00.002+01:00

det gör inte så ont längre. men jag sitter ändå i min säng med mensmage en fredag. inga planer för kvällen och det gräver inte en grop åt mig. jag ska njuta av den gropfria tillvaron som är just nu. så synapserna kopplas om. jag känner mig varken eller. varken singel eller ihop. jag känner mig som mig. min egen klippa och det är så skönt. det är ju så det ska vara? eller? jag får prata om vad jag tänker är normalt och får mina normer omvärderade. det är så livet är. jag har inget för att oroa mig, hur det än blir så blir det bra. förr eller senare. det som gör ont är när jag känner hur mycket vi har kvar att ge varandra. men vi kanske kan fortsätta med det, ändå, omvärdera hur bara. eller bara och bara. vi får se. så är det alltid. men det är så många val. men mina val för att jag vill är det som ska köra loket. inte känslan eller tankarna.

2010-03-10T23:00:00.002+01:00

ibland är en poke det bästa man kan få. det värmer och gör ont på samma gång.

2010-03-08T23:04:00.002+01:00

hur gör man slut med någon man älskar och som älskar en tillbaka. hur gör man slut med någon man inte vill amputera bort ur sin kropp. som rent fysiskt har varit med som en liten liten figur på ena axeln i flera år. som var med genom allt. som var den enda jag tänkt sambotankar om. som varit den enda som fått mitt huvud att tänka barn, helt utan min egen inblandning. hur gör man slut då. jag vet inte, men jag måste göra det. det är inte vi längre. jag är jag och johan är johan. men vi finns inte. och de gör så ont att de känns som om jag kommer att spy om jag tänker det hela vägen. å andra sidan fanns det ingen väg tillbaka. det fanns inte en väg tillbaka till det som var. det måste vara nått nytt nu. och detta nya verkar vi få upptäcka på egen hand. hur mycket jag än vill att han ska vara med, och han vill att jag ska vara med, så måste vi göra det var för sig. hur det blir sen vet ingen. vi ska ses till helgen och ta det där ifrån. mina ögon är svullna och huden är skavig av allt salt. jag har inte insett allt än. jag är rädd för att stöta bort honom ur mig. jag vet att jag finns kvar, men det är inte det som skrämmer mig. det som skrämmer mig är att jag ska jobba bort honom. för det vill jag inte. hur mycket jag än försöker förstå.

2010-03-07T18:59:00.002+01:00

japp, då var det officiellt. jag hjärta (eftersom man inte får skriva nånting med 3 och krokodilmunnen som vi kallade den i mellanstadiet) proteinshaken.
vad ska man göra om man inte vill gå under hungers döden efter ett 90 min spinning och skivstångspass. maria kör på bulkpulver, jojo det är så vi gör det. det luktar korv i min lägga men det är inte jag. för jag ska göra fyllda champinjoner. laga-mat-en-gång-i-veckan-livet.

2010-03-02T22:30:00.003+01:00

kollade på en dokumentär på svt play om ett gäng klättrare som ska ge sig i kast med k2. man vet redan från början att flera stycken kommer dö. det är det hela filmen handlar om. att den enda expeditionen tog fler liv än nån annan tidigare. jag ser klättrarna som står och tar ett steg i taget i snön. vilar på andra foten och andas tungt tungt, lyfter benet och tar ett kliv framåt och lägger över vikten. andas tungt. det är syrebrist. det är så det känns.

2010-03-02T22:15:00.003+01:00

står vid fönstret, naken och äter ett ägg. tittar på solen där ute.
lutar mig mot duschkaklet och tittar på mascaramörka droppar. håller kupade händer mot ansiktet och känner någonslags basal trygghet i magen. det luktar fränt när jag kommer hem, det står tallrikar och skålar här och var, en soppåse ovanpå garderoben, tvätt jag inte plockat in än, intorkade saltpölar i hallen.
jag fick ett efterlängtat kuvert idag, en kallelse, ett slag i magen, en månad. jag måste vänta i en fucking månad. jag hoppades på att kuveret skulle få livet att kännas lite lättare. men just nu tar jag en dag i taget, jävligt långsamt får det gå, samtidigt som jag börjar bli otålig. rastlös och har svårt med koncentrationen. så svårt att planera in något efter den där stjärnan. jag vill att det ska vara på andra sidan om stjärnan samtidigt som jag inte alls vill komma fram till den. men jag gör back up planer, anis är min klippa, samtidigt som jag helst vill åka hem till mamma och lägga mig längst ner under sängen.

om någon såg mig nu.

2010-02-28T11:33:00.002+01:00

träningsvärk i armarna inte rumpan. speeenande. solen skiner och jag vill gå ut, kanske ska ta en sväng på stan, ska fika med kajs vid två, så man kan ju promenera i solen lite. det jobbiga med att den här stan är liten är att det just går att gå in till stan och att jag då känner att jag bordemåste köpa något, ha ett uppdrag lix och då blir det genast ett dyrt uppdrag, jag är ju student och borde snåla. gratisnöje som aktiverar mig pleeez? när det är vinter och blött kan man ju inte gärna ta med en bok och sätta sig på en parkbänk.. sittunderlägg som på mulletiden kanske..?
har bokat mig på spinning och skivstång i eftermiddag. jag ska knarka mina egna endorfiner.
försöker socialisera mig utan att känna att jag kräver, tror inte att mina sms och frågor får mina vänner att bli tokiga på mig, men jag räds det lite ändå. speciellt när dom inte har tid. jag jobbar på det okej brains? så sluta mucka med mig..

bragladblog

2010-02-28T00:31:00.002+01:00

puss på lenn och marymary, pekaskratta åt mello, förfasa sig över ozzypontare tanten, målbrottspunkarna och dregla lite på jöbak. äta chepes och ost och kex. bästa kvällen. dessutom ren tvätt och crosstrainer-tränad rumpa. hoppas på träningsvärk.

2010-02-26T21:05:00.003+01:00

jag hatar hatar hatar helger. hatar. försöker städa. borde dammsugit i över en vecka nu. kollar på mina pulsslag på magen. lyssnar på siouxsie. försökte så gott det gick. håller det stången, vill inte trilla. jag har filmer, jag har popcorn, jag ska dammsuga. typ nu. okej.

2010-02-26T16:28:00.001+01:00

varför håller man inte fingrarna borta när det som mest behövs? jag vill ju inte veta, eller om jag visste utan att hitta på vansinnesfantasier vore det ju gött. om vi kunde sluta med det där, du och jag hjärnan. det vore så himla trevligt. ska kolla om f&s har nått pass jag kan gå på, så ska jag ta itu med dig, dumma dumma gråa geléklump.

2010-02-25T19:43:00.002+01:00

fan helvettesjävla pissskit. jag vill verkligen inte det här just nu just idag. eller jag vill verkligen inte det min hjärna fabricerar ihop åt mig. vill inte mina katastrofscenarier. jävlahelvettespissskit. vill inte se och associera, reflexmässigt. vill inte känna mig helt jävla slut och tom. vill inte hoppas och vågar inte att inte göra det. jävla jävla jävla skithjärna.

2010-02-25T08:27:00.001+01:00

torsdag morgon. ringde min läkare, så nu ska jag vänta i en månad, max, jag hoppas hoppas hoppas det går fortare.

2010-02-24T23:49:00.001+01:00

så glad över mitt nät, mina flytposter. ni som finns där. som kramar och klappar på mig, via telefon, interwebzen och i soffor. tjärlek to ya

2010-02-24T18:06:00.003+01:00

ena stunden är allt bra. nästa kommer jag innanför dörrarna och det brakar ihop. jag har din mössa på mig, hade glömt min när du åkte så jag fick låna, men när jag får se bananerna så går det inte längre.
ikväll ska jag vara utan sällskap. eller, jag har freaks and geeks. och project runway. så gott som något.

2010-02-23T15:37:00.001+01:00

jag gjorde en stjärna i min kalender idag. jag vill helst inte tänka på att den finns. jag vill inte försöka tänka på vad som är på andra sidan om den. jag vill bara ta mig fram till den. jag har substitut nu. alla tentakler är ute. jag är avstängd och under radarn.

2010-02-22T09:18:00.000+01:00

så gjorde jag det. nu har jag en tid. nu börjar det. bollen i rullning. fyfan.

2010-02-21T21:30:00.003+01:00

jag trodde ju på allvar inte att det var över efter berlin. men det kändes så avlägset. sen en söndag, idag, när dagen känns som två, it bit my ass.
så nu sitter jag här, med flikar öppna igen, telefonnummer och kanske en epostadress. hur gör man nu? jag är inte riktigt bekväm här längre.

alexander mcqueen

2010-02-12T11:23:00.002+01:00

fan. jag blir så sjukt ledsen.
spontant utbrast jag nej och slog handen för munnen sådär som man ser folk i film göra, fast på riktigt. jävla jävla jävla skit.
vet inte om jag blir proportioneligt ledsen däremot, jag kanske är lite extra känslig, men fan. det suger att kreativa människor mår dåligt i så stor utsträckning.
mcqueen
lady gaga
hanna fridén

star struck, star fuck

2010-02-10T16:08:00.005+01:00

Eftersom jag inte orkar skriva om hur star struck jag blev när jag fick info från oväntade källor så kan den som läser få se. Och för att inte göra någon obekväm så är alla namn fingerade eller censurerade.

Det hela började alltså med att jag frågar j om han känner en bloggerska som en av hans närmsta vänner känner enligt facebook. och här tar bilderna vid. klicka ifall det är svårt att läsa.

husefriden

2010-01-20T17:16:00.002+01:00

jahopp. så har man två dagar på sig att göra klart sina projekt nu och så får man feber. kul. askul. dessutom blev jag utan trådlöst internet. så nu sitter jag på gammal hederlig lina men har fått förflytta mig och stolen till mindre ergonomiska ställningar.
jag är sjukt glad att jag flyttar här ifrån om knappa tre veckor. om det inte är ungen som skriker och gapar så är det paret. alltså vad fan! jag har ingen lust att gå ut i köket just nu och laga mat åt mig när dom sitter där och vrålar på varandra. och lätt att koncentrera sig och läsa / skriva på mitt paper. men men. jag måste jobba vidare.
btw. jag hatar mexicanaren.

jag är med domän

2010-01-15T01:44:00.004+01:00

mitt skötebarn den senaste veckan. som jag har svettats, velat slå sönder något i frustration, blivit hög på glädjeeufori när jag löst problemen är nu KLAR.
några uppdateringar kommer ju att komma till men grundstommen är klar!
har iof sparat uppdatering interaktionsdesign till sist. det tar vi i morgon. nu är det dags att sova. jo just det Länk!
www.jonnaellenlinnea.se

2010-01-11T13:44:00.003+01:00

läste just igenom senaste inläggen, till om med jag tror att jag är schizofren eller mano, jag väljer nog en nypa av varje. mm mm mm!

supermegaduperjättepeppen!

2010-01-11T13:38:00.003+01:00

WOHO! dagens bästa är att anna och mikael kommer till berlin nästa fredag!!!! jag peppar och dansar till bad romance på stolen ^^
nu ska jag iväg och köpa elektronik, hårspray och shampoo. sen ska jag producera ett jättegigantisktmega schema över sista tiden här så jag hinner göra allt. anna och mikael är här veckan innan barcelona, så jag måste komprimera min planering så jag får klart mitt ena projekt. det är bra. jag gillar och behöver press. vilket är nått potsdam i n t e levererar. förutom en lärare då. som har så högtflygande planer att man får magsår bara av att lyssna på honom. dessutom är det megamycket snö här. och nu borde jag få spö för användningen av ordet mega.

2010

2010-01-04T21:52:00.002+01:00

det där med ett nytt decenium firades in på århundradets bästa nyårsfest. en arvegodslampa fick sig en kyss av en wiskeyflaska och en mössa gick sönder, men vi dansade vidare i en annan lägenhet. i morgon är sista sverige dagen och jag ska försöka klämma in en film, kungälvsfamiljebesök och en tvättid.
har just haft telefondejt med underbara luleå och sitter och får huvudvärk av målarfärgslukten, johan goes banans på garderobsdörrar och hyllplan.
jag skulle försöka skriva fyra sidor till berlin men det gick inte så bra. vet inte när jag ska hinna med det nu innan torsdag. men men. det ordnar sig.
lustigt, men på knappa tre veckor känns det här som hemma igen. jag och göteborg lix. hemma.

postjul

2009-12-27T14:41:00.003+01:00

det är just nu jobbigare att vara tillsammans än att vara på distans. det är svårt och knöligt, svart och gråt. jag vet inte hur jag ska hantera min situation. att vara i ett slags hemma där jag inte bott på tre år. att återta socialliv och hantera ångesten, gråheten och tristessen. att hantera att jag väljs bort för andra aktiviteter, som jag inte förstått vidden av, hantera ledsenheten som kommer, att säga nått men försöka att inte skuldlägga. att hantera när han blir arg, känslan av att ledsenheten som den som förstör. om jag inte var ledsen vore allt så bra så bra. men jag vill prata om den och ord kan göra ont och bli felriktade, kan försöka skada och hämnas brusa upp och bli förbannade. känner mig fast och att jag bara trampar runt runt, vet inte hur jag ska komma någon vart.

2009-12-12T18:48:00.000+01:00

kämpar mot den ofrivilliga ensamheten.
har guacamole och tortilla chips. pluss scrubs.

2009-12-12T13:30:00.003+01:00

FUCK. hur många lördagsmorgnar ska jag behöva vakna av att ungjäveln skriker/kollar på tv/klinkar på nått jävla piano/vrålar nånting till pappamexico?
det här är värre än technogrannar.
men. det är en lördag kvar tills dess att jag åker hem över jul. och jag har inte klubbat än. är det ett misslyckande eller bara ointresse?
eller hänger allt ihop med att jag vet att jag inte får sova ut?
jag vet inte riktigt, men andan har inte fallit på, suget har inte infunnit sig och man ska väl inte se det som att behöva bita i det sura äpplet? nä. så vi skiter i det så länge. kanske nästa helg, med en tokig spanjorska, hon känns som mitt rätta sällskap.
under tiden äter jag helst guacamole och kollar på lolcats. det gör mig varm och luddig i magtrakten. kanske inte betraktas som the high life men, fuck you high life, i got my own.

** om man ändå kunde spela in det jag hörde nu, vilket är Antony & The Johnsons - Daylight and the sun, med barngråt som skär igenom mina hörlurar. En vanlig morgon här på weserstrasse

2009-12-10T19:49:00.003+01:00

jaha. så ligger jag i sängen igen. det var ju kul. inte. jag ser mig lix inte som en person som är sjuk ofta. men vad fan. två veckor i rad nu. först var det förkylning och när jag repat mig från den så vips hej varsågod må illa i två dygn (fast det är ju inte över än). kul kul.
så idag blev jag tydligen dissad av läraren (eftersom det är andra veckan jag är borta) "in germany you have to be at the lectures" ja bra idé. låt mig komma till skolan och sitta och pusta och smitta resten med nån jävla magåkomma jag och min flatmate har. då ska du nog få se på effektivt tyskt skolarbete. härliga tider. så just nu önskar jag mest att min mage ska sluta med vad den än har fått för sig som gör att jag mår illa och svettas/har rysningar så fort jag rör mig.
och eftersom svt play har tagit slut så roar jag mig med :

via skype

2009-12-08T00:22:00.002+01:00

försök röra hårfästet, och vicka på ögonbrynen samtidigt. och tänk dig att det kommer vara bilden på ditt körkort.
det är gött att ha skrattårar i ögonfransarna i mellanåt.

och saker och ting rullar, som exjobb till exempel, jag är så glad att jag har två andra som puttar mig i arslet.

pun intended

2009-12-05T00:56:00.004+01:00

man må bo i stan med tuffast klubbar i europa. men här sitter jag med en stickning, en tom skål med popcorn och en halväten bulle i sängen.
och så garden state
vi lämnar det så och jag laddar sound tracket

extraknäck

2009-12-03T12:41:00.004+01:00

om det nu inte var så att jag var där jag är, dvs berlin så hade kanske det här lockat.. fantastiska erbjudanden för en student, inte sant?

berlin 101 men inte depeche, faktiskt.

2009-11-27T00:22:00.003+01:00

ligger och vrider mig. vet inte riktigt längre vilken i längden av alla nätter som börjat så, det här är. det är inte nått slags domedags mörker, det är mest mycket. hamsterpuls som j säger och kallar mig vallhamster. min flatmate kollar på nån dude som sjunger till någonslags spansk/mexicansk gitarr, jag hör ljuden från dörren direkt till vardagsrummet, alldeles vid min fotända. tänker att jag har somnat bättre dom dagar då jag faktiskt hör henne, då det inte bara är något ljusdis som stör från fönstren, utan jag har något aktivt att stänga ute. blir mer effektivt så.
men mest så händer det mycket. kanske kommer det i kapp mig. jag vet inte riktig hur jag ska se det, om det är så att det är jag som springer fort, som den sprinter jag är, och sen får ligga och hämta andan och kan inte göra så mycket åt att resten kommer ikapp, eller om jag egentligen behöver varning för långsamtgående fordon (i tron om att jag är en sportbil) och får motorproblem vid även de små uppförsbackarna. (den du, sport och motorreferenser)
men. det känns mest som om jag tryckt på paus. i alla fall när det kommer till de där andra livet. det, där man ska vara professionell. där man, jag, ska komma med idéer, förverkliga dom, arbeta med dom, ständigt vara kreativ och tycka att allt är fantastiskt och att man, jag, har hittat hem. men. det där livet har jag (inte man) aldrig haft. aldrig känt att jag uppnår. aldrig orkat med, haft tid med, eller funnit kreativiteten till. det har alltid funnits ett lås. nått en flykt till skogens ände, en flytt till malmö eller en avstickare till berlin inte låser upp eller råder bot på. det har aldrig ens bara varit en paus. det är snarare en konstant, det är.
jag vill kunna vara ärlig, öppen, på vid gavel utan att känna att jag förgås. att jag blir smutsig och tunnas ut i kanten. utan att obehaget och illamåendet drar till ett sug i magen just där just då och mitt på alexanderplatz. då jag under några delar av en sekund helst hade totalt gått upp i folkmassan och upphört, men istället sveper jackan tätare och håller en arm runt midjan.
jag vill se fram emot och inte sky umgänge, jag vill inte känna mig låst vid någon och i nästa sekund totalt utlämnad till ensamheten. jag vill inte tvivla utan vara så benhårt säker som bara jag kan vara. jag vet att jag har potential. men som den självuppfyllande profetian på två ben jag är så är det ju bäst att ta det säkra före det osäkra och förstöra innan någon, något, annat gör det.

men mest vill jag länka så här på kvällskvisten, cissi, för öppenheten, håret och attityden. annika, för orden, ärligheten och känslan, hanna, för skinnet på näsan, konsten att gå från allvar till humor och det raka, samt motherfucka, för texten orden och det där med fingret på men som tyvärr verkar ouppdaterad. i mina ögon verkar de göra just allt det där. och dom gör det vackert.

och das leben der anderer

2009-11-16T00:01:00.001+01:00

vill inte behöva att bara stå ut

bara och bara

2009-11-03T15:20:00.002+01:00

känner mig som tjejen i videon.

fast man ska ju inte hoppa över för stora steg eller nått. så jag håller fortfarande tummarna!

nu kan jag dö lycklig

2009-11-02T22:23:00.002+01:00

jag tror jag har hittat den.

kärlek till google books.

måndagmorgon vaknar tidigt

2009-11-02T09:52:00.002+01:00

är ledig. men simhallen öppnar sent.
funderar på om obesvarade sms säger att det inte var så lungt som någon ville påskina.
funderar på att sluta fundera och gå till biblioteket med skitet hår och simma sen. behöver hitta en prestent. grattis :*

söndag

2009-11-01T11:57:00.003+01:00

Miike Snow – Animal

There was a time when my world was filled with darkness, darkness, darkness
And I stopped dreaming now
I'm supposed to fill it up with something, something , something
In your eyes I see the eyes of somebody i knew before long long long ago
But I'm still trying to make my mind up
Am I free or am I tied up

I change shapes just to hide in this place but I'm still, I'm still an animal
Nobody knows it but me when i slip yeah i slip
I'm still an animal

There is a hole and i tried to fill up with money, money , money
But it gets bigger to your hopes is always

Running,running,running

In your eyes I see the eyes of somebody of who could be strong
Tell me if I'm wrong
And now I'm pulling your disguise up
[ Miike Snow Lyrics are found on www.songlyrics.com ]
Or you free or are you tied up

I change shapes just to hide in this place but I'm still I'm still an animal
Nobody knows it but me when I slip
I'm still an animal

I change shapes just to hide in this place
But I'm still I'm still an animal
Nobody knows it but me when I slip, yeah I slip
I'm still an animal

lördagkväll

2009-10-31T22:34:00.002+01:00

det blev ingenting.
letar och söker efter förtroenden.
hur handskas man med den ofrivilliga ensamheten när man samtidigt tenderar att stöta bort andra.

fint väder och ddr

2009-10-31T14:40:00.002+01:00

funderar på att dra till ddr museet, det har öppet till 22, inte fy skam det inte. passar sega personer så som mig. vaknade nio men det har inte tagit mig ur pyjamasen än. men varför stressa.
funderade på att ta mig till ett bibliotek, men hittade en miljard bilder på internetz. hilfe bitte?

borde duscha, äta och ta tag lite. fast det är väldigt skönt att stanna hemma. kanske plugga lite. lite tyska och sånt. känns ändå som en bra idé nu när jag tänker efter. borde borde borde tvätta..

åttahåls docs unt so witer

2009-10-21T22:34:00.003+02:00

tror jag borde skriva mer. men när det blir så långa gap i mellan så tar det tid att ta sig över dom.
har bott här borta nu ett tag. nästan precis en månad på dagen. en månad och tre dagar enligt kalendern som håller koll på mitt liv (när jag känner för att notera nått.) man inser saker. att jag har mina rutiner och mönster. har inte insett om jag ska vara tillfreds med dom eller försöka förändra dom. det kanske kommer. det är onsdag och jag har en stor känsla av helg. i helgen kändes allt som vanliga veckodagar. man inser att allt beror på hur man säger och formulerar. men jag känner det som om jag luras. eller är det en taktik för att lura sig själv. jag vill inte känna det som om något eller någon håller mig tillbaka. helst inte ens jag själv.
vi var ute igår. först lagade jag och jonas mat, drack vin, var frågvis kompis på hans roomies, åt smärtsamt goda oliver. sen fick jag ett oväntat sms. en kille jag träffade på u-bahn som katrin kände, jag träffade på honom igen när vi båda missade tåget till potsdam och tog sällskap på s-bahn i stället. kände att jag skulle försöka pusha mina socialaskills lite när han snackade vagt om utgång till helgen och gav honom mitt nummer (modig). men så fick jag då oväntat tidigt ett tyskt sms. jag och jonas blev wiih-någon-vill-leka-med-oss-glada och drog iväg till en pub där vi spelade rundpingis med en öl i ena handen. jag var nöjd när jag träffade bollen med tanke på att det nog var ca 18 år sen jag höll i ett racket senast. och åkte såklart ut hela tiden. drog vidare mot kottbusser tor (köttbussar jag vet) där jonas stack hem och jag och alex gick vidare till en undangömd bar, på nått vis kom jag in på mina tidigare subkulturella tillhörigheter (som vanligt) och "well it's not goth..." och han utbrister ebm. och det måste ju varit första gången sen jag lämnade göteborgs snäva kretsar som någon vet vad det är. och dessutom visar sig haft en depeche revival under sommaren och sen över en kopp te klockan 4 på morgonen river av gamla covenant, front 242, och nitzer ebb klassiker. halv fem höll jag på att somna stående och släpade mig hem. som tur var är vi näst intill grannar.

har förresten äntligen köpt ett par åttahåls docs och skaffat mig min första klocka sen jag var femton. om inte annat så kanske berlin förändrar sånt. nu ska jag sova med träningsvärk sen en timmes simmande.

just det. jag har planer..

back in black

2009-09-13T22:33:00.004+02:00

jo mensåatte det var ju ett tag sen och att börja rapa upp allt som hände sen sist skulle ju ta en mindre roman. och det känner jag inte riktigt för.
det är lite för mycket hatta hit och dit, fast jag ändå känner mig som världens mest tråkiga och statiskt förutsägbara människa, det kanske blir så när man inte riktigt kan ta in allt.
i korthet: det var norge; jobb, hatade det men träffade en handfull underbara personer jag gärna hade jobbat mindre och hängt mer med. sen var det charter; grekland thassos och jag klev på en geting, eller getingen kom in i min sandal när jag gick och klämde sig själv mellan mina tår. tån är nu tillbaka i sin rätta storlek tillsist. det var sol, bad, moppeåkning och sjuka mängder mat. precis så som det ska vara. nu är det en sista (knapp) vecka i göteborg, den här jävla stan som jag inte riktigt kan komma överens med, eller känna mig tillfreds i, innan det blir en tredje stad på ett år och det Stora Äventyret. Berlin. jag kanske kommer igång med ett mer regelbundet bloggande då. tänkte köpa med min kuvert och brevpapper och börja skicka brev. skrivandet är ju då jag lämnar ut mig själv och låter den som läser lära känna mig.
den här sista knappa veckan, tänkte jag ägna åt att träffa dom få som jag vill träffa och som vill träffa mig, kanske ger jag mig ut på små resor för att träffa dom som inte finns längre, men det beror ganska mycket på styrkan för dagen och så vidare.

blir man en äkta bloggtjej när man ser en fin tröja som en bloggtjej har på sig och sen köper en likadan när man blir kär i den när man hittar den i affären? eller är det bara lite äckligt? tänker ändå känna mig snygg i den och i mitt nya hår.
lustigt att det känns som om jag blivit smalare=snyggare av att klippa bort det feta lurvet som var ovanpå mitt huvud. var lite nervös alldeles innan men när roger väl satte maskinen mot mitt huvud och alla lockar (för det hade det blivit) föll till golvet var det minst en 5 kgs klump som lyftes. eventuellt blir jag även modell i november och det vore otroligt roligt. om jag inte krampar ihop och blir ett obekvämt as framför en kamera.. eh.

adjö

mopin'

2009-06-17T23:48:00.000+02:00

I was feeling sad
Can't help looking back
Highways flew by
Run, run, run away
No sense of time
Want you to stay
Want keep you inside

Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize

Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize

I was feeling sad
Can't help looking back
Highways flew by
Run, run, run away
No sense of time
Want you to stay
Want keep you inside

All along, not so strong without these open arms.
Hold on tight.
All along, not that strong without these open arms.
Lie beside.
All along, not so strong without these open arms.
Ride beside.

Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize

Run, run, run away
Lost, lost, lost my mind
Want you to stay
Want you to be my prize

man ska inte hoppa över bron

2009-06-16T13:51:00.003+02:00

men skutta tänker jag göra ändå.
även om det så är ett bajsjobb så är bajsfaktorn inte så hög när man väl har ett jobb. så wiiiho! arbetsintervju scorad! imorgon kl 15 ska jag träffa espen. ångestklumpen är något mindre. så jag jobbar på inställningen "det löser sig". och det ska det fan göra. ska laga pastasås nu, sen ta mig ner på byn och kopiera cv. sen får vi se om jag delar ut det idag eller om det får vänta tills i morgon. jag vill jobba lite på lugnet nu. mer lugn minder ångestklump --> större jobbpontential.
sen kan jag berätta att jag gick vilse för första gången i mitt liv igår. oslo är komplicert. men det löste sig tillslut, hade bara enormt trötta fötter. och jag hatar att behöva ha inställningen: never ever ever ever make eye contact med 50% av befolkningen. vad är grejen med att väsa "komplimanger" när man går förbi, att säga hej mitt på gatan till nån främling, jag fattar inte! sätt in en fucking kontaktanons och lämna mig ifred. ska aldrig stämma träff vid sentralstationen igen. neva.

blues

2009-06-15T19:17:00.002+02:00

första ensamma eftermiddagen och kvällen i oslo. allt kändes väldigt mycket lättare när man var två. följde med ut till johans jobb, tänkte vara morsk och presentera mig och se om det inte gick att fula in sig men icke. å andra sidan såg jag bara två brudar, var av den ena var på en affich. så, när jag väl kom hem, hungrig och lätt ovillig till det mesta som ett blodsockerfall för med sig, hamnar jag i lite lätt koma. har inte hunnit med alls så mycket som jag tänkte att jag skulle idag. hamnade i en slöhög och kollade på två avsnitt scrubs efter maten. skyller på huvudvärk. tänker mig att jag ska hinna traska ner till turistinfon innan klockan blir åtta. jag vill skaffa ett bycykelkort. så. damn. jag ska fan hinna. en ipren så går det nog. se om oslo dag två bli bättre och mindre deppbenägen.

sayonara!

2009-06-08T15:18:00.003+02:00

det är uppenbarligen hårdare att inte studera. så många fester att gå på och så många glas vin att dricka. eller sangria. har blåmärken på låren efter cykeleskapaderna i helgen. alla dansade utomhus och alla dansade i klänning. nästan allting är packat. det är ekande tomt och trist här. äter mitt hopplock till lunch och hoppas på att jag står mig tills jag kommer fram. packat a l l t i systers backpacker rygga och hoppas att jag klarar lyfta upp den på ryggen. vill inte vara nån svag brud som måste be om hjälp på tåget sen.. bara det allra allra sista kvar sen drar jag. först gb i en knapp vecka och där efter oslo. om något vet något om ett välbetalt jobb i oslo så holla okej? see ya peeps!

sommarlov!

2009-06-03T23:24:00.002+02:00

ganska full. nyss hemkommen. trött i huvudet. gillar när man somnar på sängen och vaknar av sin telefon och fem minuter senare inser att man borde vara på väg och dessutom är det (på väg alltså), och ser helt okej ut, dreggelfläcken är ett minne blott. slår sig ner och har plötsligt två bord att hänga vid, samt ett bord att vinka till.
men varför varför varför är det alltid så att man hittar dom bästa av människor precis sådär några dagar innan man ska dra ifrån det ställe man har gemensamt och typ aldrig kanske kommer ses igen? whyyy?! hittat en ny människa som jag finner fantastisk. har en syster som är min namne. *kär* men men. det är fezt i helgen ggr2 och där kan jag få hänga lite mer med fantastisk person. nu. nu ska jag sova in första dagen på mitt sommarlov!

same old, same old

2009-05-26T09:38:00.002+02:00

61pix för hemresan och jag har gått pluss på min helgtripp (tack mamma). drömt de mest bizarra drömmar, om klasskamraters nakna ass mitt i femman, musikvideoinspelningar, och ex som plötsligt är tillbaka och alldeles för snälla för mitt bästa. när dom drömmer sig tillbaka till en plats där innanför revbenen och huden, där det är mjukt. men mest sov jag mig till den snyggast pudelfrillan för inget kan ju boosta volym så som att trycka pannan i kudden i ett par timmar.
men, luggen är blötlagd, norgejobbet har mailat och sagt att dom ska ringa idag (eh), så det är dags att ta sig till källaren i skolan och tänka att det inte är solsken ute.

tummen eller huvudet på spiken

2009-05-19T09:01:00.002+02:00

jag satt här och gjorde min innan-frukostrutin och läste bloggar som vanligt. trillar in på gustavs. läser välskrivna inlägg efter inlägg tills jag kommer till detta. jag kan inte säga annat än att jag håller med gustav men det var inte det (våldtäkt, kopleri och rättsväsende), det här skulle handla om utan något ack så mycket mer trivialt. jag har på något sätt träffat eller hört talas om alla de personer som kommenterar. dom som drar diskussionen. jag har varit på fester med dom, en av mina vänner är vän med dem alla. men. på varje fest, varje häng, så har jag suttit där med ett obehag i magen. och nu fick jag äntligen det riktigt klart för mig. det är det här med dömmandet. att så många kommentarer, ordväxlingar, diskussioner avslutas med meningar i stil med "säg aldrig så igen", "gör aldrig det igen" osv osv osv (självklart med ett ironiskt skratt bakom det hela). att jag blir obekväm. det tog ett jävla tag innan jag insåg att det inte var mig det var fel på. (hej, dålig självkänsla) det var j som påpekade det först, när även han fick tillbringat ett par fester i delar av sällskapet. och nu tillsist, för att använda en floskel, så trillade hela jävla poletten ner. fuck dömmandet i say.
nu ska jag äta upp min frukost. och i vanlig ordning bli sen till skolan.

ånghest

2009-05-16T14:24:00.002+02:00

bakisångest och lite tjockångest. mm. mm. mmm. j är i khamn och gör antagningsprover. jag var odrägligflickvän och rumlade hem mitt i natten, hade inga nycklar och en mobil som dog, j som sov kom tillsist ut och hämtade mig. sov sjukt oroligt och alkissvettades.
vaknade igen vid tolv. sett på tv sen dess. kollar på americas best dance crew på mtv, sick, folk är fitt. ser lite bilder på fejan från igår kväll. otight. onöjd. den här jävla tjockångesten. j skickade finaste smset för ett tag sen. inget är kört, livet kommer inte gå åt helvette på grund av några små kilon. men. det är så det känns. hur jävla stört det än är. jag önskar jag hade nått annat att fokusera på just nu. för inte ens jag orkar med mig själv sånhär. get a fucking grip.

men som sagt. glädjen i smolkbägaren är rädisorna. dom gror i alla fall.

left over godis

2009-05-13T20:06:00.002+02:00

och kollar extreme home makeover i sängen. uttråkningen är extrem. marymary och kajsi lyfte upp det med sol kaffe och glass, ESC, rabarberpaj och soffahäng igår.
norge är långsammast i stan med att svara på frågor överhuvudtaget. missförstår allt och svarar på nått helt annat än det jag frågar. jag hoppas så jag hittar en annan resturang eller valfritt slit och släpjobb.

så länge har jag iaf en zebrarandig kjol och korallrosa nagellack.
härå.

!!!!!

2009-04-20T08:50:00.000+02:00

genast nu och på momangen!!

på morgonen borde jag inte

2009-04-20T08:21:00.002+02:00

sitta och läsa den här bloggen . känner mig mest jävligt nertrampad av den stora statliga kängan. även om lisa magnusson lyckas formulera det väl så, är min hoppfullhet långt borta.
kanske beror det på en annalkande tenta, muskelkramper i mitt ena ben sen vi var i norge i helgen, (har även ett svullet lillfinger), kanske kan vi lägga lite ansvar på sömnbristen och hungern, avsaknaden av pengar (men tack mammi) eller de facto att den jävla världen är så mycket på väg ut för att det går i rasande fart när man väl kommit ut i sluttningen.

får och LED:s

2009-03-20T08:33:00.001+01:00

kan inte gå fel.
min morgon blev just mycket roligare trots extremt halsont och mensvärk.

läser och är låst

2009-03-17T23:23:00.002+01:00

"är jag en av de svaga? en svag kvinna som överväldigats av en oupphörlig och galen rytm? om jag hade varit stabil och stark skulle jag kanske inte ens ha hört rytmen? Jag hittar inga svar: jag är. Det är det enda jag får av livet. Men vad är jag? svaret är bara: jag är vad. Även om jag ibland skriker: jag vill inte vara jag längre!!men jag klistrar mig fast vid mig själv och på ett oupplösligt sätt bildas en livstextur.
Gör mig sällskap den som vill: vandringen är lång, den är mödosam men man gör den genom att leva. För nu menar jag allvar, jag håller inte på och leker med ord. Jag förkroppsligar mig i de vällustiga och obegripliga meningar som slingrar sig bortom orden. Och en tystnad stiger subtilt upp från sammanstötningen mellan meningarna."
- Clarice Lispector Levande Vatten

anis

2009-03-15T22:49:00.002+01:00

det gick liite för fort, men det känns ändå att jag har varit ledig. anis har åkt nu och är väl hemma i götlaborg redan. har just fyllt i en uppsjö av byråkratiska blanketter och vältrat mig runt i sängen för att slippa känna allt för mycket av träningsvärken. den mest påtagliga är den i händerna.. såklart anis fick med mig på boxpass klockan nio på morgonen, såklart det var det tuffaste som finns i malmö och så klart jag skulle få anfall av ansträngningsastma. ja, jag ska kolla upp det. men det är ju inget riktigt problem, det kommer ju bara ibland, eh. men andnöd är ju lite segt faktiskt.
sen deckade vi, eller, anis däckade, varpå det fina vårvädret inte var lika soligt när vi väl gick och köpte oliver och fetaost, och fikade på glassfabriken, vars soffa lätt hade fått svälja oss. det där med morgonträning var inte vår kopp te. man blev ju inte alls piggare. men så dök axel och marymary upp och vi drack lite öl/vin/cider och snackade skit. vi skulle ju gå ut. men. tröttheten. opeppen. och sen att det visade sig vara helt rätt beslut eftersom axel som tog sig iväg dissade på den för långa kön och vi såg regn mot rutan. såattee.
så vi bummade mest, och det var nog det bästa. bara hänga och chilla är ju inte vad man har tillfälle till allt för ofta. anispanis kom hit igeeen! men nu. nu ska jovan läsa igenom blankett och sen är det fasiken sängen.

hiphoprobot

2009-03-13T15:40:00.002+01:00

på vägen hem från en otroligt opeppig speltestsession lekte jag hip hop-robot.

idag peppar jag på tonfisksallad och anis ankomst, plus bord för två på tusen och två!

last time evaah

2009-03-10T08:20:00.003+01:00

på jobbet. upp okristligt tidigt med igenklistrade ögon. men det är antaglien sista gången everrrr.
men vanan trogen måste jag snoka runt lite. och hittar mallar, min tankte var mest att se om det fanns några bra tips till mig i jobbsökartagen på cvs och sånt, men jag hittar (klicka för större):

alltså om ni kan se. det är olika cv-mallar för tjejer och killar. jag var ju tvungen att kolla på vad det hela handlade om, och de två som är 1 kille och 2 killar är färgbilder på snubbar som sitter med pannan i djupa veck och blänkande klockor på armarna. den som heter tjejer är en bild i svartvitt med brudar som ser glada och "i farten" ut. det är ju iaf bara försättningsblad. men sen när kan man inte ha en tjej och en kille ihop på samma? så man slipper göra åtskillningar mellan könen? måste man ha bilder på människor över huvudtaget? dom ger ju ändå inget extra till ens pissfula cv-mall. jag blir bara mest otroligt förvirrad och känner ett ack så litet sug till att jobba här. så idag, medans telefonen inte ringer, sitter jag och läser grovt initiativs remix.

Utmaningen

2009-03-09T14:14:00.002+01:00

hittade hos hustrun och tänkte att tjohej jag har ju ändå inget bättre för mig.

Tre jobb jag har haft:
1. Förstöra dokument på mammas jobb
2. Servera libanesisk mat
3. Prata i telefon

Tre platser jag har bott på:
1. Kungälv, stället med en borg och en kex-fabrik
2. Tidaholm, men inte på anstalten
3. Rosengård the hood, där "kravallerna" var

Tre saker jag gillar att se på TV: på tv? från tv räcker väl?
1. Antikrundan <3
2. LA- och Miami ink
3. CSI (las vegas varianten såklart)

Tre favoriträtter:
1. Familjereceptet på makrell
2. Tusen och två burgare
3. Haloumi ost, till vad som helst

Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu:
1. Sängen
2. Någonstans varmt
3. I Göteborg

Tre personer jag utmanar:
Everyhopa!!!

7 mars depecheväder och tonårsångest

2009-03-08T01:26:00.001+01:00

My secret garden's not so secret anymore
Run from the house holding my head in my hands
Feeling dejected, feeling like a child might feel

It all seems so absurd that this should have occurred
My very only secret and I had to go and leak it
My secret garden's not so secret anymore

ut ur dimman

2009-03-01T00:37:00.002+01:00

det kanske kallas avslut. men nu när det känns som om dimman har lättat saknar jag den. är ledsen men vet inte längre varför. kanske för att jag inte har kvar nått att vara ledsen över och för att det ändå känns precis som vanligt. jag tänkte ut och köpte blommorna. köpte näsdukar och proppade väskan full. dom hade valt det allra sorgligaste stycke till intro jag någonsin hört. men det var mycket folk. kände mig som mannen, höll armen om anna, försökte hålla ihop ansiktet ibland men behövde mest inte. där och då så var det över. jag hade inte så mycket tårar kvar. det var mest in och ut i dimman. fokus och ofokus. men det var bra. när vi väl var där var jag inte så nervös längre. när jag träffade anna ville jag mest få vara stark och jag fick. fick snälla och fina sms hela dagen. klappande ord. sen stannade jag i soffan. serier, pizza och täcket.

just varit och sett the wrestler med lizis. den var brutal. ensam och mest en skilldring av en föredetting. gillade, men hade nog ändå förväntat mig mer ångest. även om ångesten här låg i hopplösheten och i det subtila hade jag ändå velat att dom skulle vräkt på så som i köttarscenerna. sen drack vi vin. åh jag blir så ledsen av att jag har så lång uppvärmningstid. att jag blir så obekväm när jag verkligen vet att jag inte alls behöver vara det. när lizis frågar om nått spännande hänt i malmö, kan jag inte komma på en enda grej. mitt liv känns plötsligt så händelselöst. även om jag vet att det inte är det. det är det där med dimman. den har grötat ihop de senaste veckorna och jag kan inte riktigt se något klart.

jag har på nått sätt accepterat det faktum att han är borta. men det går inte riktigt att förstå. någon som inte märkbart försvinner ur ens vardag, blir svårt att förstå dess frånvaro. och jag vet hur jag mådde förra gången (och att det ens finns ett förra gången, eller det går inte att räkna dom som samma, även om jag gör det) och jag vet att det inte är så illa nu, så är det ändå en oro, att det ska bli så igen, samtidigt som lite av en väntan, kanske rentav en längtan? att ha något att skylla på att få gå in i gamla mönster, att få leva ledsenheten, rädslan och ensamheten. för den är ändå så lockande välbekant.

25 Februari jagar dimman

2009-02-25T18:03:00.003+01:00

när omvärlden känns lite täckt i dimma. när jovans klass gör tripp till malmö och jag får ett litet andrum i en dag som först kändes otroligt bra efter en hel natts ordentlig sömn, men som allt efter att minuterna gick på morgonen blev sämre och sämre. när ledsenheten lite grann får ta överhanden. när jag vill vara ensam men ändå vill få tillfälle till sällskap. när jag inte orkar anstränga mig och när jag säger nej och känner mig taskig. men vet att det är för mitt eget bästa. när eurythmics får gå på repeat och jag dreglar lite lätt över annie lennox. när glaset vin till matlagningen antagligen kommer att få bli ett till till maten och som sen byts ut mot födelsedags öl. men ändå är det inget som riktigt vill jaga bort klumpen i halsen. en stundande begravning och en hel grupp som klappade på mig och det där med att visa sig svag.
jag vet inte om det är sorg. mest är det en stor ledsenhet och gammla upprivna sår. tankarna på förra gången och något som tar mig tillbaka dit. en oro som vill jaga bort dimman och är trött på att gå runt i den. och en ganska stor trötthet.
helst skulle jag vilja skriva om hur fin hela födelsedagshelgen var med öl och vänner och familj och efterrätter. hur trevligt det var att äta trerätters med steve och prata om sånt som gör ont och sånt som är intressant. men allra mest viktigt. hur kul och fint det var att ha hela lägenheten full av folk, där jag knapt kände hälften och timmarna förflöt i rasande fart och vinet lika så, där jag inte kunde sitta stilla eller ville, när jag aldrig tänkte efter före utan bara gjorde. om hur roligt det är med nya vänner som man förälskar sig i. och helst vill jag skriva om de där dagarna då allt känns underbart. då solen skiner och våren är i luften, när det sprudlar och spritter någonstans i magtrakten och jag inte kan sluta vara glad.

11 Februari

2009-02-11T20:24:00.002+01:00

sitter svettig och saltstram i ansiktet i min kära fåtölj. kom hem från friskis. tror jag börjar utveckla ett hat mot parkmöllan. det kallas spegelvägg. jag kan se och jämföra mig själv med alla de andra som tränar där. även om den mest ska vara till för att se så att jag har rätt vinkel på ryggen osv när jag lyfter tungt. men. jag jämför. ser att jag är en av de s t o r a. jag är inte liten och nätt. jag har alltid velat vara liten och nätt. och det kommer aldrig att hända.
tanja skrev för ett tag sen om dubbelbesträffningen i att ha ett problem med sin självbild och ovanpå det tycka att det är skamfullt att ha ett så tjejigt problem. hej. jag skäms. och gör det dubbelt på samma gång. passar mig utmärkt. jag har säkert redan länkat och skrivit. men jag måste visst göra det igen.
ibland tycker jag att jag är tjock och ful och stor och eländigt klumpig och tänker på om jag inte ska testa nån jävla diet, börja springa eller vadfansomhelst, där någonstans blir jag sur på mig själv över att jag har ett sånt brudigt problem, för om något så är väl ändå inte jag en sån brudig brud? och om någon så ska väl inte jag ha ett sånt problem? hu? skärpning. marymary sa åt mig att jag är lång och snygg och har ett nice ass. ska suga på det hela kvällen. jovan säger att det är jag som är grejen, att alla vill ha mig och kan jag inte ta och huka mig lite så han kan få synas lite huhu? men jag vet. den där jävla s t o r grejen har jag haft sen säg fem års åldern, så att vifta lite och hoppas att det försvinner funkar ju uppenbarligen inte. men jag testar med att erkänna iaf här att ja jag skäms men jag tycker att jag är stor. tjock. klumpig. ful. wathevah.

10 Februari

2009-02-10T23:44:00.002+01:00

jag är besviken på snöstormen! Det har snöat sen kl 15 men inte fasen stormar det, eller ens ligger lite snö. Jag förväntade mig ändå drivor på minst en meter. Förväntar mig förseningar i lokaltrafiken och chockrubriker. Speciellt efter svds headlines "Nu kommer snön" som någon timme senare byttes ut mot "Nu är snön här". Besviken!
Jag som tog på mig fåret när jag skulle till marymary och kolla på film. Blev mest svettig på pannan, och det är väl skönt när det blåser och snöar lite, men men. jag förväntade mig ändå nått att få kämpa lite emot. vi såg Kabluey. mycket rar, deppig och skön film. bara spana in postern. riktigt bra faktiskt. men nu är det jag som ska sova. jag hoppas på lite bättre stormningar under natten.

9 Februari

2009-02-09T21:03:00.002+01:00

helgen.
en sån händelserik (? kaosartad ?) fredag har jag inte haft sen ever.
skola; precis som vanligt. ta tåget till göteborg; precis som vanligt. tåget till göteborg 10 min sent när jag kommer till stationen; precis som vanligt.
tåget kommer inte på en och en halv timme; som tur är inte precis som vanligt. ringer jovan och gnäller lite över hur tråkigt det är att sitta och vänta på ett tåg med lokfel på öresundsbron som man inte vet om det ska komma eller ej en fredagseftermiddag, att det börjar närma sig tiden då man egentligen redan skulle ha varit framme, att man saknar hud och lukt, att man börjar bli kissenödig och hungrig igen.
men så kollar han upp hertzfreeriders. och, det finns en bil som vill bli körd tillbaka till göteborg femtio meter där ifrån där jag är. tåget har fått en ny preliminär tid och jag springer bort. får bilen och går med skakiga knän och svettiga händer och pulsen höghög sen både språngmarch och nervositet kickat in. kommer jag ihåg hur man kör bil? det var ju höst och mammas bil och mamma med i bilen senast och det gick helt fel ibland och växlar och helvette.
startar och känner hur något slags minne i ryggraden kickar in och allt faller på plats. kommer till att tråckla mig ur parkeringshuset och bilen på näst översta våningen.
telefonen ringer och jag kan se att det är en vän från göteborg som aldrig ever ringer. kan inte svara, är mitt i en knepig situation och parkeringshusets trånga utrymmen. tänker att jag ringer upp sen vid nån lämplig paus eller när det lugnat sig på motorvägen. tar mig ut ur malmö och är glad så glad över att det var här jag har kört för jag hittar och vet, kan vädersträcken.
någonstans bland alla påfarter mellan lund och malmö kommer ett sms. tänker att jag får läsa det sen, sen när trafiken är lite lugnare än 16.00 en fredag mellan lund och malmö. 110 väg och lund ligger i ryggen, tempot är högt men det flyter. center syd strax och det är hit jovan brukar komma när han och hans pappa bilar ner. ser barsebäck någonstans i fjärran. tar upp telefonen och ser att det är från samma vän i göteborg som aldrig ever ringer eller smsar. håller den över ratten så jag kan se vägen och läsa samtidigt.
läser och jag vet att jag måste ta av vid närmsta avfart. läser och vet att jag måstemåstemåste hålla ihop tills dess att jag säkert kan stanna bilen. tills dess att jag kan blunda och skrika. kommer av vid center syd och kör in på en parkering bakom nån rosa byggnad och jag ser inga skyltar om huruvida jag får stanna eller inte men jag skiter i det för stanna det måste jag för tårarna faller redan och händerna skakar.
det är en gammal bekant. klubb kiddet. han som vi klubbade med, han som kom med festen, eller som sa att festen kom med oss, han som alltid var den som var hej och tjena med allt och alla, han som kunde prata sig till vad som helst, vem som helst, han som jag på håll lite grann avundades och beundrade, han som jag tänkte att jag nog ville hångla upp och se vem han var egentligen bakom hej och tjena, han som jag hånglade med under väldigt dålig timeing och väldigt mycket alkohol. han som jag två år senare, efter att klubbandet dött ut eller som vi gått skilda vägar i, stötte på på en spårvagn och pratade med. som berättade att det hade blivit för mycket, trots att vi knapt ens kände varandra väl. men som ändå verkade glad, som verkade på väg tillbaka, som man där bakom den grå mössan såg en glad blåögdblick. jag läste att det är fucked up jonna. att han hängde sig i tisdags.
i tisdags skickade jag bilder till kajsa om hur jag såg ut förr i tiden. när jag lekte med smink och hår. alla dom bilder som han tog på oss när vi klubbade. från hans tokiga bildsamling. det kändes så jävla sick. att veta att jag berättat och tänkt på honom just den dagen. det kändes så sick att enda gångerna jag och vännen i göteborg hörs per telefon är såhär. när han ska berätta sånt här för mig. jag försökte ringa upp men han svarade inte. ringde anna och känner panikgråten i halsen. och stackarn får nog det hemska berättat allra sämst för jag kan inte plocka ihop mig själv. för det var ju vi, vi som var festen, vi som tog dansgolvets oskuld när han inte hann före. och vi minns och gråter och tänker och är tysta tillsammans. kan inte förstå och kan inte greppa. han som var den mest sociala och sjukt smart. som klubbade och aceade tentor. men som antagligen var ensammast även i en folksamling av bara hej och tjena.
jag kände honom inte de senaste åren. annat än genom bilder och fejjan. har läst små texter som folk har skrivit de senaste dagarna. att han den sista tiden bara levde för att andra ville att han skulle leva. men. om jag levde utan att ha människor om kring mig som vill att jag ska leva och som gillar att jag är vid liv, vad ska jag då leva för. om det inte är för att andra tycker om att jag och mitt liv finns? vad är ett liv utan människor. så hur kan man tänka så. att det är något bara.
men. jag tog mig ut från center syd. jag lyssnade på sprakig radio och beoncey femton gånger på en timme. och jag tog mig upp till göteborg. och det var precis som vanligt. fast helt fucked up.

8 Februari

2009-02-08T22:31:00.001+01:00

dipp och morötter nu, sista kvällen. vi tar det här först, sjukt bra läsning om dagboksbloggning. resten av helgen och allt där i mellan tar vi sen.

5 Februari

2009-02-05T20:29:00.001+01:00

bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs.
men imorn då åker jag till göteborg. antibajs?

1 Februari

2009-02-01T23:41:00.002+01:00

börjar dagen med att kolla på sista delen av De halv dolda. den där serien av gardell på svt. grinar. grinar ordentligt och tänker att nu, nu kommer det ut, det där som vägrat att röra på sig hela veckan. i samma ögonblick slutar jag grina. och det sitter stilla. ser igenom andra säsongen av sugar rush, förrutom sista avsnittet, till sist går det inte att mota bort olusten och jag måste ha mat. på helgerna har jag sämst matrutin. igår fryspizza och sallad, idag sallad och rödspetta, ganska skapligt ändå. blir ledsen över att det ser ut som fan här. att veckans disk står utspridd i hela lägenheten. att jag inte orkat plocka undan sen johan var här. extratäcket i en hög på golvet. inser att allt jag rensat ur frysen och slängt nu har tinat till en illaluktande sörja i soporna. diskar disken. viker täcket. sjunger falsk till depeche. johan ringer. stressad och har tappat en vante. blir irriterad. känner mig elak för att jag blir irriterad. försöker förklara men då låter han irriterad. lägger på och lagar mat. han ringer igen och är lite gladare, kommit över vanten. äter och tittar på ett till avsnitt sugar rush. surfar runt. tänker inte så mycket men allt känns lite för jävligt. kanske är det bakisheten. kanske är det efterdyningarna av att ena kvällen ha en underbarkväll och känna sig som fisken i vattnet och älska det. för att nästa känna sig stel och som en katt bland hermeliner. par, yngre än mig kallar varandra älskling som dom gör i svenska filmer och i svensson svensson. förklarar för mamma som ringer och hon skrattar. det är lustigt hur mycket lättare det är att berätta och försöka förklara för mamma än vad det är att göra det samma för pappa. ibland när han ringer pratar han på så mycket om sig själv att jag inte vet vad jag ska säga och ibland förstår han inte när jag försöker förklara. och det jag säger går inte fram. en gång hade vi ett bra telefonsamtal. en eftermiddag i skolan och jag var sjuk och dom skickade hem mig att sova bort febern. men varje gång blir jag så låst. för jag vet att han på nått sätt har bestämt sig om allt han frågar redan så vad jag än säger spelar det inte så stor roll. så mycket fördommar och förutfattade meningar. men jag kände mig mer som i en kattflock på deb sen. även om musiken var dålig var det min sorts subkultur. jag saknar dom gamla rävarna med skägg och övervintrade frisyrer, med tatueringar och övertygelser sen 80-talet i musikväg. mamma ringer precis när jag tänkt att jag ska duscha, hon brukar ha en förkärlek för att ringa då. luggen är fettig och jag luktar gubbe. så när vi lägger på duschar jag. blir alltid kissenödig i duschen. bredvid står sophinken som borde sköljas ur. bestämmer med marymary att jag ska komma dit och kolla på tv innan bion. vi ska se mammut. och på vägen hem tänker jag på vad jag ska skriva. tänker på att det är så många som tänker det samma. vad gör vi här, varför jag, varför här, varför nu, vad ska jag göra åt skiten. och jag tänker på det lsm skrev och citerade från gazal. och jag tänker på att jag kanske ska åka till berlin. och kanske till amsterdam. kanske luleå. för jag kan. och jag vill. för jag vill inte känna mig som en katt. om så inte vi alla är katter. och jag är inne på sista punkten som elin skriver om. om hur man hanterar när man blir en svan men inte tror på det själv. hur ens självbild går ihop med omvärlden. hur den ibland gör en glatt överraskad. hur malmö har ändrat min. men hur jag fortfarande är rädd för mig själv och andra. hur jag sätter mig över lika lätt som under. att jag inte vet något. det kan få vara två dagar med vin innanför västen. om vi ska skylla på något. eller så är det bara en såndär dag.
och det är det här jag har det här till. det lättar.

2009-01-27T22:32:00.000+01:00

och så får jag det finaste sms:et.

27 Januari

2009-01-27T20:55:00.004+01:00

så tillsist hade jag min dejt med luleå. en vecka efter första bokningen. stackarn gick ute i snön och frös om händerna men underbara lilla fy vad jag saknar dig. det är nästan så jag börjar grina. och kollar flygbiljetter dit upp. inte så farligt dyrt men lustigt är att lägg på dubbla restiden och en tusenlapp eller två så kommer du till new york. men sötaste sen jag vet att du läser. så jag vill passa på att ge dig två små låtar. den första kommer här. såklart är den ane brun. den första är the treehouse song

when I woke
I took the backdoor to my mind
and then I spoke
I counted all of the good things you are

and that list of charms was
longer than my chain of broken hearts
and when the day was done
I figured I had already lost
from the start – from the start

I was gonna love you till the end of all daytime
and I was gonna keep all our secret signs and our lullabies
I was made to believe that our love would grow old
we were gonna live in a treehouse and make babies
and we were gonna bury our ex-lovers and their ghosts
baby we were made of gold

so many times
we drank fine wine in one swallow
and in those late nights
we painted our walls bright yellow

and that list of charms was
longer than my chain of broken hearts
and when the day was done
I figured I had already lost
from the start – from the start

det kommer en till. och det har att göra med allt det där. allt det där om att växa. om att låta saker hända och låta det släppas in och ut. framförallt det här med att släppa in genom att släppa ut. att våga. och jag önskar att vi kunde lyssna och dricka vin och sitta på ett golv någonstans där vi möts i mitten av sverige. åh jag vet! vi borde mäta ut på en karta var mitten av våra städer är och sen bokar vi ett hotellrum där och så möts vi. åh det skulle kunna vara våran grej. vart vi än är i världen tar vi en karta och mäter ut mitten mellan våra punkter och så reser vi dit. om jag höftar lite med google maps så är sundsvall bollnäs nånstans i mitten regionen men. alltså jag vill inte dit. jag vill till luleå. jag måste komma upp. och eftersom hela det här inlägget blir en hyllning så får du låttext nummer två.
samma artist, samma skiva. lullaby for grown-ups.

go to sleep
with closed eyes
your prophecies
won’t be fulfilled tonight

when you think
of falling skies
remember there are a million ways to die

don’t be afraid
anymore
don’t wear your inside out
to keep you warm

so rest your head
it’s just as well
you can’t keep the sky from falling
anyway

go to sleep
with closed eyes
your prophecies
won’t be fulfilled tonight

when you think
of falling skies
remember there are a million ways to die

23 Januari

2009-01-23T09:21:00.003+01:00

var och drack öl och socialisedare igår. på besök. och stå upp. det sist nämnda var väl lite sådär. maten var grym. drömde om tatueringar i natt. det kanske kan ha lite med den här sidan, owltattoos som är mitt nya knark, att göra. ska åka till skolan och spela spel. ska försöka få in en dejt med emmyblemmy i kväll, eftersom vi har lyckats gå om varandra hela veckan. otroligt.